Kliande besvärligheter

Om klåda, insektsbett, vattkoppor och mollusker

Allmänt och lindrande

Klåda från myggbett, blåsor, allergi eller vattkoppor kan lindras av någon sorts kylbalsam (t ex oparfymerad after-sun), aloe vera gel och / eller i svåra fall Xylocainsalva som är bedövande.

Myggbett vid anklar och vrister kan svullna upp, särskilt på lite yngre barn. Alsollösning kan lindra sådan svullnad. En kompress fuktad med lösningen kan lindas på plats med en gasbinda och ligga på ett par timmar, kanske t om över natten.

Är svullnaden efter ett bett stor och besvärande, eller i området ansikte-hals, bör ni kontakta sjukvården (för rådgivande samtal ring Sjukvårdsupplysningen: 1177) – särskilt vid okända insektsbett eller sting.

Om barnet är allergiskt mot t ex getingstick behöver det medicin, snabbt. Betapred är ett cortisonpreparat som dämpar allergiska reaktioner (man löser ett antal tabletter i ett halvt glas vatten och dricker). Vid svåra allergiska reaktioner, som kan leda till allergisk chock, andnöd, t o m hjärtstopp – behövs medicinsk behandling, omedelbart. Vid känd, återkommande allergi kanske ni har medicin hemma. Ring alltid ambulans (112) vid livshotande tillstånd.

Vissa födoämnen kan ge allergiska reaktioner i form av hudutslag. Det är viktigt att veta vad barnet tål eller inte tål, så fundera på vad barnet ätit innan symptomen visade sig. Diskutera sedan barnets symptom och era misstankar om allergi och be ev om en allergiutredning hos er vårdcentral eller barnläkarmottagning.

Torr hud och eksem kan ge klåda och sår på utsatta ställen. Torr och skadad hud har ofta nedsatt skyddsfunktion och är extra mottaglig för bakterie-, svamp och virusangrepp, så det är väl värt att skydda utsatta partier i den mån det går:
Försök skydda huden från sådana ämnen som irriterar och torkar ut, t ex kemikalierester i nyinköpta kläder, parfymerade hudprodukter, disk- och tvättmedel. Klorhaltigt poolvatten kan torka ut känslig hud.
-Använd allergi- och helst miljövänliga rengöringsmedel och hudvårdsprodukter.
– Tvätta nyinköpta kläder innan ni använder dem. Vissa tvättmaskiner sköljer dåligt bort tvättmedelsrester, då behöver man kanske skölja tvätten med extra sköljprogram.
– Skydda hud från kyla.
– Tvätta inte utsatta partier med tvål i onödan.
– Håll huden mjuk med fuktighetsbevarande kräm, olja eller liknande. Fett, karbamid och salt har en skyddande effekt på huden – men de båda sistnämnda kan svida på känslig hud. Havsbad är pga salthalten i vattnet ofta bra för känslig hud (förutsatt att ingen algblomning pågår).
-Fundera eventuellt också över kosten: Brister i kosten kan påverka huden negativt. Tillskott av vitaminer, mineraler eller fetter kan hjälpa vissa.

Vattkoppor

Vattkoppor är små blåsor på huden som kliar först, och vätskar när de går sönder. Man ska helst låta dem torka ut av sig själva. Undvik att klia sönder dem, eftersom det kan bli infektioner i såren och fula ärr av dom.

Vattkoppor smittar via luften redan innan de syns eller märks och är därför svåra att undvika.
Vissa barn får sedan symptom i form av en släng feber följt av ett par små koppor och blir relativt besvärsfria.
Andra barn får hög feber och massor av koppor över exakt HELA kroppen – i öron, rumpa och mellan tårna.
Oftast går besvären över på en vecka, och sedan är man immun mot vattkoppor och får inte samma besvär igen. Däremot bär man kvar viruset i kroppen hela livet, och det kan vid försvagat immunsystem blossa upp i form av Bältros senare. Vilket alltså är samma virus, med ett annat uttryck.

Man kan lindra besvären vid ett vattkoppsutbrott, på lite olika vis. Ha luftiga, men heltäckande kläder för att minska irritationen mot huden. Det kan också minska möjligheten för barnet att klia sig alltför mycket.
Klipp barnets naglar korta eller sätt små fingervantar på dom, för att skydda från sönderrivning.
Är det bara enstaka koppor kanske man kan skydda dom med ett luftigt plåster eller fasttejpad (med kirurgtejp som andas) kompress.
Under blöjan kan det klia särskilt, där det är instängt och fuktigt. Låt barnet springa naket utomhus på sommaren för att lindra, eller ta fram moppen och tänk på det som tillfälle till potträning.

Man kan lindra klådan med kylbalsam eller Aloe vera, som också svalkar.
Man kan också ge barnet Tavegyl eller annan klådstillande medicin (rådfråga på Apotek).
Det är också bra att tvätta kopporna med vatten för att minska risken för infektioner i ev rivsår.
Febernedsättande medel som innehåller paracetamol, typ Alvedon, fungerar bra – medan Ipren och dess kusiner tydligen ska undvikas just vid vattkoppor (se länken till vårdguiden ovan).

Det finns en fördel med att ha haft sina vattkoppor som barn, men det finns också risker i form av ovanliga, men otrevliga följdsjukdomar eller infekterade sår, som barnen kan få. Många vill ha ”vattkopps-party” för att smitta barnen när kompisarna har sjukan, vilket kan vara en bra idé, men fundera först på ditt barns kondition:
Ett friskt välnärt barn i sommartid tål säkert smittan bättre än ett förkylt, litet barn, vars immunförsvar redan är pressat (typ alla, i vintertid).
Utsätt helst inte de allra minsta bebisarna för smitta om du kan undvika det. Så bråttom behöver man inte ha. De får bättre motståndskraft när de är lite större, och nya smittotillfällen uppstår ständigt.

Löss

Klåda i hår och huvudbotten kan vara huvudlöss. Det är jättevanligt numer och brukar försöka begränsas genom att utlysa stora luskammarhelger 2 gånger / år. Då kan man behandla barnen samtidigt och undvika att smittan går runt. Lusmedel kan köpas receptfritt på Apotek – och fråga personalen vilket medel som är bäst just nu, eftersom lössen kan ha utvecklat resistens mot tidigare produkter. Behandla barnet först om du vet att det verkligen har fått löss, men behandla då samtidigt resten av familjen.

Man kontrollerar om barnen (eller vi vuxna) fått löss genom att noga kamma igenom barnens – och sina egna – kalufser med en luskam, en liten lock åt gången, ända inifrån skalpen och ut till Hårs ände. Kammen knackar man sedan mot ett vitt papper för att kontrollera om det kommer med några lusägg eller småkryp. Kamma särskilt noga i nacken och bakom öronen, där löss trivs särskilt bra.
Efter lusmedelsbehandling ska man åter luskamma för att bli av med de lusägg som kan sitta fast på hårstråna.
Det är bra att fortsätta luskamma då och då under året, för ju tidigare det upptäcks – och meddelas till dagis och skola – desto fler kan kontrolleras och behandlas samtidigt.

Normalt anses inte löss kunna ”hoppa” mellan barnens huvud. De smittar inte heller via husdjur. Det finns en viss risk att smitta via kammar, hjälmar och mössor som barnen byter med varandra, men den är ganska liten. Löss är små blodsugare som kryper intill hårbottnen och helst stannar där. De överlever max ett dygn utanför en smaskig skalp. Däremot kan de krypa från ett barns huvud till ett annat vid närkontakt, om man delar kudde, lutar sig mot varandra eller så.
För att förebygga löss kan man be barnen att använda sina egna hårborstar och inte byta mössor med varandra, men några garantier finns inte. Går man på samma skola eller dagis kan det finnas smittvägar lite varstans, och ingen är ensam skyldig till ett utbrott. Vid samtidig kontroll och behandling minskar iallafall riskerna för återsmitta markant.

Detta är alltså föreskrifterna. Alla föräldrar vet nog att vissa barn är mindre sugna på att sitta stilla, eller alls låta sig kammas, än andra. Då underlättar det förstås om barnet har kortare hår – vilket är en anledning till att många barn friseras till bekvämare hårlängd strax före dessa berömda luskammardagar.

Mollusker

Mollusker är ofarliga, men inte så snygga virusutslag. De ser ut som små hårda blåsor, eller mjukare vårtor, ibland med en grop i mitten. De är smittsamma (vätskan i blåsan smittar om man river hål på dem) och det finns ingen (er-)känd behandling mot dem.

De medicinska råden är att räkna med att barnen får dem vid något tillfälle, bita i det sura äpplet, låta dem läka ut av sig själva, och sedan vara tacksam för att barnet därefter anses immunt emot dem.
Man kan låta läkare operera bort blåsor som smärtar, eller sitter i stora klasar där de besvärar barnet på något vis – men normalt är det ingenting som sjukvården anser kräver behandling.
Man behöver heller inte försöka undvika smitta, då det nästan är bättre att ha haft dem som barn än att få dem senare, typ tonåren.
Barnet är inte pestsmittat, detta är ofarligt – de får delta i förskoleverksamhet och simskola med eller utan mollusker.

Molluskerna torkar efterhand sakta ut. Utläkningen kan ta från ca ett halvår till 2 år. Utläkningen försvåras av att de ofta kliar inledningsvis, och om barnet kliar sönder dem, riskerar de att sprida sig till fler ställen på barnen. Varje mollusk tar sin tid att läka ut.

Ett barn kan alltså återsmitta sig själv i ett par omgångar innan de är helt borta. Förebygg gärna den risken, för barnen kan besväras av stora blåsor, som kan göra ont om de går sönder eller utsätts för tryck. Inledningsvis kan de ofta klia.
Det är bra om man lyckas undvika att barnet får mollusk-virus på händerna när det kliar sig – för då kan de få mollusker i ansiktet, öronen osv.
Tvätta händerna noga efter direktkontakt med molluskerna.
Låt barnet av samma anledning ha sina egna handdukar (en för ansikte och händer, en för kropp – båda ska tvättas ofta).
Spricker en mollusk kan man tvätta området med t ex klorhexidin, alsollösning eller för all del tvål och vatten. Klipp barnets naglar korta så att de inte river hål på sig så lätt.
Ett luftigt plåster på enstaka mollusker kan skydda dem från sönderrivning, men man kan ju inte klä in ett helt barn i plåster, om det nu drabbats svårt.
Klä gärna barnet i heltäckande kläder och pyjamas, för att hålla viss ordning på smittan.

Man kan ev förkorta läketiden genom att torka ut blåsorna, och även minska återsmittningen, om man noga baddar blåsorna och såren med alsollösning eller -gel (eller liknande) när de är svullna, kliar, ömmar – eller om de brister så vätska kommer ut. Sår är alltid bra att hålla rent förstås.
Nackdelen vid upprepade behandlingar är att känslig hud runt blåsorna också kan torka ut, börja klia, få röda eksem eller utslag. Uttorkad hud är mer mottaglig för infektioner och virus. Smörj därför gärna omkringliggande hud med fuktighetsbevarande kräm om du försöker torka ut molluskerna, eller dutta på alsollösningen med tops så att bara molluskerna träffas.

Det finns också naturläkemedel, som vissa menar har god effekt, men som inte är medicinskt testade eller godkända.
Vissa menar att tea tree olja kan torka ut molluskerna, och förkorta läkningstiden. Man späder isåfall ren olja med 9 delar matolja innan man baddar blåsorna. Problemet är att vissa barn kan bli allergiska mot detta, så det får provas försiktigtvis, på liten yta och egen risk.
Även Aloe vera sägs kunna hjälpa till med utläkningen. Bevis för dess effektivitet saknas, men det kan vara värt ett försök – Aloe vera anses iallafall milt, svalkande (=skönt när det kliar) och återfuktande.

För allmänna sjukvårdstips, se: Vårda sjuka barn 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s