Vårvintern är lite seg, kan man säga. Mörkret ligger ännu tungt i januari. Man har ett par timmar på sig att komma ut. Ibland känner man sig inte så lockad. Snön kommer och går. Eller gör ingetdera utan smälter och fryser på så den blir skonongslös hårdis och omöjlig att leka med. Inte för att det hindrar barnen att försöka.
storebror är slädhäst på isbana
Det stormar lite då och då. Ibland är vägarna till jobbet farbara och ibland är de inte. När även taxibilar och bussar ligger utströsslade i diket, anser vi att de inte är farbara och stannar hemma. När gossarna skaffat sig influensa har vi också stannat hemma. Och vips var det sportlov.
Aktiviteter man kan ta sig för under den här perioden är framförallt att ge sig ut när man kan, när det är ljust och finns tid över. Annars blir det inte av. När snön faller mjuk och inbjudande är det rent av svårt att låta bli.
snögrottebygge
Vid barmark, blåst och kyla går det bra att flyga drake, kasta frisbee och spela fotboll. Det anser iallafall mina barn. Vi är ofta märkligt ensamma på lekplatsen då.
Barn med drake (ja, jag har fuskat och tagit en vårbild från förra året, för den var så fin)
I töväder kan man bli arkeolog och leta dinosauriefossil på bakgården. Eller kanske en mammut. Innan man vet ordet av har vanlig småsten blivit guldklimpar.
Arkeologisk utgrävning pågår (ja, jag vet, även denna bilden är från förra våren, men principen, och gropen, är densamma)
För inomhustiden kan man alltid husera i köket, baka, göra fruktsallad eller kanske thé till mamma. Ibland får mamman diskret spotta ut märkliga théblandningar involverande chilipulver och kanel, men viljan är god.
Lillen gör fruktsallad
Man kan förstås också förvandla köket till ett laboratorium för diverse kemiska experiment.
Blivande kemiprofessor i arbete
Bilda rockband är också festligt, inspirerade av melodifestivalen kanhända. Ibland är man extra stilig och klär sig i hatt inför showen.
Bus brothers
Under tiden kan ju föräldrarna alltid storstäda. Röja ut vindar och garage för att kunna komma in där igen en vacker dag. Just nu är det belamrat till takhöjd. Vem behöver inte lagra sina föräldrars gamla bra-att-ha-prylar när de själva flyttar till mindre bostäder? Även om vi troligen inte kommer att använda något av det, måste det liksom sparas. Minnen och möjligheter finns ju kvar ännu.
Fast det kommer en punkt när det är till bristningsgränsen fullt, och vi vet inte var vi ska göra av allt. Ett gammalt tält från 70 talet? Den gamla plaskpoolen som vi hade innan vi skaffade den lite större? Stolsdynor som förvandlats till musbon, någon? Inte det? Får väl bli tippen då. När inte mormor ser.
utrensning pågår
Det händer att barnen hjälper till, till deras föräldrars stora glädje.
Städande son 1
Städande son 2
Nu väntar ett februarilov att ta sig an. Det ska bli spännande. Jag hoppas i min stora naivitet på sovmorgnar och vila. Barnen hoppas på lek hela dagen. Av någon anledning tror jag att det blir mer på deras vis, och att det inte blir så dumt, ändå.
vardagsmos 