Aktiviteter och pyssel

Här har jag samlat lite tips och idéer på aktiviteter, lekar och pyssel man kan göra under ledig tid tillsammans med barnen. Dagar kan kännas väldigt långa om man inte har någon planerad aktivitet emellanåt, och jag vill helst inte använda TVn eller datorspelen som barnvakter. (*se tips kring ”skärmtid” längst ner)

Planering

Att tänka ut en slags schema för dagen är en bra idé, även lediga dagar som man tänkt sig vila på – för varje dag behöver barnen ungefär samma saker. Att få in vissa rutiner hjälper.

Måltiderna ger hållpunkter: Frukost, Fruktmellis, Lunch, Mellis, Kvällsmat. Det ska förberedas och iordningställas efteråt. Det är bra att uppmuntra barnen att delta. Visa vad du gör, inbjud att prova, ge dem möjlighet att ”hjälpa till” även om det innebär mer faktiskt jobb för dig (allt är krångligt och går fel de första gångerna, det blir spill och man måste hela tiden akta noga så barnet varken trillar av pallen , bränner sig eller skär sig på något vasst redskap).

Aktiviteter behöver barnen för att träna och använda sina små kroppar och nyfikna huvuden. De behöver röra på sig, gärna utomhus en eller ett par gånger om dagen. De behöver tillfälle att tänka, prova sina idéer och fantasier. De behöver möjlighet att träna både grov- och finmotorik: Klättra, springa, hoppa, sparka boll OCH bygga sandkakor, klosstorn, rita eller klippa ett papper i tusen bitar (se Utomhusaktiviteter, Enkla pyssel respektive Upplevelser och utflykter nedan).

Barnet behöver samspela med dig, få lite av din tid och uppmärksamhet. Kanske ni går hand i hand på promenaden, kanske du intresserar dig för vad barnet gör, eller läser högt för det en stund. Kanske ni hjälps åt att diska, pussla eller rita. Då finns tillfällen att småprata, intressera sig vänligt för barnets tankar och idéer. Känslor kan bekräftas och viljor mötas där det går. Så utvecklas både er relation och barnet sociala kompetens, dess språk och samarbetsvilja.

Dessutom behöver de vila sig mellan varven. Sova middag i de minstas fall. Vila kan vara en högläsningsstund, stillsam lek / pyssel på egen hand, eller en barnprograms-stund. Helst i din famn, en del av tiden. Att bara vara nära, uppleva villkorslös kärlek, är så viktigt för välbefinnandet. Det hjälper också att komma till ro.

För fler exempel på inomhusaktiviteter, se sjuka barn och regniga dagar där det finns fler idéer och tips.

Utomhusaktiviteter

Att bara gå ut är en aktivitet i sig. Den enklaste promenad till affären eller ut med hunden får gärna gå via en lekplats, en park eller gräsplätt där barnet kan leka lite. Även en innergård eller trädgård ger barnet möjlighet att röra sig fritt och använda kroppen i stora rörelser. Det är befriande för kropp och själ och gör det ofta lugnare att vara inomhus tillsammans senare, när energin fått utlopp någonstans. Som regel är det bra att släppa ut både barn och vuxna två gånger om dagen, både för- och eftermiddag (om man inte är ute på en heldagsaktivitet).

Man kan, med smutståliga kläder…
– Rulla nerför backar.
– Balansera på stock och sten, låga murar eller kanten runt sandlådan.
– Hoppa över saker, hoppa från saker som trappsteg, stenar, kanter…
– Leka tafatt eller kurragömme.
– Bygga kojor i buskagen och inreda dem.
– Kasta prick på saker (med föräldra-omdömet som hjälp, t ex kasta kottar på ett träd, stenar i vatten eller mjuka bollar i en korg).

Utflykter och upplevelser

En ”större” aktivitet om dagen brukar vara lagom i förskoleåldern. Mer än så orkar sällan varken barn eller vuxen, då det ska planeras ombyten och transporter, mat, toalettbesök och vila runt eller som del av aktiviteten. Varje dag kan förstås inte bjuda på lika storslagna upplevelser heller, men att göra något med mål och mening känns bra.

Det kan vara en fritidsaktivitet barnet deltar i; Ett besök hos vänner eller släktingar; En playdate på en lekplats, Ett barnkalas på helgen… Möten med andra barn och människor ger alltid många tankar och intryck att sortera. Mer krävs inte för att barnet ska vara stimulerat så det räcker, och kanske blir över.

Vardagsäventyr kan erbjudas av helt vanliga utflykter i närområdet, till biblioteket, lekplatsen, eller affären. Man kan promenera eller cykelträna längs vägen. Det är bra om barnet lär sig hitta och känna igen sig i närmiljön. Man kan träna på hur man går över gator och fråga barnet om det vet åt vilket håll ni ska. Prata om intressanta saker ni ser längs vägen.

Större utflykter än så gör man kanske en gång i veckan, sällan oftare – om det inte är semester och man slår klackarna i taket.
Det kan innebära att bege sig till ishallen, badhuset, en fin park eller ett museum; En skogspromenad eller strandutflykt med picknick; En invigning någonstans där det bjuds på clowner, trollkarlar eller annat showigt för barnen.

Mer sällan, men för de där riktigt speciella dagarna, kanske ni kan besöka en djurpark, ett tivoli eller ett lekland; gå på teater eller bio; ge er ut och tälta?

Enkla pyssel och inneaktiviteter

För de där lite lugnare stunderna, när barnen är väl avrastade, kan man hänge sig åt mer stillsamma lekar och aktiviteter.

(Exemplen är såklart högst amatörmässiga, vi är inte konstnärer. Ursäkta även dålig bildkvalitet, jag har aldrig utgett mig för att vara fotograf.)

Här har det pysslats halsband av sönderklippta sugrör:

halsbandspyssel

Vi gillar klossar och Lego (vanliga blandade klossar), för att det kan bli vad som helst med lite barnasinne och fantasi. Städer, bilar, ett stort tjusigt slott kanske. Behöver man inspiration så finns det faktiskt Lego mönster att följa (googla och leta) om man vill göra något speciellt, typ den här SuperMario figuren. Övrigt är, som synes, improviserat. 🙂 Om ni inte förstår det av er själva finns det ett sjörövarskepp och en ö med palm och allt bland konstverken.

Lego

Har man en hammare, en brädbit eller två samt lite spik kan man också sysselsätta sig i timmar. Man kan spika lite på måfå, i möbler och golv, ”laga cykelhjul” (med akut motsatt verkan), ELLER så får man tips om hur man faktiskt konstruerar något, och hugger in med friskt mod. Leker Byggare Bob. Snickrar en födelsedagspresent åt kompisen som gillar bilar. Pappa hjälpte till att såga av smala bitar av en rundstav till hjul. Larven var sonens helt egna idé och konstruktion.

Tidig träslöjd

Av en gammal kartonglåda kan man bygga små titt-rum eller dockhus. Klipp fönster och dörrar. Inred med hjälp av t ex tygbitar eller urklippta bilder från gamla reklamblad, strandfynd eller små papp- och träbitar som klistras ihop till möbler. Rita eller klipp ut bilder ur tidningar för att få invånare i huset. Med lite sytråd kan man hänga saker från taket.
Det går också att använda fynd från naturen och göra akvarium, en skattkammarö eller som här, en liten djungel. Inslagen som present åt den gode Fadern på hans namnsdag.

Djungel-titt låda

Papper kan vikas till pappersplan, fåglar, hattar eller båtar.
Man kan göra sig en egen adventskalender. Den enklaste varianten är kanske den där man tejpar fast små utklippta bilder (24 st) på ett pappersark, sedan måttar och klipper ut lagom stora pappersbitar att tejpa över dem. Det finns den något mer avancerade varianten där man har två ark: ett med en stor bild och utklippta luckor i, och ett undre lager med småbilder ritade under varje lucka – eller för all del fastklistrade klistermärken. Rita 24 hela bilder tar mer tid än ett barn vanligtvis har tålamod.

Man kan klippa pappret i små små bitar bara för att lära sig att akta fingrarna, eller göra en teckning först och klippa sedan, så har man sig ett pussel. Vissa blir helt omöjliga att pussla, men det gör inte så mycket – det roligaste är ofta själva skapandet.

Här blev det en pirathatt till Nalle.

Pirathatt till Nalle

Jag gillar aktiviteter som känns meningsfulla. Att låta barnen vara med och lära sig hur man lagar mat, bakar och städar känns viktigt. Samtidigt som jag får möjlighet att göra vad jag måste, ger det oss värdefull gemensam tid.

Däremot är det naturligtvis sällan effektivt – det blir både kladdigt och bökigt, man får räkna med en del spill och efterarbete. Svårighetsgraden och uppgifterna får anpassas efter barnens mognadsgrad. Direktstyrning behövs. Tydliga, enkla instruktioner med minsta möjliga felmarginal: ”Du håller måttet, medan jag fyller på.” När de fått in vanan, vet hur det går till, DÅ kan de göra mer själv. Man kan visa ett litet steg i taget. Visst kan man tillåta egna experiment också, men då får man räkna med att det blir fel. Vi har fått hälla ut hela satser pannkakssmet som råkat blandas med diskvatten. ”Ojdå, förlåt mamma”. Nä, det var inte så man gjorde. Men de kan inte veta, för de minsta är all matlagning lite magi, man bara blandar och vips blir det något annat…

Här har vi gjort snabbpizza, på tortillabröd med ketchup och tomatpuré som bas. Barnen har fått välja bland tillbehören (skivad salami, lök, grönsaker och olika sorters ost) och dekorera sin egen pizza, skjuts in i ugnen, 5 minuter på 175 grader och vips – färdigt! Fiffig snabbmiddag eller lunch.

Minipizzor

Allting måste fördelas himla rättvis mellan syskon. ”Du får hälla i mjölet så får du hälla i sockret”. ”Ni får smaka en sked var”. Ja det är tjatigt ibland, men det är livet. Och de lär sig, både fördela arbetet rättvist utan min hjälp (med tiden) och att hjälpa till hemma.

Ibland vet man inte var de får sina idéer ifrån, men Lillen ville en dag bestämt göra plommonkaka. Det var bara att plocka plommon (han fick stå på en stol), leta fram ett recept (jag har då aldrig gjort plommonkaka förr) och sätta igång. Tyvärr fick han med ganska många omogna plommon, så den blev lite sur, men han var så stolt så vad gör det?

Plommonkaka

Alla kakor behöver ju inte vara riktiga heller. Bland våra bästa ”lekinvesteringar” räknar jag de små leklera paketen från T*G*R som vi köpt för 10 kr styck, med en massa små former och verktyg till. Här har storebror bakat tårtor, pajer och allsköns bakelser av den vid det här laget läbbigt marmorerade leran, och serverat på dockfat i storlek ca 3 cm i diameter – pyssligt värre!

Konditorikakor av leklera

Konditorikakor av leklera

* Angående sk ”skärmtid”:
Generellt mår små barn bättre av att leka eller pyssla med sina egna händer, än av att se eller klicka runt på skärmar (det inkluderar TV, dator, smarta telefoner och i pads).
Detta pga den ännu inte färdigutvecklade hjärnan: små barn har klart begränsad förmåga att förstå abstraktioner överhuvudtaget, allt som händer på skärmen uppfattas som verkligt. Små barn kan ännu inte skilja på fantasi och verklighet och vi bör ge dem tid att skapa en förförståelse för bilder och enkla berättelser innan alltför fantasifulla sagor och talande djur fyller någon vettig funktion.
Små barn har ett faktiskt behov av att uppleva saker med egna sinnen och skaffa sig reella erfarenheter, för att få en uppfattning om vad som är verkligt och rimligt. Dessutom behöver barn träna sin kropp, balans, koordination och annat väsentligt. Både språk, motorik och socialt samspel riskerar påverkas negativt av för mycket skärmtid.

– Rekommendationerna säger att barn under 2 (ev 3) år helst inte ska se på sådana skärmar alls, och därefter max 2 timmar / dag.

Nu är ju dagens barn i normalfallet ganska utsatta för, och vana vid skärmar, och jag är den förste att skriva under på att det är ganska skönt när de sitter och spelar / tittar så att man får tid att göra ett och annat i lugn och ro (typ laga mat) men det finns alltså skäl att begränsa tiden framför dem.

Begränsa skärmtid – lättare sagt än gjort?
Tittar man på mina blogginlägg ”Familjeliv 2010-2011” så framgår det att det inte varit helt enkelt, med envis 2-3 åring som sögs till skärmarna som en fluga till en sockerbit. Som satte på apparaterna på egen hand, när vi vände ryggen till. Nå, vi fick lösenordsskydda, dra ut sladden, bära bort protesterande barn, motivera med andra saker och hålla på. Det löste sig med tiden. Numera råder ganska gott samförstånd.

Våra tips på hur det kan gå till:

– Barn härmar oss vuxna. Sitter vi absorberade av tv:n, telefonen eller datorn kommer den att uppfattas Viktig för barnet. Det kommer att envisas med att få vara med och klicka. Ägnar vi oss åt annat (maten, tvätten, en god bok), och inte minst åt barnet – kommer barnet att ha anledning att titta åt andra håll, det också.
Det kan vara en idé att lägga sin egen skärmtid vid barnets sovstunder. Är ni två hemma kan den som vill surfa loss eller arbeta i fred kanske ordna en arbetsplats som barnet inte direkt ser, eller gå en promenad.
Vissa har dator / TV i ett rum som kan stängas och låsas, eller spärras av med barngrind, för att hålla barnen ifrån apparaterna. Fiffigt är då att dels inte ha skärmen i blickfånget för barnet som troligen kommer att stå och hänga utanför, och dels att inte lämna barnet ensamt utanför rummet – det kommer såklart att vilja vara där du är om ingen alternativ omsorgsperson finns.

– Vi har dator och TV i gemensamma utrymmen, inte barnens rum. Vi vill ha viss överblick över deras skärmvanor (nu är inte våra barn tonåringar än, kanske får vi tänka om då). Vi pratar gärna om vad de sett eller vill se, vi både tipsar och tar emot tips på roliga filmer eller spel, intressanta artiklar och så.

– Det underlättar att ha vanor och rutiner så slipper man en del tjat. Barnen lär sig sina rutiner och vet inom vilka spann skärmtid finns (t ex mellan 17-18, efter frukost bara på helger och lov – och då bara tills ni ska göra något annat).
Det är bra om barnen brukar fråga om lov innan de sätter sig att spela / titta. Oftast säger vi ja, om vi inte har skäl att säga nej. Ett skäl kan vara ”Nej, nu har ni spelat så det räcker idag, nu får ni hitta på något annat.”
Däremot ställer vi tidsramar, utifrån begrepp barnen kan hantera. ”Du kan spela tills klockan ringer”, ”Ni kan titta på 2 avsnitt (t ex), sedan är det läggdags.
Vi har satt äggklockan som timer vid datorspel. Barnen fick turas om att spela, och då spela 10 minuter var, innan de byttes av (i förskoleåldern). Systemet var enkelt att förstå och förhålla sig till. Självklart fick de avsluta just det de höll på med när klockan ringde (en bana, en klurighet, en färgläggning), lite flexibel kan man ju vara. Nästa person fick sina 10 minuter först när han fick kontrollen i hand, och hade samma möjlighet att avsluta sitt.
Numer spelar de mer komplicerade spel som tar längre tid, så då får vi förhålla oss till det. Nu är maxtiden 1 timme åt gången, som de får dela på. Ofta kan de spela tillsammans, samtidigt.
Vi säger till ca 5 min innan det är dags att byta aktivitet, så de hinner avsluta, spara och så. Gäller det TV program kollar vi av hur långt det är kvar, och stänger sedan.

Hos oss gäller normalt sett kortare TV program dagtid och vardagseftermiddagar / kvällar. 10-20 minuters avsnitt eller program är enkelt att förhålla sig till och stänga av när programmet är slut.
Långfilmer sparas normalt till helgkvällar.

Annonser

En kommentar till Aktiviteter och pyssel

  1. Ping: Sommartips! | vardagsmos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s