Kolik

När minstingen hade magont samlade jag på fakta om kolik, mellan det ständiga ammandet, bärandet och rapandet. Vi hade inte en särskilt svår tid om man jämför med andra jag känner som haft kolikbebisar, det var mest gny, men det känns hemskt det med. Om det kan hjälpa någon annan så håll till godo!

Allmänt om Kolik:

Kolik är ett samlingsnamn för magont, där barnet skriker minst 3 timmar om dagen, minst 3 dagar i veckan – men i övrigt är friskt, växer och utvecklas normalt (enligt Wessel, amerikansk barnläkare). För att avgöra att barnet faktiskt är friskt i övrigt, måste det undersökas av läkare. Skriket kan ju faktiskt vara ett tecken på annan sjukdom också!

3 månaders kolik kallas så för att den brukar gå över då. Tyvärr finns det ingen garanti för det, det finns exempel på kolik som fortsatt tills barnet är runt 5 månader. Det börjar oftast vid 2-6 veckors ålder, lite senare hos för tidigt födda barn. Bebisen gråter och skriker och det tycks inte finnas något man kan göra som tröstar. Ofta är det på kvällarna som bebisen skriker, under ett par timmar i sträck, men vissa har flera skrikperioder, och alla skriker inte varje dag.

Kända, möjliga orsaker till magknip hos barnet:

Det är inte alltid det finns någon uppenbar orsak till barnets magknip, inte alltid man kan hitta något medicinskt fel. Däremot finns det några kända riskfaktorer som kan ligga bakom problemen:

Rökning hos mamman. Både under och efter graviditeten.

Begränsad kroppskontakt. Närhetsbehovet är stort hos bebisar, som blir stressade av att känna sig ensamma.

Komjölksallergi. Komjölksprotein går över i bröstmjölken och kan hos vissa barn ge överkänslighet med koliksymptom.
Om mamman ammar, kan ni prova att utesluta ALLA komjölksprodukter ur hennes egen kost under 2 veckor. Undvik även sådana där mjölkpulver ingår. Det kan vara klurigt då t ex pulvermos, margarin, ost, leverpastej och falukorv ofta innehåller mjölkpulver) – man får läsa innehållsförteckningar noga. Laktosfria alternativ duger tyvärr inte, då det fortfarande baseras på komjölk. Ersätt under tiden den ammande moderns kalciumbehov med kalciumtillskott. Har bebisen inte blivit bättre efter 2 veckor, är det inte komjölken som bebisen lider av.

För känsliga bebisar som äter modersmjölksersättning krävs en specialsort. De flesta modersmjölksersättningar är baserade på komjölk, men det finns sådana man befriat från komjölksprotein. De kan köpas på Apotek, men är tyvärr dyra. Får ni allergin konstaterad hos läkare kan ni få ersättningen billigare mha recept.

Stress och oro hos mamman, ibland redan under graviditeten.

Stress minskar även mjölkproduktionen, så bebisen kan helt enkelt bli hungrigare om mamman är stressad. Befinner man sig mitt i en flytt, tokrenovering eller separation kanske lite modersmjölksersättning kan vara en lösning på just bebisens magknip åtminstone.
Att få barn är faktiskt en stor livsomställning och stressfaktor i sig själv, så det är inte alls konstigt om det ligger bakom en del amningsproblem. Särskilt kanske om förlossningen varit svår.

Kvällskolik har ibland att göra med att mjölktillgången minskar under dagen; Dels för att mjölken äts upp efterhand, kanske fortare än den hinner fyllas på; Dels pga att många mammor stressar mer än nödvändigt, upplever sig ha mycket att göra och tillåter sig för lite sömn dagtid, trots den begränsade nattsömnen.
Kanske lite modersmjölksersättning som komplement kvällstid kan hjälpa här. Det kan vara värt att prova iallafall: En mätt bebis sover ofta lite bättre på natten.

Viss mat som den ammande mamman äter kan ge magont hos barnet: ärtor, bönor, kål, rå lök, katrinplommon, vindruvor, jordgubbar etc.
Undvik starkt kryddad eller gasbildande mat (se amning, magknip och sånt). Tänk över om bebisens reaktion kommer i samband med att du ätit något som kan ge allergi (soja, choklad, nötter…?). Undvik sådant som tycks ge negativa reaktioner.

Orsakerna till barnets magknip kan vara många. Det kan t o m finnas olika orsaker vid olika tillfällen. Därför är det ett detektivarbete att hitta rätt lösning i varje enskilt fall. Det hela är lika svårt att hantera för bebisen som för föräldrarna.

Förebygga och lindra

Tips om förebyggande och lindrande vård finns presenterade i inlägget: ”smarta tips för harmoniska spädbarn”. Dr Karp anser att kolik, såvida den inte beror på allergi, kan förebyggas genom att i så hög utsträckning som möjligt efterlikna livmodermiljön de första månaderna av bebisens liv. Man skall enligt honom:

– Linda barnen. Omsluten av en gosig filt håller man värmen och känner sig trygg. Rörelsefrihet är läskigt och ger fallkänslor.

– Bära dem nära, gunga, vagga, buffa mjukt i baken. I magen guppar man hela tiden.

– Se till att livet är fullt av bakgrundsljud. Sus och brusljud, sscchysch-ande och brummande, dammsugare och bilmotorer är lugnande,mag-liknande, ljud.

– Undvika ryggläge. Stadigt sidoläge känns bättre för de små.

– Se till att den lille kan äta och snutta så mycket han eller hon vill. Att erbjuda först bröst, sedan napp, ger mättnad och ro.

Åter till tidigare råd, att ta till om inte det hjälpte:

Första hjälpen

Om ditt barn har kolik, magknip eller skriker av andra orsaker:

– Amma oftare om det tröstar. Små nyföddingar har små magar och behöver mycket småsnuttar för att må bra. (Se fler amningstips för kolikbebisar i avsnittet ”Mat och matning” nedan).
Om mjölktillgången är svag, bebis inte blir mätt och skriker efter mer:  prova modersmjölksersättning som komplement efter amningen.

– Gör ditt bästa för att bebisen ska må bra: Gulla och kela så mycket ni orkar mellan skrikperioderna. Trösta, håll den nära intill, helst hud mot hud – särskilt när den har det jobbigt. Bär bebisen upprätt, massera magen mjukt och låt gärna bebis vila i magläge under uppsikt (t ex på ditt bröst).

– Prova ge sempers magdroppar. De säljs på Apotek och innehåller lactobaciller som kan hjälpa barnet smälta mjölken bättre. Man har uppmätt en mindre mängd av dessa hos kolikbarn än andra. 5 droppar om dagen är snällt mot magen. Det kan ges från födseln. (Rekommenderas även efter penicillinkurer, magsjuka och andra tillfällen då mag-tarmsystemet kan behöva en boost.)

– Kontakta BVC för att få råd och hjälp när självhjälpen ovan inte räcker.

– Om ni inte upplever att ni blir tagna på allvar eller att de råd ni fått inte hjälper, sök er till en annan BVC eller barnläkare för en ”second opinion”.

– Läs böcker eller leta på Internet efter tips från andra föräldrar i liknande situation.

– Se till att få avlösning då och då, iallafall en eller två timmar i taget, så att du / ni får vila lite mellan allt tröstande och bärande (se ”Tänk på dig själv” nedan).

Prova er fram med en sak i taget och lyssna till ditt barn. Allt som lindrar något är bättre än inget. Fortsätt med sådant som hjälper, om än bara lite – lösningen kan ju vara en kombination av flera råd.

Lindring för bebisen

– Lugn och ro för barnet är viktigt. Stress kan ge koliksymptom.
Begränsa intryck från omgivningen som kan stressa bebisen: höga ljud, många synintryck, många olika personer som hanterar barnet, separationer – kan leda till stress.
Att ligga i barnvagn och titta på träd och fåglar i himlen är lagom stimulans för en liten. Monotona brummande ljud och lätt vaggande rörelser är ofta lugnande: dammsug, ta en tur i bilen, lägg bebisen i vagga eller ta vagnen och kör en sväng. Spela lugn, lågmäld musik.

– Lugn och ro för mamman. Det underlättar amning och anknytning.
Mjölken drivs ut av vårt trivs- och avslappningshormon oxytocin. Mamman behöver finna ro, andas djupt och hinna vila tillsammans med sitt barn för att mjölken ska rinna till. Närhet och småprat, att lyssna och svara på bebisens signaler, ger den nära relationen till barnet som är så viktig inför framtiden. Är mamman stressad prioriteras lätt det kravlösa smågullandet bort.

– Massor av kroppskontakt ger ro (– även för föräldrarna, se ”Tänk på dig själv” nedan!). Håll barnet hud mot hud hos dig i sängen, vid amning och så ofta det går. Bär gärna barnet nära din kropp i sele eller sjal istället för vagn t ex, nära dig lugnas det av din doft och dina hjärtljud.

– En upprätt position lindrar ofta – det kan hjälpa att bära barnet, men också att hålla det mer upprätt vid amning, eller låta bebisen halvsitta lutad mot dina knän medan du pratar och gullar med den. Med huvudet upp kan luft rapas ut innan den kommer ut i tarmarna.

– Magläge – under uppsikt och när bebisen är vaken – är bra för att få viss massage mot mage och tarmar. Lägg ev barnet på magen en stund efter amning (om det är vaket) för att stimulera det att rapa. Det kan dock vara obehagligt för en proppfull mage och framkalla kräkning.

– Babymassage tycks hjälpa många barn med deras magsmärtor. Det ger både mjuk kroppskontakt, och vissa mjuka rörelser och strykningar stimulerar tarmens funktion. Det är viktigt att vara uppmärksam på barnets reaktion på massagen, det ska vara en mysig och avkopplande aktivitet. Sluta med det som barnet ogillar.

– Varma bad (inte heta! Ca 37-38 grader) är ofta avslappnande och rogivande för barnet – och mamman!

Fler råd att prova

Det finns saker man kan göra för att lindra koliksymptomen i många fall. Man får leta sig fram bland de olika tipsen för att underlätta smärtorna för just sitt lilla barn. Här presenterar jag några samlade tips från boken “Kolik och magknip – så överlever ni” av Catharina Enblad Nordlund & Anders Nordlund.

Det kanske behövs olika behandlingar vid olika tillfällen: Ibland kanske det är hungerskrik, ibland gaser, ibland en reaktion på att mamman ätit lök… Kanske behöver bebisen först äta, sedan rapa i upprätt position, sedan masseras lite, sedan ligga på mage, sedan kanske den är lite mer hungrig, även om det bara var en timme sedan den åt sist…
Ge inte upp, lösningen kan vara nästa sak ni provar. Medan ni letar lösningar går dessutom tiden och barnets magknip kommer så småningom att vara över.

Mat och matning:

– Använd rätt amningsteknik:
Håll bebisen mage mot mage, så att den ligger på sidan, inte på rygg.
Håll dess rygg och nacke i en någorlunda rak linje (använd eventuellt en kudde som stöd).
Stöd bebisens huvud i en position där hakan lyfts lite från bröstet så att näsan hålls fri och bebisen kan andas ordentligt. Det hjälper att ”kittla” bebisens överläpp med bröstvårtan, så gapar den större och lyfter oftast hakan en aning. Då kan den lille kan svälja ner mjölken lättast.
Låt bebisen greppa tag runt hela bröstvårtan så den också får in större delen av vårtgården i munnen.
Undvik att bebisen glufsar i sig luft: det ska inte komma sörplande ljud vid amningen (fnysningar, hickanden och klunkande snuttljud hör däremot till). Läpparna ska sluta tätt runt bröstet, inte vikas in någonstans.
Behöver du justera greppet? Lirka då in ett finger i bebisens mungipa så att trycket lättar innan du låter den ta nytt tag.
Upprätt position kan hjälpa, alltså att bebis ligger en aning lutad, med huvudet högre än magen och rumpan.

– Rapa noga, gärna i 2 omgångar, direkt efter mat och efter lite vila. Gör gärna en amningspaus vid bröstbyte för att hålla bebisen upprätt en stund och låta den rapa. (se amningsschemat)

– Mata ofta, hellre än för sällan. En hungrig bebis äter glupskare, mer i taget och riskerar större gasproblem eftersom den ofta sväljer mera luft då. Att amma ca varannan timme eller ge flaska ca var 3:e kan vara något att sikta på, åtminstone dagtid, men låt bebisens behov styra – sover den så låt den sova.
Gnäller bebisen så prova att erbjuda mat först, innan du provar något annat. Det bästa är om bebisen inte behöver börja skrika för att få maten serverad, eftersom det stressar alla parter, plus att bebisen då spänner sig så att det blir svårt att suga ordentligt.

Mata lite mindre? Risken att mata för mycket är inte så stor – bebisar kräks oftast om de fått i sig för mycket. Ändå tycks det finnas ett samband mellan bebisar som äter mycket, växer fort – och magknip. Om din bebis är ovanligt storvuxen och har ont i magen, ska du kanske försöka amma med viss återhållsamhet, t ex ett bröst i taget, och erbjuda napp som första alternativ innan du ger bröstet. Det är inte meningen att bebisen ska behöva skrika och gråta i hungrig förtvivlan, men prova först om han eller hon kanske behöver något annat i första hand: kanske blir den lille nöjd av lite kroppskontakt, om man låter honom eller henne byta position, får en napp att suga på, eller skalas av ett lager kläder…

– Den ammande mamman kan prova ört-thé av lugnande, matsmältningsbefrämjande karaktär: kamomillthé eller fänkålsthé sägs ha sådan effekt.

Medicin:

• Sempers magdroppar (se ovan).
• Minifom droppar kan ges inför varje måltid för att minska gasbubblorna i magen. Det kan hjälpa vissa barn, men man har inte funnit någon vetenskapligt bevisad effekt av dropparna.
• Akupunktur kan ges av ett fåtal personer som har Socialstyrelsens tillstånd att behandla spädbarnskolik.
• Det finns medicin som minskar krampen i tarmen, men den har allvarliga biverkningar bl a på andningen och skrivs endast ut av läkare vid allvarliga besvär.

Tänk på dig själv

Som mamma, pappa eller annan nära omsorgsperson till ett kolikbarn blir du hårt prövad. Trötthet av alla nattvak, otålighet och förtvivlan när ingenting tycks hjälpa…
Ditt välbefinnande och din inställning påverkar ditt barn och dess upplevelse av nöd: är du stressad blir bebisen stressad. Försök därför ordna så att du får vila ibland, sova ut emellanåt. Skaffa öronproppar och avlös varandra. Ät ordentligt. Gå en promenad och tanka solljus och energi.

Vikten av det egna välmåendet är visserligen en sanning som vissa övertolkar till att allt man gör för sin egen skull på något magiskt vis spiller över på bebisen, men så enkelt är det naturligtvis inte: Bebisen är måttligt hjälpt av att du tar semester på Bahamas medan den bor hos barnvakt en vecka.
-Är du inte med kan du inte heller hjälpa. Det är i din aktiva omsorg och fysiska närvaro du påverkar barnet. Det är i vardagen du får satsa på att hitta fungerande rutiner och någon slags balans i livet.

I svåra fall av kolik, när föräldrarna nästan dagligen bär runt ett skrikande barn i timmar, är det lätt att drabbas av nervsammanbrott. Då behövs små stunder av paus, utan skriket ringande i öronen, för att få slappna av och sova lite.

– Sök avlastning och stöd hos släkt, vänner och partnern – någon vänlig själ (som barnet helst känner, och därmed känner viss trygghet hos) som kan hålla och trösta det en stund medan du vilar, som kan mata med ersättning eller utpumpad mjölk om bebis blir hungrig.
Då bebisen är i tryggt förvar kanske du kan sova lite hos en kompis en stund, eller hemma, om barnvakten går ut en sväng med bebisen.

– Lugn och ro underlättar amningen.
Mamman måste också försöka finna ro att amma och knyta an till sitt lilla barn. Dricka, äta och vila är viktigt för både mor och barn. Om mjölktillgången sinar pga stress, kan lite modersmjölksersättning komplettera amningen för att mätta barnet, så att det inte skriker av hunger åtminstone.

– Dra ner på alla dina förväntningar och krav på dig själv. Det gäller att ta er igenom den här perioden med hälsan i behåll.

Försök sova när bebisen gör det.
Köp hem färdigmat att micra. Du kan bli en bullbakarmamma senare, om det är vad du vill.
Ställ in släktkalas, shoppingturer och kursen i babyyoga… Bromsa planerna på homestyling och romantiska gourmetmiddagar för en tid. Se till att få lugn och ro med barnet.
Bebisen blir lugnare och tryggare om du är det. Koliken kommer att gå över. Försök fånga den optimistiska tanken och vila i den, om det går.

– Ta hand om relationen till din partner.
Ni behöver varandras stöd! Detta är kanske inte en period för het romans, men väl smekningar i håret, fotmassage och rygg-kli. Ge varandra mjuk massage om ni orkar, det lugnar ofta, känns bra och kan få en trött mamma att slappna av så att mjölken rinner till.
Försök finna stunder att prata med varandra. Titta på en gullig film tillsammans medan bebisen ammar. Ät någon av dagens måltider ihop.
Avlös varandra med de tidiga morgonpassen eller sena kvällspassen med bebisen. Ta ut bebisen så att det blir tyst och lugnt i hemmet emellanåt och åtminstone en av er får sova.

– Skaffa öronproppar så att den förälder som inte tar hand om barnet får en chans att vila lite. Även den som tar hand om barnet kan för övrigt behöva öronproppar för att behålla lugnet lite medan man bär omkring det.

– Time-out. Om du känner att du närmar dig gränsen för vad du orkar med, att förtvivlan övergår i ilska och frustration – lägg då hellre ner det skrikande barnet i sin säng, än kämpa vidare med tröstförsöken.
Bebisen reagerar på dina känslor och blir inte lugn om du inte är det. Gå ut en stund för att andas eller avreagera dig på en kudde i ett annat rum, eller vad som helst, bara bebisen inte blir skrämd eller far illa.
Bebisen kan inte hjälpa att han eller hon har ont, men du kan inte heller hjälpa att du blir trött eller tappar tålamodet emellanåt – det viktigaste är att man trots upprivna känslor ser till att kontrollera sina handlingar så att barnet inte blir lidande. Man får aldrig skrika på, skaka eller ta hårt i det lilla förtvivlade barnet!

Lycka till!

8 kommentarer till Kolik

  1. Anders skriver:

    Boken ”Kolik och magknip – så överlever ni” som detta inlägg refererar till finns inte längre att köpa i bokhandeln. Vill du läsa hela boken kan du beställa den direkt från författarna.
    Mejla då:

    anderseriknordlund@hotmail.com

    Vänliga hälsningar
    Anders & Catharina

  2. Sandra skriver:

    Tack för ett superbra inlägg! 🙂

  3. Frida skriver:

    Gå gärna in på min hemsida för tips om kolik
    http://www.kolikbebis.se

  4. Ping: HELHET » Andra december kom med nya utmaningar

  5. Siiri skriver:

    Jag har tagit fram en produkt som ska underlätta vid kolik (resultat av att ha haft 2 kolikbarn och diskuterat mycket med läkarna). Den är godkänd av barnläkarna och behöver testas så att det inte är bara jag som tycker att det hjälpte. Jag finns i Jönköpings-området. Är det någon som är intresserad av att testa så får ni hemskt gärna höra av er.

  6. Lena skriver:

    Jättebra inlägg som tar upp alla de tänkbara orsakerna till att barnet skriker. Det finns dock inga bevis för att det skulle bero på magknip. Det din son hade däremot var just gaser/magknip och inte kolik, då definitionen av kolik är ihållande högljutt skrik utan påvisbara orsaker.
    Både minifom och laktobakterier har visat sig overkbara vid kolik, så det gör magknipsteorin än mer osannolik. Fast jag såg något nu om att de oftare har något refluxproblem, men sånt får man ju lätt av stress så svårt att veta vad som är hönan eller ägget.
    Mitt barn hade gaser som blev bättre av minifom. Men kolikskrik fick han först när jag började må sämre. Blir därför väldigt ledsen när de flesta hävdar att det inte skulle ha något med relationen till föräldrarna att göra. Det är som att man ogiltigförklarar de mest hjälplösa av människor rätten till sina känslor 😔.

    • vardagsmos skriver:

      Tack för din input! Det är svårt att skiva om kolik.
      Dels eftersom det inte finns någon tydlig definition eller vetenskapligt belagda orsakssamband. I dagsläget iallafall omfattar begreppet både magknip, kramper, gaser och födoämnesallergi – men det kan ju, som du nämner, finnas helt andra orsaker – barnet kan ju vara stressat av olika orsaker, eller ha ont i öronen, eller ryggen, eller någon annan stans, och känna smärta pga det! Att vi inte vet vad bekymret är, är en del av både problem och definition.
      Dels är det svårt att prata om ev orsaker utan att riskera skuldbelägga redan utmattade föräldrar. Föräldrarna gör ju ofta allt de kan (även om det kanske inte är ”rätt” saker för just det barnet, just då – hur ska de veta vad som är rätt om inte läkarna vet?).
      Jag tror ändå att det är viktigt att poängtera Att relationen till föräldrarna spelar stor roll i ett litet barns liv, för dess välbefinnande, utveckling och hälsa. Barnets behov av närhet, omsorg och trygghet spelar roll. Frågan om just relationen och ev stress är dock känslig – att det man gör inte skulle vara tillräckligt när man inte orkar något mer…
      Ibland är en stressande livssituation utanför föräldrarnas kontroll – man väljer inte ohälsa, man väljer inte arbetslöshet eller bråkiga grannar t ex. Men ofta finns det något man kan göra, någonstans att börja. Vi får inte förbise det lilla barnets behov bara för att det är obekvämt att prata om det.
      Jag kröp i princip ner under ett täcke med bebisen och stannade där, när jag kunde. Det var iallafall lugnt och skönt, en liten stund i taget. (Men då hade han iofs inte Kolik, som du säger, utan magknip. Men kanske hjälpte det, så att det inte blev värre?)

  7. Ingrid skriver:

    Tack för mjuka och bra råd som tröstade när vår bebis hade kolik. Kan tipsa om white noise, alltså brusande ljud. Det var det enda som fick vår lilla flicka att sluta skrika. Hårfönen t ex. Finns även appar och inspelade white noise på nätet. Det räddade oss när inget annat fungerade!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s