Sova – om sömnmetoder och sånt

De flesta småbarnsföräldrar lider av sömnbrist så till den grad att vi närmar oss det totala förfallet. När man är för trött för att tänka, för trött för att göra någon praktisk nytta överhuvudtaget, kanske till och med för trött för att gå och lägga sig – då kan man behöva lite stöd. Få näsan över vattenytan, styra upp livet lite lite grann så att det känns överkomligt igen.

Sova bör man annars dör man. Vid långtgående sömnbrist finns överhängande risk att drabbas av depression, koncentrationssvårigheter, minnesförlust, humörsvängningar och kraftigt försämrat immunförsvar, samt, ironiskt nog – sömnsvårigheter. Allt detta känner nog de flesta småbarnsföräldrar igen sig i, i viss mån. Man lider av sömnbrist och dess biverkningar. Det är inte hellyckat för familjelivet, tålamodet, lust och glädje stor.
Även barn med oregelbundna sovtider eller för lite nattsömn lider av sömnbrist. Det påverkar hjärnans utveckling med olika beteendestörningar som vanligt symptom (se länk!).

Det är viktigt att ta hand om sig så gott det går iallafall, sova när man kan, och så småningom upptäcka att man har ork och någorlunda samlade tankar igen.

Här har jag samlat några goda råd som vi själva fått, eller provat, eller både och – för att få sova lite längre och bättre, både barn och vuxen. Först här lite allmänna sovtips: livsstilsfaktorer som påverkar sömnen och fördelen med rutiner.
Det blev en egen sida speciellt för sömnen under amnings- och spädbarnstiden, men det är mycket på den här sidan som gäller även bebisar och deras föräldrar.
Det blev en egen sida om mjuka metoder för att somna själv eller tillsammans.
Slutligen en sida om Samsovning, fördelarna med det, men också vilka säkerhetsaspekter man kan behöva tänka på när man sover tillsammans med sina barn.

Först några ord om trötthet och övertrötthet.

Tecken på trötthet: Klippande ögonlock, tom blick, fumlighet, sluddrande röst, att barnet ”fastnar” i en monoton aktivitet eller i en tankebana ger tydliga fingervisningar.

Tecken på övertrötthet: Ett övertrött barn har gått in i trötthetsdimman och ut på andra sidan. Det är lika trött i huvudet, men kroppen är stressad, som en reaktion på överstimulans. ”Lampan lyser men det är ingen hemma.” Barnet blir stimmigt, retsamt, stökigt eller hyperaktivt. Känslorna ligger utanpå kroppen och utbrott är vanligt.
Det kan inte koncentrera sig, formulera tankar eller förutse de enklaste händelseförlopp. De försätter sig i ständig olycka, och hysteriskt skratt ligger nära gråt. Ett ilskeutbrott är bara ett ”nej” bort.

Det gäller att lägga dem innan dess – eller att med tålamod och lugn rida ut stormen. Det är helt meningslöst att argumentera eller bråka med barnet, det befinner sig utom räckhåll för förnuftiga tankegångar. Kan man fånga in det lilla barnet på ett mjukt sätt eller styra det med lekfullt bus mot sängen kan det vara bra. Lugn men bestämd kan också funka. Överse med sprattel, fniss och tokbus. Läs saga och sjung sång i extra långsamt tempo, med låg röst, så är det både lugnande och sövande. Kramar är också rogivande, när barnet är mottagligt för dem.

Går det inte att fånga in barnet utan att det blir mer bråk, kanske det är bättre att låta det avreagera sig på en plats där de kan få utlopp för överskottsenergin utan att så ihjäl sig själv eller ha sönder omgivningen (studsmattor är jättebra, vanliga kuddhögar nästan bättre. Ibland håller jag dem i händerna så de kan hoppa i vår säng, som annars inte får hoppas i eftersom de kan ramla ner.)

Det är bra att ge lite ramar som styr upp och skapar ett avslut (även om det oftast måste busas lite i dessa lägen). Man kan t ex ge dem 20 hopp, så får hoppa sitt högsta medan de räknar och det samlar tankarna lite. Sedan får man styra upp avslutningen, ”Bra jobbat, du kom så här högt” eller ”Bra räknat, känns det skönare nu?” Det gäller att hitta något att säga något positivt om, så att man känner sig på samma spår, inte i strid. Kramas gärna också, det lugnar ofta. Så vi styr upp, berömmer och lugnar efter förmåga, gör vad vi ska utan att bli provocerade av tramsandet, och utan att diskutera, ty barnet är inte just då i ett förståndigt resonerbart tillstånd.

Ibland kan man locka dem till samarbete genom att erbjuda dem ett litet ansvar: ”vad var det vi skulle göra nu?”. Ofta känns det bättre att ta initiativet att hjälpa till själv, snarare än att bli beordrad ”på med pyamas, borsta tänderna, march till sängs”.

En god natts sömn, må-bra-tips:

Se till att komma ut och få direkt solljus en stund på förmiddagen. Se upp mot himlen (nä, inte rakt mot solen så klart) och ta in det ljus som står att få. Det hjälper kroppen vakna och fatta hinten, att det är morgon. Om man inte riktigt vaknar på morgonen är det också svårare att somna på kvällen. Dygnsrytm hjälper.

Vintertid är ljuset ofta lite för svagt här uppe i norr för att solen ska väcka oss tillräckligt. Det är då vi går i mentalt ide, blir trötta och i ganska många fall mer eller mindre vinterdeprimerade. Det finns dagsljuslampor att köpa som är bra att tända just på morgonen och förmiddagen (däremot ska man ha annat ljus på kvällen för att inte piggna till då).

Motion och frisk luft må låta äckligt hurtigt, men det kan inte hjälpas: det ger bättre sömn. Se till att röra er ute i friska luften, varje dag. (Sjukdagar räknas inte, men ta gärna en liiiten promenad även då) Spring i benen gör det stört omöjligt för ett barn att sova.
OBS! Motion för en ammande, utmattad eller nyförlöst mor kan vara att släpa ut sig på en promenad runt kvarteret, eller kanske bara ut till närmaste parkbänk på gården. Lyssna på kroppen och ta det lugnt – du behöver återhämta dig mer än något annat!
För bebisen är det hårt arbete att vifta med armar och ben under något färgglatt och gripvänligt. För en sexåring krävs betydligt mer aktivitet, t ex på lekplatser och bollplaner, klätterträd, cykelturer, disco eller kuddkrig.

– Se till att det blir Lagom varmt!

– Fryser man så vaknar man lättare. Bebisar har svårt att hålla värmen och sover oftast godare om de är inlindade i en extra filt.
Många barn sparkar av sig det varma täcket i sömnen, så det är bra att ha en heltäckande pyjamas så de inte kommer att frysa framåt småtimmarna. Kalla fötter vill annars gärna värma sig på mammas mage.
Är det kallt inomhus kanske ni ska överväga samsovning för värmens skull?
Sover barnet mot en kall yttervägg kan man sätta upp t ex en filt mot väggen som lite extra isolering mot barnets lilla rygg.

– Bädda inte för varmt, om ni har varmt inomhus. Har barnet en pyjamas och strumpor på fötterna kan ett tjockt täcke ovanpå bli för varmt. En tunn flanellfilt kan vara skönare.

– Vädra gärna innan läggdags. Sval nattluft är skönt att somna i.

Mätta magar somnar gott. Mjölk eller en ostmacka kan ha närmast sövande effekt.

Undvik sötsaker ett par timmar före läggdags. Efterrätt på kvällen är ingen vidare god idé om man vill lägga barnet direkt sedan. Tänk på det om ni t ex fredagsmyser – hellre popcorn än godis framför kvällsfilmen.

– Ge gärna barnen D-vitamin tillskott under vinterhalvåret, även sedan BVC slutar förse er med D-droppar. Vi får inte i oss tillräckligt med sol här uppe i norr annars, för att kroppen ska kunna producera detta viktiga vitamin. Tillskott är tydligen särskilt viktigt för mörkhyade personer, vars hud är anpassad för att skydda mot sol, snarare än att suga i sig maximalt av strålarna.
Brister ger en mängd olika symptom, bl a sömnsvårigheter, stress och oro, försämrat immunförsvar och benskörhet.

Ta hänsyn till sömncyklerna, både barn och vuxna. Om man ska sova en stund på dagen, välj (om du kan) antingen en kort ”power nap” på ca 20 minuter, ELLER låt kroppen sova en hel sömncykel på ca 1,5 timme. Annars måste man vakna ur en djupsömnsfas och inget kan få en på sämre humör än att vakna då. Segstartad är bara förnamnet.

På natten vaknar man också mer utvilad om man får sova en sömncykel klart: helst minst 3 timmar i sträck någon gång under natten. Totalt gärna 6 eller 7,5 timmar. Någon borde förklara detta för barnen också! Under spädbarnstiden är det liksom ett skämt. Särskilt om man har sjuka barn och vaknätter, eller tänder på utväxt och mardrömmar, eller små kalla fossingar att värma.

Barn och stress

Stressade barn sover sämre, precis som stressade vuxna. Det kan vara svårt att komma till ro när huvudet är fullt av tankar. Att hjälpa barnen med det är viktigt, för humöret, koncentrationsförmågan och hälsan.

Många barn har haft en lång arbetsdag på dagis eller skola / fritids, ofta med hög bullernivå och många intryck. De utvecklas dessutom fort och lär sig mycket nytt hela tiden. De behöver hjälp att finna ro mellan varven.
Skapa pauser åt dem. Låt dem slippa ha några krav på sig, inte stimuleras med extra aktiviteter, kanske inte leka med fler kompisar på eftermiddagen. Låt dem vila i famnen en stund. Bara få vara nära är skönt och avkopplande. Andas lugnt tillsammans.

Sova på dagen? För att sänka stressnivån hos barnen, och ge dem en chans att smälta intrycken, behövs pauser. Det är ofta bra för nattsömnen om barnen sover eller åtminstone vilar en stund mitt på dagen upp till 3 års ålder. Om barnet sover för länge på dagen kan det förstås göra att det behöver sova mindre på natten och vaknar pga det – men en 20 minuters stund påverkar inte nattsömnen nämnvärt, om det går att få barnet till ro är det bra.

Även äldre barn mår bra av en stunds vila i lugn och ro under dagen: lite saga, stillsamt pyssel till lugn musik eller så. Ofta erbjuds det på dagis, men inte alltid. Vissa barn fixar sina pauser själva genom att dra sig undan lite, men det förutsätter att den möjligheten finns. Andra barn behöver bromsas handgripligen för att inte springa in i väggen.

Att ha lite tråkigt ibland är jättenyttigt.
Barn är ofta vana att serveras aktiviteter, omges av kamrater och leksaker, matas med TV program… de vet inte vad de ska ta sig till när det blir tyst och stilla hemma. Det brukar leda till tjat och gnäll, kläng och bråk i strävan efter uppmärksamhet. Man får förstås ge den nödvändiga dosen uppmärksamhet, se, lyssna, medla, kanske föreslå aktiviteter – men man behöver inte driva på, plocka fram, delta själv hela tiden. Man har rätt att säga: ”Jag vill inte leka just nu, jag vill läsa den här tidningen först. Sedan vill jag gärna vara med en stund.
Tar man sig igenom denna period (en kvart till en halvtimme ungefär kan man väl ge det) med förståndet i behåll så ska man finna belöningen på andra sidan tunneln: barnet hittar på egna lekar, pysslar och donar med egna små projekt.

Kreativiteten upptäcks. I den här stillsamma typen av lek / pyssel, får barnet en chans att samla tankar och bearbeta känslor. Det reducerar stress (även om gnällfasen kanske höjt stressen hos er båda). Det är bra att visa vänligt intresse när barnet väl är igång, då kan man lära sig mycket om sitt barn, samtidigt som man belönar de egna initiativen genom att ge barnet den uppmärksamhet det ville ha tidigare.

Att se på TV eller spela datorspel kan vara mer stressande än lugnande. Kroppen sitter still, men hjärnan arbetar för fullt, och barnet fylls ofta av passiv stress.

Vi vuxna är ofta trötta framåt eftermiddagen och ser gärna att barnen blir matade med underhållning utan att bråka, så för vår del är TVn en enkel lösning. Men ransonering kan vara bra. Kanske kan barnen se något lugnt och stillsamt barnprogram en stund, och så leker man något annat sedan? Snälla program som de sett förut är heller inte lika stressande som nya.

Jag kan rekommendera t ex ”Nicke Nyfiken” (TV serien med ca 10 minuters avsnitt, inte långfilmerna) eller ”Totte” och ”Emma” böckerna (finns som tecknad eller inläst version) för barn under 3 år. Det ska gå långsamt, talas tydligt, och inte vara för komplicerade historier. ”Charlie och Lola”, ”Fåret Shaun”, ”Stor och Liten” samt ”Molly Monster” har uppskattats under senare förskoleår.

Långfilmer är på tok för komplicerade för de mindre barnen. Även Disneyfilmer – som jag själv tänkt att man kan se med barnen – är ofta ganska skrämmande och dramatiska för de mindre. Tom många korta tecknade filmer är ofta tveksamma: vad visar och lär de barnen egentligen? Lillen, då 3 år, satt och skakade av skräck när han såg ”Tom & Jerry” första gången, i en affär. ”Vad gör katten med musen?” Han var helt ifrån sig.
Även de kära gamla Astrid Lindgren sagorna passar ofta bättre från 5 års åldern åtminstone – det är ganska komplicerade och ibland skrämmande historier (”Bröderna Lejonhjärta”, ”Mio min Mio” och ”Ronja Rövardotter” är definitivt för äldre barn, medan ”Barnen i Bullerbyn”, ”Saltkråkan”, ”Pippi Långstrump” och ”Madicken” kan fungera bra för de mindre). Emils pappa är rena skräckfiguren för ett litet barn, medan ett större kan förstå humorn bättre.

Vi vuxna får tänka om lite, försöka se med barnperspektiv på det hela. Vet ett barn vad ett monster eller ett UFO är? Vill vi att de ska veta det i 3-4 års åldern? Vi får ta oss ur det nostalgiska ”det gillade jag som barn” – tänket, för det vi minns att vi såg, var ofta sådant vi såg i skolåldern (”Star wars” t ex är faktiskt barnförbjuden!).

Se som regel alltid en film tillsammans med barnet första gången, och förklara vad som händer, förklara att det är en saga, pausa och kolla av vad barnet förstår.

Urladdning? Har barnen mycket spring i benen? Blir läggningsritualen full av bus tills du känner att humöret håller på att förloras? Kanske är det bättre att låta dom busa av sig? Styr med vinden, inte mot den.

Vi har ibland ett ”kvällsrace” en stund innan läggdags, med vildare lekar (helst inte direkt innan, nedtrappning ÄR som regel bra, men ibland… tja, så funkar det inte). Det kan vara disco, kuddkrig, volleyboll med badbollar eller ballonger, tafatt eller rida häst. Lek och skoj och bus så alla känner sig glada och avrastade innan det är dags att sova.
Nackdelen är att barnen kan vara ganska speedade då, och det slår lätt över till övertrött stimmande lagom till tandborstningen. Då får man utrusta sig med extra tålamod och förståelse, fånga in vildbasen, kramas lite extra och andas djuuupt, så går det också. Det hjälper att göra en avslutningsritual: en handskakning (”tack för trevlig match”) eller något annat som vänligt men tydligt visar att nu är det slut. Men man får ha lite överseende med att det blir lite busigare dessa kvällar. Låt dem trappa ner så sakta, och tänk att de ändå kommer att sova bättre senare än de hade gjort med kroppen full av spring.

– Är barnet stimmigt eller stressat? Har det hänt jobbiga saker, varit mycket nya intryck eller bråk i familjen? Kanske ska det hända något spännande imorgon?
Prova gärna mjuk avslappningsmassage. Beröring är lugnande. Stryk barnet längs ryggen, benen, armarna. Smek det över håret, kinderna. Eller klia ryggen. Något som barnet tycker är mysigt ska det vara förstås. Andas djupt och be barnet också göra det. Gör gärna detsamma på din stressade partner ibland.

Ett bad innan läggdags är ofta bra, då blir det plask och lek, samtidigt som kroppen blir varm och go och lagom dåsig efteråt.

– Barnen kan ha lite svårare att somna och sova hela nätter under orosfaserna: 9-11 månader, 2,5-3 år och igen vid 6 år. Är barnet lite oroligt kan man sitta kvar en stund intill, eller komma tillbaka och titta till det då och då, iallafall när det ropar, klappa och stoppa om. Eller lägga sig bredvid och vila en stund, tills barnet somnat. (se mer under kvällsrutiner nedan)

Rutiner och dygnsrytm

Barnet behöver en fungerande dygnsrytm, som ger tillräckligt mycket tid för både sömn, vila och aktivitet.

Se till att barnet läggs i tid för att få sova så mycket som det behöver:
0-1 år: ca 14-16 timmar / dygn, fördelat på flera olika tillfällen
1-3 år: ca 12-13 timmar / dygn, inklusive middagsvila på 1-2 timmar
3-6 år: ca 10-12 timmar / dygn
6-12 år: ca 9-11 timmar / dygn
12-18 år: 8-9 timmar / dygn (många tonåringar sover för lite för sitt eget bästa, det gör dem trötta att växa i både huvud och kropp)

Det är numer rekommenderat att lägga barn före kl 21, åtminstone upp till 8 års åldern. Somnar man sent så behöver man också vaknar senare, och tvärtom.

Att ändra en vana (t ex vid semestertid när vi vuxna gärna ser lite sovmorgnar) tar tid, man kan inte hålla ett trött barn vaket hur länge som helst. Var beredd att jobba på successiva förändringar.

– Hitta en rutin som funkar för det mesta, som ger barnet den vila och nattsömn det behöver. Var beredd på viss flexibilitet. Har barnet sovit mindre en dag / natt blir det tröttare nästa. Sjuka eller välrastade barn behöver ofta sova mer, även under dagen. Lyhördhet och flexibilitet är viktigare än principfasthet.

– Man får leta sig fram till en fungerande dygnsrytm. Kanske behöver man hålla barnet vaket liiite längre på kvällen för att slippa vakna så tidigt på morgonen. Eller kanske sover barnet bättre på natten om det sover lite kortare stund på dagen. Man får vara lite flexibel, men leta fram en rytm som fungerar för det mesta.

Middagsvilan påverkar självklart nattsömnen – sover barnet för länge på dagen kanske det inte kan somna i rimlig tid, eller så vaknar det piggt och nytert kl 04 varje morgon. MEN det kluriga är att stress kan påverka åt motsatt håll: sover barnet för lite på dagen (eller är stressat av t ex miljöombyten, separationer och annat) kan det få svårt att komma till ro och sover oroligare även på natten. Försök erbjuda barnet vila mitt på dagen, en stund åtminstone.

– Lägg barnet när det är sömnigt, inte innan. Ett piggt barn är svårt att natta med någon framgång.

Var lite lyhörd här: Inget barn med självrespekt erkänner att det är trött (jo, det händer, men då har det gått långt), och lyssnar du på vad barnet SÄGER och VILL (dvs stanna uppe med dig), kommer det att bli övertrött. Sludder, klumpighet, långsam reaktionsförmåga eller att barnet fastnar i en monoton aktivitet är olika tecken på trötthet.

Stimmighet är sällan tecken på att barnet är piggt, det är tvärtom ofta övertrött (se ovan). Möjligen har det tittat på TV och suttit still en stund och behöver bara rasta benen en stund för att bli lugn och fin igen.

Om barnet sovit länge på dagen eller haft lång sovmorgon, är det sannolikt inte sömnigt vid tidig läggning. Vill vi ha barnet sömnigare på kvällen får man kanske successivt minska dagssömnen.

För barn i skolåldern kan den plötsliga sömnsvårigheten bero på att de behöver mindre sömn. Man kan inte längre somna vid 20. Kanske kan barnet ligga och läsa en stund själv efter nattningen, om det vill? Eller stanna uppe lite längre innan det blir läggdags?

Rutiner ger ro

Rutiner hjälper både läggandet och sovandet. Det är tryggt att veta hur saker ”ska vara”, det ger en känsla av kontroll. Det är lättast att somna i den säng man är van. Bra att natta på samma vis varje kväll (tex saga, sång, napp och nalle och godnattkram), så känner man igen rutinen även om den sker på bortaplan ibland. När man är trygg med hur det brukar vara är det faktiskt tämligen okomplicerat att göra undantag då och då: sova borta, läggas av mormor eller stanna uppe sent en kväll och somna i bilen på väg hem från ett kalas.

Sovtider underlättar. Har man ungefär samma läggningstid varje dag så blir det lättare att komma till ro när det är läggdags. Självklart får man anpassa tiden efter hur barnet mår och när det ska upp på morgonen: det måste få sova tillräckligt på natten, och ofta också en stund på dagen de första åren. Övertrötta barn är inte kul.

– Det kan vara svårt för barnen att anpassa sin dygnsrytm till vuxnas helgvanor och våra önskemål om sovmorgnar efter sena kvällar. Det kan visst gå att kvällsmysa tillsammans lite längre då och då, och njuta av att barnen sover en timme extra nästa dag, men allt som oftast vaknar de då hellre tidigare, mitt i natten och jättepigga.

Stöka inte till ett litet barns rutiner för mycket när det är helg. Turas om att ta vuxna sovmorgnar istället för att försöka hålla barnet upp längre än vanligt. Eller skaffa barnvakt.

Trappa långsamt fram och tillbaka schemat vid sommar- och vintertid, plus under semestern. Ge semestertiden en utfasningsperiod innan arbetsschemat ska igång igen.

En kvällsrutin ger barnet en chans att känna igen att det är läggdags och varva ner, samtidigt som det ger den sista dosen närhet och kärlek inför natten.

– Varva ner med stillsamma aktiviteter sista timmen, så barnet kan komma till ro. Kanske avslutar ni dagen med någon mysig samvaro: något enkelt spel eller klossar, pussel, sagoläsning, lego osv kan passa bra. Lite lugnt och kravlöst, men gärna nära varandra.

– Ibland är det svårt att få barnet att samarbeta med nödvändiga: Klä av sig, tvätta sig, borsta tänder, kissa, klä på sig pyjamas… Hjälp det trötta barnet med dessa moment hellre än att bråka med det om att det borde kunna själv. Att få lite hjälp är mysigt, och avsluta med bråk är otrevligt. Det finns andra tillfällen ni kan öva, och en dag vill barnet imponera på dig och visa att det kan själv. Inspirera det gärna till sådana stordåd med lite frågor som: Kan du…? Vill du prova…? Bli glad och tacksam över barnets medverkan, hellre än sur för motsatsen.

Gör nattningen till en lugn stund, och sätt det vuxna kvällslivet på paus tills barnet somnat. Barnet vill inte gå och lägga sig om det riskerar missa något spännande och roligt. Helst vill det vara nära Dig, särskilt om ni varit ifrån varandra länge.

Detta är ju något av det mysigaste: läsa saga, småprata lite och kramas. Bädda ner eller lägga tillrätta, sjunga godnattvisa, pussa godnatt.

Låt det ta lite tid att lägga barnet: det är en nära stund, en chans till småprat och mys, närhet efter en lång dag, kanske ifrån varandra. Ett barn som är helt mätt på kärlek somnar ofta ganska lätt själv.

Vill barnet ha sällskap vid sängen kan man sitta kvar och läsa eller sticka (inte för att jag vet hur man gör, men har hört att det ännu finns folk som behärskar denna konst) invid någon liten nattlampa. Gör något som känns värdefullt iallafall, så du inte blir bitter för att läggningen kan ta tid ibland. Kanske är det lika bra att mysa ihop sig, somna intill varann, och be partnern väcka dig efter en stund. Då får man en lagom powernap och kan njuta vuxen kvalitetstid efteråt.

Sova middag

Middagsvilan kan också följa en rutin. Det behöver inte vara samma som på kvällen. Kanske har barnet svårare att komma till ro på dagen? Det kan underlätta att låta barnet varva ner lite även nu: läsa saga, sitta nära och kramas lite. Eller promenera en sväng med vagnen – det är sövande för många. Det hjälper att mörklägga rummet en aning, samt dämpa en del oljud från t ex lekande syskon. Många barn sover gott under promenad i vagnen, utomhus. Frisk luft är bra, sägs det.
Ändå däckar min egen son endast i bilen. Har man blivit stor kan man inte sova middag, anser han – tills man kör storebror någonstans och han slocknar som en lampa. Prova er fram.

-Om barnet sover ute, t ex i trädgården eller på balkongen, bör man förstås ha det under uppsikt även om man själv är inne. Gärna med ett fönster öppet så du hör om det vill något. Titta till det regelbundet och kolla att temperaturen är lagom.

– Även äldre barn som slutat sova middag behöver sin vila, en paus från lek. Både fysisk aktivitet och social träning kräver mycket av barnen, och allt blir svårare för dem när de är trötta, konflikterna och missförstånden ökar. Bryt med pauser innan det blir för jobbigt. Hjälp barnen hitta ro och kravlös avslappning. Det kan vara i form av en sagostund, eller lyssna på lugn musik. Stillsamt pyssel eller massage kan också ge avkoppling.

Kissnödighet

Det dröjer några år innan barnet är moget att själv gå upp och kissa vid behov, för att sedan gå och lägga sig i sin egen säng och somna om igen. De blir ofta oroliga av att vara kissnödiga, men förstår inte vad det beror på. Hjälp dem:
Lotsa dem rätt om de är uppe och springer förvirrat, eller sitter och är ledsna i sängen.
Ha för vana att kissa barnet innan det lägger sig. Ta upp och kissa barnet innan ni lägger er också. Man bär dem halvsovande till toaletten, sätter dem på plats, låter eventuellt kranen rinna med en svag stråle och voilá!
Vissa barn har små blåsor och behöver bäras upp för att kissa ännu en gång, framåt småtimmarna. Då får man ställa en klocka.

Ibland händer olyckor även för barn som brukar klara sig till toaletten. De kan vara väldigt trötta och förvirrade, kissa på fel ställe eller vakna i en blöt säng och vara ledsna. Sådant händer. Det är bara att ta det med ro, byta om, bädda torrt, krama och trösta.
Ha förståelse om barnet har svårt att hålla sig torrt på natten. Använd eventuellt nattblöja en period efter att ni slutat med blöjor på dagen. Bädda med plastfrottélakan under sängkläderna.

Sängvätning är naturligtvis jobbigt för alla inblandade, framförallt för att sömnen störs så. Prata med BVC för råd om det händer ofta. Fundera på om det är något som stressar barnet, miljöombyten, konflikter hemma eller på skolan, många olika vårdare, svårt att hålla några rutiner… om ni kan göra något för att hjälpa barnet i en omskakande värld så gör det, men det är inte alltid lätt. Och det är inte alls alltid det finns några tydliga orsakssamband, barnet kanske bara har liten blåsa eller sover väldigt djupt.

Somna själv?

Den första tiden mår barn och föräldrar ofta bäst av att sova nära varandra. Små barn blir lugna och trygga av att få vara fysiskt nära sina föräldrar. Bara vår doft och ljudet av våra andetag är en trygghetsgaranti för de små. Lugna trygga barn är en god sak.

Många vuxna känner sig också tryggast med barnet nära intill – då vet man direkt om den lille andas och mår bra och behöver inte springa upp och kontrollera saken stup i kvarten. Trösta går också tämligen fort och lätt när man bara kan sträcka ut en hand och smeka bebisen lite mjukt, eller hjälpa den lille hitta en napp.

I början kanske bebisen somnar vid bröstet, i famnen. Det lilla barnet somnar också gärna med dig intill, varm och trygg. Det är inte fel. Man kan lägga barnet så de första åren, om man trivs med det. Så småningom är det ändå bra att träna på att somna själv, så barnet vet att det klarar det om det vill sova hos kompisar t ex. Här finns mer att läsa om detta!

Annonser

En kommentar till Sova – om sömnmetoder och sånt

  1. Ping: sömn och sömnmetoder | pälsägget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s