Att leva lyckliga i alla sina dagar…

Nä, jag tror inte att någon kan vara lycklig jämt. Jag tror inte att giftermålet är den enda vägen till Lyckan heller. Däremot kan det finnas mycket lycka att hämta i en välmående och stark relation, en som känns bra, som tillåter utveckling och genererar kärlek. Det kan storma emellanåt, men man håller hårt i relingen och hissar segel på nytt när vinden bedarrat. Vi känner oss rätt stolta över att kommit dit.

Lite relationsråd tycker vi alltså, i självgod välmening, att vi kan dela med oss till andra småbarnsföräldrar som vill hålla ihop, men undrar hur man gör. Det undrar vi med emellanåt, och frågar varandra. Där har vi en rätt bra lösning bara där.

Samtalet är viktigt – att prata om allt som händer, om förhoppningar och drömmar för framtiden, om minnen som dyker upp. Man kanske behöver diskutera hur man ska tolka eller hantera olika situationer med barnen, så man håller en gemensam linje. Att vilja prata om saker, att lyssna, visar att ni bryr er om varandra. Det skapar samförstånd och gör er starkare. Även om ni inte är överens i allt, så vet ni var ni står, kan kompromissa och fatta överlagda, gemensamma beslut.

Ta er tid för varandra. För att göra vanliga trivsamma saker ihop. Hela familjen ibland, och bara ni två ibland. Småstunder räcker.

Glöm inte uppskatta din partner för hans eller hennes insats för familjelivet: för att det handlas, diskas eller skjutsas till fotbollsträning. För att avloppen rensas och soporna tömmes, såväl som för att pengar trillar in på kontot.
Säg tack för att vardagsgrejer blir gjorda.

En viss maktbalans tror jag är viktig i en sund relation. Det kan inte vara EN som fattar beslut, som tar sig friheter, som begränsar och kritiserar den andre. Man måste kunna ge och ta, hitta överenskommelser, diskutera saker i sansad ton. Respektera sig själv och sin partner. Vilja varandras väl.

Ingen ska behöva ta skit i en relation. Man ska kunna sätta gränser för vad man tycker är tillåtet. Partnern får säga sitt och diskussioner kring vad man tycker är lämpligt beteende är helt i sin ordning så länge det sker från två håll. Båda ska kunna ta och ge, och ingen får lov att kränka den andre. Saknas en grundläggande respekt mår man faktiskt bättre utan varandra.

Det är ofta svårt att hitta en bra balans. En typ av kärlek kan bygga på att man åtrår något svåruppnåeligt. Om det svåruppnåeliga blir ens partner, är det lätt hänt att denna får mer makt än vad som är sunt.
Den beundrande parten känner sig otillräcklig, drabbas av självförtroendekriser och vågar inte ställa motkrav, utan lever i någon slags tacksamhet över att få vara med sin idealiserade partner – som garanterat är mänskligt otillräcklig även denne, och sannolikt blir alltmer otrevlig med tiden. Folk kan förvandlas till riktigt elaka människor om de inte möter motstånd, hos partnern och omvärlden.

Det är okey att vara jättekär i någon, vara lite lagom förblindad för den älskades fel och brister, att beundra sin partner för det ena eller andra – så länge man behåller respekten för sig själv. Vi har rätt att tycka olika. Var och en måste få utrymme åt sin egen person, sin åsikt och sina intressen. Vi har rätt att bli accepterade, rentav uppskattade, för den vi är. Båda har likavägande rösträtt i relationen. Då får man någon slags balans.

I en relation får man säga emot, göra motstånd och ställa krav, men vi kan inte vänta oss att få som vi vill jämt. Vi får lyssna med respekt på partnerns eventuellt motsatta hållning. Det innebär att vi måste se till att lyssna med öppet sinne, också. Dialogen går på två håll, inte bara vårt eget synsätt räknas. Tyvärr.

Vi bör därför utrusta oss med ödmjukhet och eftertanke i diskussioner som uppstår. Försöka vara beredda att förhandla inför bättre argument och försöka förändra oss till det bättre. Livet är en utvecklingsprocess, och vi är knappast perfekta någon av oss.

Gnäll, skäll eller konstruktiv problemlösning

Ibland blir saker och ting inte som vi tänkt oss. Ibland blir det bättre, fast annorlunda.
När vi utvärderar resultatet av våra mödor behöver vi ge och ta feedback.
Feedback ska i sin vackraste form vara återkoppling: en diskussion om hur man tänkt och gjort, vad som gått bra eller vad man kan göra annorlunda framöver. Genom att reflektera, ta upp problem och svårigheter, diskutera olika synsätt, kan vi få varandra att växa. Bli klokare, mer insiktsfulla och ödmjuka… Olika lösningar kan diskuteras – har ni provat alla?

– Oftast är det dock inte lika snyggt utfört som i teorin. Man är inte nöjd med hur det blivit, eller hur det ser ut, och ger luft åt sitt missnöje. Det är i vanligt tal översatt till gnäll, för det är vad vi ofta kallar kritik riktad mot oss. När vi själva har negativa synpunkter på det ena eller det andra anser vi gärna att vi är konstruktiva och sakliga. Och det är såklart vad vi bör vara, men sällan är på hemmaplan.

Det är ju aldrig roligt att bråka, att visa våra fulare sidor för varandra. Obehag inför och under konflikter är högst normalt och mänskligt, faktiskt ett sundhetstecken. Det tyder på att man respekterar motparten, kanske förstår varför han eller hon gör si och så fast man inte tycker om det. Man vill inte såra och därtill gärna bevara vad man har i stort sett. Ju närmare man står varandra, och ju tryggare man är, desto mer familjära blir man ofta även med grälandet. Det blir mindre ”farligt” när man varit där ett par gånger och hittat ut igen. Men det blir ju inte ett trevligt fredagsnöje heller precis.

Ett enkelt tips för bättre konflikthantering är att använda Jag – budskap och Positiva budskap.

Jag budskap innebär att du tar personligt ansvar för det du säger. Du formulerar din åsikt, din erfarenhet, din upplevelse. Ingen sanning.
Tänk: Jag ser, känner eller tycker något. Jag vill något. Jag behöver något.

Jämför en svada anklagelser ”Se så här ser ut! Som ni stökar ner! Att ni aldrig kan lära er! Städa upp nu genast!” med ett försök att formulera känsla, önskemål och behov:
Jag ser att det ligger pyssel och lego kvar här på golvet. Jag vill att ni städar undan efter er.”
eller mer utvecklat:
”Jag blir irriterad när det ligger saker utspridda såhär. Nu på kvällen är jag trött, jag har städat en massa redan och vill vila nu. Jag behöver se att här är fint,  för att kunna slappna av. Om ni städar undan era saker lite kvickt, så blir jag nöjd och vi kan ha mysigt allihop tillsammans sedan.

Med Jag-budskapet tvingas du hålla ordning på din tunga en aning. Du kan förklara dig, föreslå en lösning, visa en vilja att mötas – inte viljan att bråka.

Jag-budskap kan lika gärna användas vid positiv feedback, när vi beskriver vad vi tycker om, uttrycker vi uppskattning och uppmuntrar mer av det goda, så att säga: ”Jag blir jätteglad när du hjälper mig att duka / plocka undan / diska.”, ”Jag gillar när vi går promenader tillsammans, bara du och jag. Det är skönt att hinna prata ostört.

Positiva budskap innebär att du berättar vad du tycker om, vad du vill ska hända, eller hur du vill att något ska göras. Att ordet ”inte” utesluts. Du pekar framåt, föreslår konstruktiva lösningar – inte bakåt, mot anklagelser som enbart leder till skuldbeläggning eller oftare konflikter om hur det egentligen var eller inte var… utan att ni närmar er en idé om lösning på problemen.

Positiva budskap är ett enkelt sätt att bli en bättre förälder också: det tvingar oss bli tydliga. Vi måste då beskriva VAD som ska göras, och HUR det ska göras.

När vi beskriver våra önskemål tydligt förhåller vi oss mer uppmuntrande än kritiskt anklagande. Det gör oss trevligare att umgås med överhuvudtaget, vilket underlättar när man ska försöka fostra barn.
Exempel på enkla positiva budskap är: ”Kliv ner från soffan, den går sönder när du hoppar förstår du” (istället för det mer vanliga: Hoppa inte i soffan!), ”Ajaj, det gör ont när du tar så hårt. Kan du klappa fint? Såhär!” (istället för bara: Sluta, nej, bits inte, slåss inte, gör inte si eller så)

Eget och gemensamt ansvar, egentid och prioriteringar

Något jag ofta tänker på – i efterhand – är att min irritation kommer från mig. Den uppstår inte som svar på något maken (eller barnen) gjort eller inte gjort. Det är oftast något jag är missnöjd över i mitt liv eller mitt eget sätt att vara, men slänger ut skulden över mina närstående. Det kan i stunden tyckas lättare än att göra något praktiskt åt saken själv.
Typ: ”Orken är slut. Vad jobbigt. Jag vill ha rent i köket. Jag vill orka göra rent i köket och vara en trevlig och glad person, istället är jag trött och miserabel. Så eländigt. Och jag städade ju förra gången. Varför kan inte HAN städa köket? Varför gör han såhär mot mig?” Och ut kommer en ilsken svada. Den kan ha full förankring i verkligheten, det är inte det, men andra gånger, när jag inte känner mig trött och miserabel, så kan jag be honom på ett vänligare sätt att städa köket, medan jag gör något annat. Eller så gör vi det tillsammans. Sedan tackar man glatt för hjälpen. Resultatet är att köket blir lika rent, men alla blir gladare.

Detta med eget ansvar är nästan det viktigaste. Och svåraste.
När en känner sig fast, tom, utmattad – då är det lätt att klaga, gnälla och bli otrevlig. Inte särskilt rolig blir en att umgås med. Lätt kan en komma att önska att partnern ska komma med en mirakulös trollstav, vifta lite och förvandla livet till en dans på rosor.

Vi har ett ansvar för vårt eget välbefinnande i livet och i relationen.
– Har du tråkigt? Gör något roligare då!
– Trivs du inte? Vad kan få dig att trivas bättre? Vad kan DU göra?
Det kan kännas svårt att lyfta blicken mot nya mål när man knappt orkar ta sig igenom en jobbig vardag. Ändå är det just det som behövs: Nya tankar, inspiration, en målbild.

Vi kan och bör vi på ett respektfullt sätt kunna prata om och förhandla kring möjligheter att förändra saker. Att karva ut lite egentid åt sig om det behövs – eller mer tid tillsammans, om det behövs.

Börja med att sopa bort negativa tankespår (”jag vill inte, kan inte, det går inte…”). Ta bort alla ”inte” och fundera istället på vad du vill, och hur du kan närma dig målet.
Positiva budskap hjälper även oss själva fokusera och närma oss en plan och ett verkställande. ”Vad vill jag? Vad kan jag? Var kan jag börja?

Vi kan inte påverka allting, absolut inte. Ibland är vår rörelsefrihet liten, vår möjlighet att göra något aktivt åt saken begränsad. Olyckor händer. Vi snubblar och faller ibland. Ibland saknas orken att dra oss själva upp.

Vad vi kan påverka är oss själva, vår inställning till oss själva, vårt sätt att bemöta vår omgivning. Märkligt ofta hjälper det att ändra något, i oss själva. Det kan vara en sådan sak som att öppna sig lite, be om hjälp, erkänna ett misstag, be om förlåtelse, be om råd.

Klart att vi inte står ensamma i livet, eller relationen. Halva meningen med att alls ha en relation är att man ska kunna stötta och hjälpa varandra när det är tufft. Avlasta, uppmuntra, sköta om lite… men det betyder ju att vi själva ska kunna ta vår del av lasset. Stå för oss själva i viss mån. Söka stöd från andra än partnern: vänner, bekanta eller släktingar ibland. Stötta partnern när denne behöver.

Vi behöver försöka vara lite starka i oss själva för att kunna vara till glädje för någon annan, både partner och barn. Det kan vara värt att prioritera lite egentid, bara därför. Hålla kontakten med sina vänner. Utöva en hobby. Kompetensutveckla sig på jobbet. Sköta sig rimligt väl med kost och träning för att må så bra en kan.
– Men vi kan inte göra allt på en gång. Barnen behöver oss och de behöver oss närvarande, inte lyckligt vågsurfande på Hawaii. När barnen är större kan de få hänga med kanske, men i nuet måste vi prioritera. Det kan vara bra att öppet diskutera och erkänna vad vi vill prioritera. Om familjen kommer först, får annat stå tillbaka. Men du och ditt välmående är en viktig del av familjen – gör åtminstone något som får dig att må bra då och då.

Vi behöver prata med vår partner om vi vill förändra något som påverkar det gemensamma livet, av respekt för dennes åsikt, men också rent upplysningsvis. Man kan kanske rentav hjälpas åt i förändringsarbetet: ge varandra mer space, omprioritera ekonomiskt eller schematekniskt, arbetsfördela annorlunda. Är det ett nytt välmående program du vill jobba på så behöver partnern veta att du hädanefter föredrar ekologiskt närodlade äpplen, t ex.

Ibland behöver man ge varandra en hel massa slack. Det är inte läge att ställa krav på den som mår uselt. Det är inte läge att förvänta sig lust och glädje stor när någon går igenom jobbiga motgångar, sorg, stress eller sjukdomar och skador.
Förhållandet får stå tillbaka för livet som kommer emellan. Eller kanske förhållandet kan få ligga på ett annat plan för en tid. Man kanske kan fungera som stöd eller kompis till sin trötta partner för en tid. I perioder kanske man inte ses så mycket, utan jobbar på var och en för sig. Det kan funka, men man får vara noga med att hålla kontakten vid liv.

Samarbetsrelation, romantik eller både och?
Vi kommer ofta på oss med att jobba ihop som ett team, ett lag. Man sätter upp mål, man överväger kanske olika vägar att nå dit, man arbetsfördelar, man hör med varandra hur det går och om man behöver hjälp – man samarbetar helt enkelt. Det är funktionellt, man kan uppskatta varandra som medarbetare också, det ger en styrka åt relationen. Men man får tänka om, byta spelplan liksom, när man vill ha det lite romantiskt också.

Vad är romantiskt då? Är det vitt vin och räkor? En date på finrestaurang? Röda rosor på bordet? Kanske det. Eller så är det att mysa ner sig i soffan med raggsockor och yllefilt och fnissa åt något internskämt. Att servera sin partner en mugg varm choklad och en axelmassage. Att käka chips och dricka öl och känna sig som tonåringar ett tag. Eller kanske att sitta tysta hand i hand en stund, titta med kärleksfulla ögon på sina sovande barn och känna ”det här har vi allt gjort bra!”.

Det finns förstås andra som har goda råd om hur man bygger upp ett bra, långvarigt förhållande. 15 råd tycks vara en norm. Länktexterna är på engelska, men det klarar ni!
En käck slideshow med 15 saker som ökar förhållandets överlevnadschanser, inklusive hjärngympa, jämställdhet, gemensamma skratt och – mjuka möbler!
Här grunderna för ett hälsosamt förhållande. (Jag visste inte ens att wikihow fanns tidigare, men nu vet jag att här finns svar på det mesta.) Hälsosamt här handlar om t ex realistiska förväntningar, tydliga överenskommelser och att kunna säga förlåt.

Uppenbarligen finns några teoretiska poänger som vi har gemensamt, dessa bättre-vetar-sidor och jag. I praktiken har jag (och maken) mycket än att lära, eller orka ta tag i. Grejen är, att det känns spännande. Att livet inte står stilla. Man kan, rentav måste?, gå vidare, djupare, försöka bli en bättre människa, förälder och livspartner. Hela livet igenom. För man möter ständigt nya utmaningar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s