Bebisars sömn

Föräldrarnas sömn påverkas förstås av bebisens sömnbehov och vanor. Samtidigt påverkar vi dem, deras stressnivå och mättnadsgrad inte minst – och målet är förstås att samordna allas vanor och rytmer på sikt, så att alla får sova någorlunda gott. Detta är ett långtidsprojekt.

Ammande mammor sover ofta väldigt lätt, vaknar lätt och befinner sig i ständig alarmberedskap. Det är bra för bebisens hälsa och välbefinnande, och det är trots allt det viktigaste den första tiden. Jag har hört att till och med bebisens andning underlättas av närhet till mamman. Det är sämre för mammans hälsa och välbefinnande, men det är något vi kommer över. Vi får ta igen det senare. (Haha, vilket skämt! Vem kan sova ett halvår i sträck?!)

Allmänt om barns och föräldrars sömn kan du läsa här!
Om amning, matning och magknip finns att läsa här!
(För dig som matar med flaska är alla principer desamma, bara tekniken blir annorlunda. Ha överseende med att jag skriver ”amma” och översätt det till ”mata”, på samma sätt som du i alla matsituationer kan översätta ”bröst” till ”nappflaska”.)
Tips för att skapa ro för en nyfödd bebis kan du läsa om här!

Bebisens sömn

Den nyfödda bebisen sover större delen av dygnet, runt 16 timmar. Vilket borde göra dess föräldrar omåttligt utvilade. Så är nu inte alls fallet, för den sover oftast bara korta stunder i taget. Bebisen behöver matas och rapas, bytas på och emellanåt underhållas en liten stund mellan sina sömnperioder. Det lilla grynet har inte heller någon lust att sova alltför länge mellan måltiderna. Magen knorrar gärna 1-2 timmar efter sista amningen, eller så behöver bebis bara snutta lite för att känna sig trygg… De första månaderna får man vara glad om man får en 3-4 timmarspaus någon gång under dygnet. Passa på att sova då!

För att så småningom kunna få lite bättre nattsömn, allihop, vill vi gärna skapa en dygnsrytm för bebisen (se ”rekommenderat amningsschema” som INTE handlar om att hålla tider utan att skapa en sorts rutin). Det tar lite tid för dem: i magen har de sovit mest på dagen och haft fullt race på natten. Nu får vi visa dem att det är en ny ordning: Låt de vakna stunderna på dagen vara fulla av ljus, ompyssling, småprat, saker att titta och lyssna på, frisk luft. Stimulera mjukt alla dess sinnen. Då blir bebisen snart trött, vilket får respekteras. Mellan vakenperioderna måste man sova en stund. Bebisar behöver sova mycket.

Låt natten vara tråkigare, iallafall tiden mellan midnatt och någon slags morgon (4-tiden brukar vara matdags, men med lite tur får man somna om igen efteråt). Visa bebisen att det är sovtid genom att göra så lite som möjligt. Mata och var nära till hands förstås, men stimulera inte igång bebisen i onödan. Tänd inga starka lampor om det behöver bytas blöja, utan trixa i halvmörker. Sätt dig inte och titta på spännande film med lillen i famnen. Är bebisen vaken och nöjd kan den få ligga och sprattla i spjälsängen eller intill dig medan du sover vidare, eller åtminstone vilar så gott det går.

Nyföddingarna sover alltså mycket och oregelbundet, precis som de äter. De behöver sova (och äta) mer när det händer spännande saker runt dem, om de känner sig ängsliga av nya möten, miljöombyten eller separationer.

Räkna inte med att få någon regelbundenhet i mat- och sovtider de första månaderna. Sträva ditåt, men ta det lugnt samtidigt: det kommer att ordna sig! Livet är helt nytt och smått överväldigande för bebisen och dess behov ändras nästan dagligen. Växer man är man omåttligt hungrig vissa dagar, oerhört trött andra. Upplever man Stora Ting (som besök av nya människor eller en promenad på stadens gator), kan man vara helt utmattad och sova extra länge – eller stressad av alltihop och sova extra oroligt, bli extra hungrig och sugen på tröst och närhet.

Vi föräldrar parerar och anpassar oss, och försöker hjälpa bebisen (och senare det lilla barnet) till ro och balans genom att hålla mängden intryck och nya bekantskaper på en rimlig nivå. För en liten bebis är t ex det stilla prasslandet av löven i en trädkrona ovanför vagnen helt lagom intryck för en förmiddag. De kan ligga och sprattla, gurgla och nojsa och vara fullt upptagna av detta fridfulla. Passa på att njut av stillheten och öva dig i Mindfullness!

Nattsömnen störs av stress, hunger, svid i stjärten, magknip, förkylningar, kliande tänder, öronont… Ofta vaknar bebisen till när den behöver kissa eller bajsa, och så blir den lite hungrig efter det, eller närhetssugen. Ibland behöver man trösta, spraya näsan med koksaltlösning eller höja upp sängens huvudända för att lindra snorighet och svullna slemhinnor. Bebisar väcker oss oftast av någon anledning, och vi får hjälpa dem tillrätta så gott vi kan.

Ibland är problemet helt enkelt att bebis inte är trött. Då kan man behöva jobba på en annan dygnsrytm med lite längre vakenstunder under dagen, mellan sovpauserna.
Sovstunder på dagen behöver dock små barn i flera år framåt. Ettåringar kan behöva 2-3 sovstunder om dagen.
Även 2-3 åringar behöver sin vila: efter lunch ger en-två timmars sov- eller vilostund barnet en chans att bearbeta morgonens alla intryck. Ibland behöver de en tupplur på väg hem från dagis eller en äventyrlig utflykt också. Vilostunden stärker inlärningen, sänker stressnivåerna inför eftermiddagens race, och ger därför ofta både mindre gnäll och konflikter med barnen under eftermiddagen – men också bättre nattsömn. Stressade barn riskerar bli hyperaktiva och få svårt att sova.

Längden på vilan får vi anpassa efter barnets skiftande behov. Ett friskt barn som känner sig trygg i sin kropp och omgivning kanske inte alls behöver lika mycket vila som barnet som just växer som bäst, är förkylt, har bytt dagisgrupp eller varit på en rolig resa.

Lugna en skrikande bebis
En trött bebis vänder bort blicken, klipper med ögonen, gnuggar sig i ansiktet och försöker ofta snutta på något. Missar vi dessa signaler kan vi råka ut för Övertrött Bebis. En liten illvrålande, högröd knodd som spänner sig i hela kroppen och alls inte förstår att vi vill hjälpa. Det är heller inte så lätt att hjälpa innan vi vet vad felet är. Magknip och övertrötthet kan likna varandra i uttryck.

Undvik, om möjligt, att bebis blir så upprörd. Mat i tid gör ofta Liten så avslappnad att sömnen följer naturligt. En paus i aktiviteter och påhälsningar kan också vara bra. En nyfödd bebis kan bli stressad och övertrött av så lite som en timmes vakentid, av att bäras av ömsinta mor- och farföräldrar eller av att ha blivit pussad av storasyskonet en stund. Det krävs inte mycket i början, för att det ska bli för mycket.

Väl där, med skrikande bebis i famnen, försöker vi förstås felsöka och åtgärda problemet. Men hur ska vi veta vad felet är? Om vi försöker mata och trösta medan bebis illvrålar och kränger så går det ganska dåligt med våra tröstförsök. Vi drabbas lätt av panik. Bebisars skrik får upp våra egna stressnivåer på sällan skådade höjder. Vilket genast smittar av sig på den redan upprörda bebisen och gör saken sju resor värre. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte dras in i bebisens känsosvall, behålla huvudet kallt och andas djupt. Då går det bättre.
I tur och ordning provar vi med tröst i famnen, mat, blöjbyte med helkroppsundersökning på jakt efter något som kan göra ont någonstans – och sedan vet vi varken ut eller in. Ofta hjälper det då att svepa in bebis i en filt och gunga den lille knodden fram och tillbaka till ljudet av lugnande brus, sus och schhhh – ljud.
Bebis kan gungas och vippas i vagn, vagga eller mer upprätt (ifall magknip är problemet) i din famn. Kanske en napp hjälper. Försök andas lugnt själv.
Ge det fem minuter och se om inte knodden kan somna då. Prova annars med mer mat och rap. Mjuka smekningar kan också lugna.
Vid någon punkt kan det vara värt att kontakta sjukvårdsupplysningen ( 1177 ) för råd. En oupphörligt skrikande bebis kan ju ha ont av någon medicinsk anledning.

Oroliga nätter
Efter 3 månader kan man, med lite tur, fet mjölk och välartad bebis alltså få ihop nästan 4-6 timmars sammanhängande sömn på natten. Det är dock inte säkert. Vissa bebisar sover oroligare och vaknar till var och varannan timme och vill veta var du är. Då är det antagligen enklast och tryggast att sova intill varann, så slipper ni springa upp stup i kvarten och bebis kan kanske lugnas enbart av ljudet och doften av er. Oro botas bäst av trygghet.

Så länge bebisen får uppleva trygghet och kontakt, att den får svar och hjälp när den ropar, bygger ni en fin kontakt. Läs mer här om den viktiga anknytningen! Vältankad på kontakt, omsorg och kärlek klarar man så småningom längre stunder isär. Bebisen vet då att den inte är lämnad åt sig själv: du finns även när du inte syns. Ni landar hos varandra igen.

En bebis som väcks ur sin sömn kan bli mycket upprörd.
Det gäller att söva så snabbt som möjligt, med så dämpande åtgärder som möjligt. Att springa in i rummet och lyfta bebisen upp i famnen är kanske mer stressande än om du bara sätter dig intill och nynnar eller Schhh ar lite, med en hand på bebisens mage eller så.

Många bebisar sover bättre till ljudet av bakgrundsljud: tvättmaskiner, dammsugare, bilens brummande kan ha sövande effekt. I magen brummas det jämt, så det känns tryggt. Bakgrundsmusik eller annat bakgrundsljud sägs ge bättre, längre och djupare sömn för de små, och då kanske för er alla?
Personligen skulle jag välja något som inte stimmar upp hjärtrytmen och får adrenalinet att rusa i blodet (hårdrock och disco går bort som sovmusik), och inte heller ha för hög volym – man vill trots allt höra bebisens egna ljud, om den piper eller kvider. Inte heller behöver vi orsaka bebisen hörselskador: brummande brus = bra, dunder och tjut = dåligt.

Arbetsfördelning

Visst är det viktigt att båda föräldrarna hjälps åt att vårda sin skyddsling. Så växer sig banden starka inom hela familjen.
Ändå är det onekligen så att amningsperioden, för de som ammar, innebär en närmare kontakt för just mamma – barn. Många pappor känner sig lite utanför där de sitter och är uppslukade av varandra. Han kanske känner sig sårad när hans tröstförsök står sig slätt mot hennes bröst. Även barn som matas med flaska knyter i första hand an till en person FÖRST, den som vårdar och matar mest. Misströsta inte, den innersta kretsen utökas snart och växer vidare efter hand. Kärlek som visas kommer att återgäldas med råge!

Nu är det så, att även om amningstiden är nära och fin, så är den fullständigt utmattande. Man behöver sina minst 6 timmars sömn per dygn, även om denna sömn blir avbruten – för att behålla ett uns av sin mentala och fysiska hälsa. Ett klokt råd är att turas om med nattpassen, åtminstone ibland. Om mamman ammar kanske pappan kan byta blöja då och då. Är bebis hjälplöst vaken mitt i natten kan man turas om med runtbärande, rapning och försöken att undvika väcka andra parten.

Man måste inte dela allt 50 / 50. Kanske måste en av er vara pigg och alert på jobbet imorgon, medan den andra tillåts hasa runt i morgonrock och halvkoma. Kanske är det bra om en av er är pigg och klartänkt nog att framföra ett fordon på ett säkert sätt.

Dock: Man måste avlasta även den föräldralediga zombien. Att ta hand om barnet är en heltidssyssla. Faktum är att det är en dygnet-runt jour som aldrig tar slut. Ingen semester, ingen helg, ingen komp- eller övertidsersättning här inte.

Ni får hitta lösningar genom att visa varandra hänsyn, förståelse och respekt. Det är viktigt att den som jobbar, och kanske då oftast sover på nätterna, tar över ansvaret ibland. Tar hand om bebisen på morgonkvisten och låter amningsmaskinen få sovmorgon, särskilt efter en svår natt. Går ut och går med bebisen i barnvagn eller bärsele så det blir tyst och lugnt hemma en stund. Har man någon nära vän eller släkting som kan göra samma sak är det förstås välkommet.
(Själv var jag som nybliven mor tvungen att veta säkert att bebisen skulle köras hem omedelbart om han blev ledsen, barnvakten fick inte gå långt bort. Först i trygg vetskap att jag skulle bli störd vid behov vågade jag slappna av. Gör en deal som fungerar för er.)

Det finns också möjlighet att Vabba, dvs ta ledigt från arbetet och anmäla Vård av barn-dagar hos Försäkringskassan, om den som är föräldraledig är alltför sjuk (eller sjukligt trött) för att ta hand om barnet.
Detta är viktigt om t ex förlossningen varit svår, om mamman drabbas av förlossningsdepression eller liknande. Barnet behöver vård, och kanske mamman med. Men det går också att senare under föräldraledigheten vabba för enstaka svåra dagar när sömnbristen ligger på en sjuklig nivå, när förste barnavårdaren yrar och har svårt att hålla balansen, är febersjuk och eländig. Ibland behövs det. För barnets säkerhet inte minst.

Efter spädbarnstiden kan man turas om att ta hand om nätternas alla kissbehov, medicinutdelningar och mardrömströstande. Man kan turas om att vårda sjuka barn. Kanske man låter ena parten sova med öronproppar i ett annat rum då och då för att riktigt få sova ut.

(Samtidigt kan jag erkänna att detta inte fungerar för oss. Jag vaknar oftast först. Även om jag sover med öronproppar i ett annat rum, för då sover jag på helspänn, riktigt inställd på att lyssna extra noga. Det funkar nästan bättre att jag väcker maken de gånger jag inte orkar. Då somnar jag om lättare, i självrättfärdig förvissning om att jag har styrt upp saker och ting.)

Fler överlevnadstips för spädbarnstiden:

Mätta barn sover gott. Amma / mata länge och omsorgsfullt innan läggning. Försök hålla dig vaken nog att amma färdigt även vid nattamningen, annars vaknar bebis snart och är hungrig igen.

– Om man ammar och känner att mjölken inte räcker till – att bebisen bara vill ha mer och mer fast det inte finns något kvar – kan man faktiskt ge lite ersättning också.
Det bästa är om man börjar med att amma ändå (för att signalera behovet av mer mjölk till mammans kropp, så kan bebisen bli mätt på bröstmjölken så småningom) och ger ersättning efteråt, så magen blir full och mamman får amningspaus en liten stund (annars kommer den hungriga bebisen att vilja ha mer snart igen). Se även till den ammande moderns eget behov av mat och dryck, så att hon har möjlighet att producera all den mjölk bebis behöver.

– Vissa ger bebisen lite modersmjölksersättning till natten, efter sista amningen, för att mätta magen lite längre. Det kan vara ett tips för lite längre sammanhängande sömn. Om man vill amma bör man helst vänta med ersättning som tillskott ett par månader, eftersom nappflaskan kan komma att favoriseras och amningen störas.
Från ca 6 månaders ålder kan kvällsvälling vara ett alternativ.

Sov när bebisen sover. En eller ett par tupplurar under dagen är jättebra att få till. 20 minuters ”powernap” räcker ofta för att hämta ny kraft och energi.
Ofta somnar de små liven om en stund till efter morgonmaten, om det inte händer något spännande precis, och då kan ni kanske sova båda. Man blir sömnig av att amma, så det är ofta skönt med en liten ”nap” efteråt.

– Är bebis pigg efter morgonmatningen kanske pappan kan ta knytet en stund medan mamman sover.

Hudkontakt är det mest rogivande för de små. Sov gärna nära varandra under natten så slipper ni springa fram och tillbaka. Kan man ligga ner och amma eller bara kramas hud mot hud, är det ofta skönt. Då kan man halvslumra under tiden. Är bebis orolig i sömnen kan din hand på dess mage vara lugnande.

– Gråter den lille är det värre. Ofta kan det vara magknip. Kanske det behöver rapas eller matas mer? Kanske napp kan trösta? Det kan också vara för varmt, svidigt i stjärten, något som skaver någonstans och det lilla hjärtat kan inte förklara. Vi får försöka felsöka bäst vi kan.

Sovställningen kan också vara ett bekymmer. Bebisar trivs inte alltid bäst i det föreskrivna ryggläget. Magknip botas ofta bäst i magläge, men bebisen ska helst inte sova så obevakad (vilket den ju kommer att vara på natten).
Prova om du kan halvligga, uppbackad med kuddar, med bebisen lutad mot ditt bröst och mage. Då kan den ligga mage mot mage, få del av din värme och samtidigt ligga halv-upprätt (med huvudet höjt). Det kan vara ganska vilsamt och hyfsat bekvämt för er båda – iallafall en stund, tills det kommit ett rap eller magen lugnat sig. Ha gärna några höga skyddskuddar intill dig isåfall, som fallskydd ifall du skulle somna och bebis rulla av… Helst ska man inte sova så, förstås, av säkerhetsskäl.
Man kan också försöka trixa till en sovställning på sidan, då bebisen stöttas fram- och baktill av ihoprullade handdukar, filtar eller stadiga kuddar. Det är viktigt att ansiktet är fritt förstås.

Gungande och vippande hjälper. Små bebisar sover oftast tryggare och bättre om de inte ligger helt stilla. Vaggor, bärselar, bilbarnstolar och barnvagnar anses ofta ha en lite sövande effekt. Det är för att de rör sig lite hemtrevligt, rörelser känner bebisen igen från livet i magen. Det är ofta effektivt att lugna en upprörd bebis genom att gunga den i famnen.

Fryser man sover man dåligt. Nyföddingar har tunn hud, dålig värmereglering och blodcirkulation i händer och fossingar i början. De behöver därför varma sockor på fötterna, kanske också en strumpa på var hand för att hålla dem varma och undvika att bebisen river sig med de små naglarna. De kan även behöva en tunn mössa på sitt oskyddade huvud, om ni inte har väldigt varmt inomhus.

– Att linda barnet i en filt ger ofta både värme och trygghetskänsla. Bebisen sover ofta bättre om den ligger lätt inpaketerad. Det minskar den utsatta känslan som drabbar dem när armar och ben sprätter till i sömnen, och minskar fallkänslan som drabbar dem utanför livmoderns ombonade tillvaro.

Lindra obehag. Om bebisen klagar trots allehanda försök att mätta, linda, gunga – kan det bero på obehag av något slag. Gaser i magen är vanligt (se magknip). Kanske det är för varmt i vagnen – vanligt när man kommer fullt påklädda utifrån, in i en tempererad affär / buss osv? Kanske den får skarpt ljus från en taklampa i ögonen (vanligt i affärer t ex, om barnet ligger i vagn), eller så kanske det svider under blöjan?
Självklart byter man bajsblöjor direkt (de svider mot den känsliga huden och kan ge såriga utslag, plus att det förstås luktar illa och är allmänt ohygieniskt att vänta med) – men dagens torra engångsblöjor suger ofta kiss så bra, att det inte behöver bytas var och varannan timme under natten.
Tygblöjor känns blötare mot huden än engångsblöjor, och behöver vikas nogsamt för att inte bli knöliga och skava. Använder ni tygblöjor och upplever nattsömnen orolig kan ni överväga engångsblöja just för natten.

– Ett förebyggande tips mot svidande stjärtar och torr hud i allmänhet, är att olja in bebisen ordentligt. Efter varje byte, bad eller tvätt. Olja skyddar huden från fukt utifrån. Undvik tvål, som torkar ut. Även våtservetter kan irritera – ta hellre vatten från flaska och vanligt papper, eller en tygtrasa, att tvätta med på resa med känsliga barn!
Rapsolja är milt och bra, faktiskt basen i många bebisprodukter – men utan alla konstiga kemikalier som finns i dem.
Bepanthen är en mjukgörande, mild kräm för både ömma bröstvårtor och torr hud. Inotyol är en väldigt fet och därmed skyddande salva som man kan smörja på känslig hud inför natten. Den luktar får, eftersom den innehåller ullfett, men det är den förlåten för eftersom den är så effektiv.
(På mina barn försvann röda utslag inom ett dygn med Inotyol, och förebyggdes med Bepanthen, men det är säkert olika vad man har för problem.)

– Överstimulera inte bebisen.
En ny liten människa upplever allting utan filtrering eller sortering. Alla intryck, dofter, ljud och ljus upplevs starkt. Bebisen vet inte vad den ska koncentrera sitt lyssnande på, vad olika ljud betyder. Den lär sig med tiden, men i vår brusiga värld gör vi det lättare för dem genom att hålla nere mängden nya intryck.

Bebisar kan stressas av alltför många eller starka intryck. Precis som hos vuxna kan stress leda till oro, hyperaktivitet, humörsvängningar och sömnsvårigheter för bebisen. Det finns många bra skäl att skapa en lugn, trygg miljö för de små. Rutiner och vanor som de kan känna igen. Det hjälper dem att se mönster i tillvaron, och underlättar både sortering, koncentration och inlärning.

Visst vill vi visa våra barn världen, men vi får göra det succesivt. Ett litet steg i taget. Många upprepningar. Tid att tänka och processa allting på, i stillsamhet. Man kan gott börja med att finna varandra. Låt bebisen känna närhet och trygghet i famnen, vid bröstet eller hud mot hud. Varmt, mjukt och skönt är en bra början.

Efter att ha pratat med bebisen på skötbordet i 5 minuter kan den vara helt slut, vända bort huvudet och på så sätt signalera att den inte kan ta in mera. Då behöver den vila en stund. Man kan hålla nära ändå, det är alltid tryggt.

Vänd mot dig
Tänk på att bebisen upplever världen med dig som utgångspunkt och centrum. De vill veta var du är, se hur du reagerar på allt det nya omkring dem, se hur du beter dig. Det är så de lär sig, så de tolkar och förstår sin omvärld. Det är i första hand dig, förälder, de kommer att härma.

Bebisar vill alltså helst bäras bröst mot bröst. De har inget behov av självständighet eller fri utsikt. De kan gilla att kika ut, absolut. En stund i taget. Men de kan också välja att vända sig inåt och göra sig osynliga för främmande.
Det tycks modernt att ha bebisar i bärsele på sin egen mage, vända framåt. Det ser jättegulligt ut, men tänk på vilken enorm mängd intryck de översköljs av i den positionen. Barnet vet inte om hunden, bilen, tåget eller bussen är något att bry sig om eller inte. Du kan inte se  hur barnet reagerar på allt, om dess blick är nyfiken eller skräckslagen. Barnet kan inte heller ha ditt ansikte i blickfånget – du som är barnets tolk. Barnet vill gärna se sig om, så länge det kan se och samspela med dig samtidigt.

I liggvagnen har man bebisen vänd mot sig förstås. Suffletten blir vår skyddsbarriär mot omvärlden, solljus och baciller. Vi vill veta hur vår bebis har det och måste kunna se dess ansikte även när den sover. Bebisen är också hjälpt av att slippa ligga och se hundratals okända ansikten passera förbi på stan eller i affären. Hur ska den förhålla sig till dem? Är de vänner eller fiender?

I sittvagnen, med sitsen vänd mot dig, kommer tultbarnet att bli alltmer nyfiket. Snart hänger det sig över kanten och blickar framåt. Ytterst obekvämt, och smått livsfarligt  för dem: det är nu selen behövs för att de inte ska tippa (deras huvuden är så stora ännu, att deras tyngdpunkt ligger högt. Lutar ett barn sig liiite för långt ut kan det falla huvudstupa överbord på ett sätt en vuxen inte skulle kunna göra).

Skyndar man sig att vända barnet framåt, försvinner deras trygga punkt. De kan inte längre vända sig mot dig och förvissa sig om att du är kvar. De kan inte stänga av utsikten med alla dess intryck, och då är det inte lika kul längre.

– Barn ska helst vara vända mot sina föräldrar i både bärsele och vagn, åtminstone det första året. (Vi vände inte sittvagnen förrän barnen var runt 2 år. Vid det laget tultade de ju omkring ganska självständigt ändå, utanför vagnen.)

Somna själv?

Ibland tycks folk förvänta sig märkligt stor självständighet av en hjälplös palt som inte kan vare sig prata eller röra sig. Se bebistiden som en tid för närhet. Självständighet föds ur trygghet. Mer frihet kommer. Ta det lugnt. Man har många år på sig att rätta till eventuella ovanor som kan ha uppstått här och där. Om barnet nu somnar bäst i famnen eller i föräldrarnas sängar, ja, då kanske det kan få göra det i början? De första månaderna är det helt okey att bebisen ammar sig till sömns också. Allt som ger ro är väl bra?

Bebisen mår bäst av omedelbar kroppskontakt den första tiden. Kroppsvärme och ljudet av ditt hjärta som slår känns igen från tiden inuti mammans mage, det känns tryggt. Att bära runt bebisen i sjal eller sele är bekvämt för er båda – du får händerna fria till storasyskon och allt du behöver göra, medan bebisen får all närhet den kan önska.

De första två veckorna ogillar bebisen att alls lämna famnen. Nöden kräver dock att man lägger ner det lilla knytet då och då, om inte annat så för att besöka toaletten. Trösta med din röst om bebisen förtvivlar när du är utom synhåll. Placera gärna bebisen i din närhet så ni kan se varandra även när du t ex duschar eller lagar mat och prata eller nynna lugnande.

Men visst är det skönt att kunna röra sig friare ibland. Man kan försiktigt flytta det sovande barnet från famnen till sängen. Så länge du är nära accepterar bebisen oftast vilken sovplats som helst. Och nog kan man vara nära till en början, ligga eller sitta kvar intill tills barnet kommit till ro.

Det lönar sig att, inom ett par månader, vänja bebisen vid att somna utan bröst / flaska i mun. Det är ju så mysigt i början, tycker bebis, och kanske man själv också. Låt vara de första månaderna, men i längden är det ingen bra idé. Man ska försöka rapa bebisen efter maten ändå, och efter rapen kan bebisen ligga kvar i famnen, gungas och vyssjas till ro. Vänjer sig bebisen vid att det går att somna om utan mat i munnen, kan den lättare somna om när den vaknar till på natten av andra orsaker än just hunger. Kanske närheten kan räcka för att känna bibehållen trygghet.

I nästa steg tränar man på att lägga ner barnet när det ammat klart, men precis innan det somnat. Man bäddar då mjukt ner det mätta, välrapade, och belåtet sömniga barnet i vagn, vagga eller säng, ibland kanske bilens babyskydd. Ofta upptäcker både ni och bebisen till er förvåning att den kan somna tryggt och lugnt, mer eller mindre på egen hand. Kanske med en napp i munnen, eller en filt över ögonen (det gillade min yngste, han drog resolut snuttefilten över ögonen så han kunde skapa sig en liten rofylld oas därunder), eller din hand på sin mage eller något annat som din bebis tycker om. Ibland kan en välanvänd, härligt svett- och mjölkluktande (dvs mamma) tröja att snusa på kännas lugnande. Bästa snuttefilten!

Kan man vänja barnet att somna så – mätt och halvslumrande, men utan bröstet eller flaskan i munnen – underlättar det omsomning på natten, när bebisen kanske är mer sugen på närhet än mat. Närhet kan man ju ha och bjuda på utan att behöva vakna, om man sover tillsammans.

Har bebisen svårt att somna själv, kan man sitta intill eller hålla handen en stund om barnet verkar oroligt, titta till ofta, eller helt enkelt lägga sig intill tills barnet sover. Många barn somnar helst med någon intill sig de första åren, ett kärt syskon eller mamma och pappa – och om ingen lider av det, kan det väl vara mysigt?

Andra har fullt upp med att undersöka allting, ha små cirkusshower och långa samtal vid läggdags, och kan lättare komma till ro om man faktiskt lämnar dem ensamma en stund. Man kan också vara tråkigt sällskap och t ex bara ligga och läsa intill, om bebisen blir ledsen när man lämnar den. Uttråkning är ett ganska effektivt sömnmedel. Fast det kan kännas hårdhjärtat när den lille charmören gör allt för att få dig att skratta… ett och annat leende kan man nog bjuda på då!

Samsovning?

Kan man ligga och amma i sängen på natten är det mysigt, tryggt och ganska skönt (om än lite trångt) för alla parter. Samtidigt anser vissa att det är säkrast att lägga tillbaka barnet i sin egen säng efter maten.

Här en sida om samsovning, dess fördelar och vilka saker man ska tänka på av säkerhetsskäl.

7 kommentarer till Bebisars sömn

  1. Kristin skriver:

    Så grymt bra skrivet:))))

  2. Ping: bebisars sömn | pälsägget

  3. Ping: Mat och sömn | ordagrann

  4. Karin skriver:

    Läser den här texten då och då och blir ALLTID hjälpt och lugnad! Tack för vettiga och behjälpliga tips.
    //Karin

  5. Fredda skriver:

    Riktigt jävla bra 😃

  6. vardagsmos skriver:

    Tack! 🙂 Blir så glad om mina texter kan lugna och stötta!

  7. Jossan skriver:

    Fantastiskt skrivet!! Så glad att jag hittade din blogg. Ger lugn och stöd:))) tack!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s