Minisemester och bokmässa

Så skulle man på Bokmässa förra helgen. Stor sak. Representera sig själv, sin bok (Bland rymdraketer och navelludd – en vardagshjältes betraktelser) och förlaget som haft vänligheten att ge ut den (Idus förlag). Frottera sig med betydligt mer väletablerade författare och förläggare i tjusig monter. Bäst att styla upp sig, tänkte jag.

Jag började med nogsam självvård på fredagen. Inte ett hårstrå skulle skonas från hyvlar och ettriga pincetter. Det skrubbades skinn och filades fötter, bara-för-att. Det gäller att känna sig fin, tänkte jag. Även om det inte syns utåt. Nä, jag är inte logisk.

På kvällen bar det av på 3 timmars bilresa med målet en stuga vi hyrt i en fridfull by vid havet, en bit från stora staden. Väl framme fick vi bära halvsovande barn (som blivit så stora på sistone att denna balansakt är närmast omöjlig att genomföra), över våthal gräsmatta. Jag svettades och sörjade noga ner mina finskor med lera. Lyckades dock hålla mig på benen med barnet tryggt i famn. Vi bäddade ömt ner dem i sina iordningställda sängar.
Då vaknade de förstås. Piggögda behövde de undersöka vårt rum, sängens förmåga att knaka och dess potential att trilla ihop över deras huvuden. Lillen som sov underst var märkbart oroad. Det slutade med att de sov i samma säng, som vanligt. Tryggast så. Maken och jag sov på utdragssoffa intill. Började bekymra oss över det där knakandet vi också. Tillslut somnade vi också.

Sängen höll. Dock inte sömnen, så länge. Dagen därpå vaknade gossarna redan 06 och ville ha frukost. Denna skulle serveras först klockan 8. Det blev två kinkiga timmar. Vi fyllde tiden med ytterligare duschande, av samtliga. Medan fadern pysslade sönerna fina ägnade jag mig åt att platt-tånga mitt ostyriga hår. I en timme, minst. Det sprayades och fixades tills det nästan låg som det skulle. Jag vågade knappt vrida på huvudet.

Frukosten som sedan serverades var storstilad. Barnen var i sjunde himlen. Man kunde äta både flingor OCH smörgås! Oboy OCH juice! Man fick rosta sitt eget bröd och välja bland olika pålägg, däribland flera sorters marmelad. Marmelad tillhör inte utbudet på våra vardagsmorgnar och är omåttligt populärt. Dessutom serverades elegant uppskuren korv, frukt och hemodlade tomater som behövde provsmakas.
Onekligen var detta en av de absolut trevligaste frukostbufféer jag ätit, men det hade nog delvis att göra med barnens ohöljda förtjusning. Storebror åt och åt tills kinderna buktade ut som på en hamster och han knappt kunde svälja en tugga till. Lillen pysslade ihop små smiley faces av sina smörgåspålägg och ville knappt äta upp dem sedan, för att de var så söta.

Lillen berättade högtidligt för vår värd, som allt mer leende tittade till oss flera gånger, att detta hotell borde vara 5 stjärnigt. Han ville hyra in sig här minst 2002 dagar till. Han hivade även upp sin plånbok med sparade fickpengar och önskade köpa sig en souvenir. Nu var det så, att detta lilla Bed & Breakfast, i denna lilla by varken var ett hotell eller hade någon souvenirbutik att erbjuda, men värdinnan dök upp med milda ögon och två glasburkar, en till var gosse, och rekommenderade oss ett strandbesök. Man kunde kanske fylla lite sand i burkarna, förslog hon. Detta tyckte sönerna var en helt lysande idé förstås.

Snart var vi nere vid stranden och släppte dem lösa. De studsade åstad i solens sken, ty det var en sådan dag. Sand i olika underbara nyanser samlades ihop. Vi hittade ovanliga snäckor, musslor och en förtorkad sjöstjärna. Vi hittade klippor som genast behövde bestigas. Modern varnade ömt sönerna för att klipporna kunde vara hala, strax innan hon själv glattade av en bit fuktig mossa och landade med en duns på baken i leran. Det var de strumpbyxorna. Och skorna, igen.
Och håret då, det fint platt-tångade? Det hade friska havsbrisen tagit hand om. Vi var åter ett lejonmansrufs, jag och håret, och fick komma överens om att det fick så förbli, ännu en gång.

Vi åkte till Göteborg och besökte Universeum före bokmässan. För barnens skull, tänkte vi. Fast jag får erkänna att det är bra roligt för föräldrar med. Vi tittade på exotiska fåglar, fjärilar, hajar och krokodiler. Barnen gjorde bubbelexperiment, gick balansgång, byggde kojor och skapelser med mjuka klossar och klättrade på vägg där det faktiskt var meningen att man skulle klättra. De blev även uppklibbade medelst kardborre på vägg, mycket praktiskt, ty därifrån kunde de inte springa i första taget. 🙂

En styck gosse fastklibbad på vägg och djupt försjunken in i alldeles för stor dräkt. Bilden kan tyvärr inte förmedla fnissandet som hördes där inifrån.

En styck gosse fastklibbad på vägg och djupt försjunken in i alldeles för stor dräkt. (Bilden kan tyvärr inte förmedla fnissandet som hördes där inifrån.)

Det var varmt i regnskogen. Det var varmt utomhus också, ty solen sken från en klarblå himmel och världen var vänlig. Jag var i akut behov av uppfräschning igen, när det var dags att äntra bokmässan. Fick byta överdel och bättra på sminket i överhettad bil. Det gjorde inte saken mycket bättre. Nå, nu var det dags, och då fick det bli som det blev.

Det blev jättetrevligt! Vem kunde ana att alla som jobbade på förlaget var minst lika trevliga i verkligheten som i telefon? Och författarna sedan, de betydligt mer etablerade än jag. Idel vänlighet, nyfikenhet och lågmäld humor. Inte en enda brydde sig om hur slät min frisyr inte var.

Jag och Lillen på bokmässa

Jag och Lillen på bokmässa

Själva bokmässan var… överväldigande. Som ett överbefolkat tivoli, fast istället för karuseller och lotterier fullt av böcker, böcker och lite mer böcker. Okey då, mer som Kiviks marknad än ett tivoli. Med böcker, böcker, överallt böcker i stånden. Och massor av människor. Kloka människor pratade på scener, vanligt folk strosade runt, lyssnade, småpratade, tittade, plockade… några stressade förbi med flackande blickar, andra stannade till och frågade om böckerna. Vissa letade efter toaletterna (jag), andra jagade bortsprungna barn (min man) och åter andra försjönk i något trivsamt pyssel eller en bok någonstans, kramade en nalle här eller byggde med magisk sand där, fick sig en ballong på ett ställe och en signatur på ett annat (mina barn, som nog var de i familjen som hann uppföra sig mest som bokmässebesökare förväntas göra).

Vi kom hem med tre – fyra påsar fulla med nya härliga böcker. Barnen har redan läst de flesta av sina. Varje kväll sista veckan har de legat och tisslat, tasslat och bläddrat till ljuset av en hemlig ficklampa sedan vi sagt godnatt, måttligt strängt. Det är svårt att vara sträng när man ler milt och igenkännande.

Allt som allt en härlig minisemester med humöret i topp om än med håret på ända.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv, Familjeliv 2015 och framåt, Författeri och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s