Liv och död: farväl kanin

Till de mindre festliga sakerna man kan göra på vårvintern, hör att begrava sin kanin. Lilla sammetsnosen låg död i trädgården en dag och ville inte vakna. Sorgen och saknaden är stor. Tankarna många. Ska morfar och kaninis bo under jorden nu? undrar Lillen. Storebror undrar om kaninhimlen är samma som människohimlen, och tycker inte att himlen kan vara under jorden. Men det tycker Lillen och de får tycka olika.

De unga herrarna vet ju numera så väl hur en begravning går till, men den här gången kunde vi göra allt i deras takt. Den döda lilla kaninen bäddades ner i en låda full med hö. Hon var så fin och mjuk och de satt intill henne och klappade en lång stund. Tände ljus. Hällde ner lite mat till henne. Och det känns lite skönt, att döden kan få bearbetas såhär. På vårt eget sätt.

kaninbegravning

kaninbegravning

Storebror trädde ett armband om den lilla framtassen och lillebror ritade en teckning som hon skulle få med sig i graven. Vi la en mjuk filt omkring henne. Allt var stilla och fridfullt och barnen satt tysta och tankfulla. Kaninis såg lika söt ut som vanligt, som om hon sov bara. Efter en stund gav sig barnen på att brygga livselixir i köket för att försöka väcka henne igen. Åter detta svåra: dödens obegriplighet och oåterkalleliga enkelriktning.

När marken tinat grävde far i huset en stor grop. Lillen hoppade ner i gropen och grävde han också. Det känns bra att kunna göra något. Han gör med full kraft.

Lådan där kaninis hade fått vila så länge, plockades fram för ett sista farväl. Pojkarna klappade åter den mjuka pälsen. Pussade henne en sista gång. Vid gravplatsen tog båda ett högtidligt farväl där de talade till sin kanin. De berättade att hon varit så fin och söt, att de tyckt så mycket om att kela och leka med henne, att det var synd att hon var död och att de skulle sakna henne. Så klämde Lillen i med Blinka Lilla stjärna, så inget öga var torrt. Gropen fylldes försiktigt först, alltmer energiskt efterhand. De lovade allvarligt sin kanin att graven skulle dekoreras med blommor, så fort de börjar växa fram igen.

Sedan spritter de små kropparna iväg och spelar boll tills svetten lackar. Något måste man ju göra för att bli av med alla svåra känslor.

Båda är lite ängsliga att vi föräldrar också ska gå och dö ifrån dem. Folk och djur gör ju det lite hur som helst, tycks det. Vi förklarar att det kommer vi inte alls att göra, vi är friska och starka. Men det är vi ju inte, vi har ju influensa, menar Lillen. Jaaa, men influensa går över. De flesta sjukor går över, de är inte farliga. Man kan läka det mesta, kroppen är bra på det, förklarar vi. Om en bil kör på er då? Jaaa, då kan man ju dö, det kan man…

Han hittar snabbt luckorna i våra resonemang, men han hittar också sina egna tolkningar. Det gäller att hålla sig frisk, det har har förstått. För att bli frisk, måste man träna, så att man blir stark, har han kommit på. Och som han tränar sedan!

Förkylningarna har äntligen gett med sig och han är full av energi. De små benen ägnar hela dagarna åt att springa, studsa och bekämpa låtsasfiender i våldsam luftkamp. Han är Kung Fu Panda, eller Stålmannen, eller Batman, yeah! Högröd i ansiktet och skinande, smått hysteriskt lycklig är han när han studsar som bäst. På dagis meddelar roade fröknar, att det varit full fart hela dagen. Ibland måste han ut och svalka sig, när han blir för varm av allt springandet.

Dagispersonalen har sällan sett honom såhär, utblommad i all sin glans. Han har ju knappt hunnit repa sig från den ena förkylningen innan nästa attack. Det är under de längre ledigheterna som vi haft ihop, när vi haft lov, eller när jag inte släppt honom tillbaka till dagis pga smittotrycket – som han varit som piggast och gladast. Full av liv nästan jämt.
Men ändå djupt tyngd av döden, 5 år gammal.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2014 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s