Söndagsutflykt

Sista semesterdagen för sommaren. Den måste vi göra något bra av. Det lär vara svampsäsong. Vi utrustar oss med svampbok och drar till skogs.

Vi föräldrar har investerat i sonens första cykel, stödhjulsförsedd och stabil. Han har trampat gatan fram på den och varit nöjd och glad med det. I ett obevakat ögonblick har han även följt efter sin kompis nerför en backe och in i en buske, med följdaktigt dunder och brak. Av detta blev han avskräckt från vidare cykelutfärder och vägrar ta sig nerför minsta sluttning. Envetet tjatande har förmått honom att misstroget bestiga den eländiga cykeln igen, och prova den tekniska faciliteten Bromsen. Detta föll i god jord. Han tar sig nu framåt, en meter i taget i vad han anser ”full fart” innan det bromsas. Fint så, saker tar tid ibland. Men nu vill vi på cykelutflykt. Det får bli barnsitsar åt båda barnen.

Matsäcken är packad, svampboken inhämtad. Äldste sonen vill under inga omständigheter åka på någon cykel. Han förhandlar: kan han inte slippa, snälla snälla? Kan han inte få springa bredvid istället? Vi börjar undra om det är hans avlivning vi diskuterar eller den angenäma familjeutflykten. Vi kommer sammanbitna iväg, för vi har bestämt oss – vi ska iväg på Trevlig Familjeutflykt, kosta vad det kosta vill.

Lillebror ylar lite försiktigt han med, osäker på vad allt tjatandet handlar om men ivrig att vara delaktig. Det tar ungefär fem sekunder innan lillebror fnittrar förtjust och gör uppmuntrande ”brum brum” så jag ska förstå att vi tar oss framåt och att det är en god sak. Fart och fläkt gillar han.

Att cykeln wobblar betänkligt stör honom inte det minsta, men det oroar mig. Det blir inbromsning efter 20 meter. Däcket har en stor sprickfärdig luftbubbla. Men hjulet är inte på väg att ramla av. Då fortsätter vi, till närmaste tänkbara mål några hundra meter bort. Däcket lär inte hålla några längre sträckor. Storebror är nöjd när han får kliva av. Lillebror hade gärna åkt en bit till, men är nöjd med de flesta vändningar livet råkar bjuda honom på, så han hakar gärna på projektet Promenad i Naturen.

Först skall cyklarna låsas bara. Ajaj, min nyckel är hemma. Pappa har slanglås, det räcker för oss båda. Om han inte hade glömt nycklarna han också, mitt i all uppståndelse. Nåja, det är en kort sväng hem, han vänder och jag börjar promenera mot skogen med ivriga barn. Vi kommer en liten bit. Över en äng, nerför en backe, uppför en backe. Någon svamp hittar vi inte.

Lillebror är helnöjd först men blir trött i benen halvvägs uppför sista backen. Han står sedan parkerad där en god stund. Jag undrar var pappa tagit vägen. Storebror får vakta sin parkerade bror medan jag springer fram och tillbaka för att leta pappa. Det visar sig att han låst in nycklarna i garaget. Han fick bryta sig in, men kom tillbaka med nycklarna i högsta hugg och humöret ej längre på topp.

Nåväl, projekt Trevlig Familjeutflykt fortsätter. Det har börjat regna. Myggen vädrar färskt blod. Lillebror vill inte längre stå på benen så han får sitta i pappas knä och äta smörgås. Storebror och jag ger oss iväg på svampletar tur och hittar några mögliga flugsvampar. De är vi överens om att vi inte ska plocka. Det blir smörgås för oss också. Det är rätt mysigt att sitta där i den dimmiga snår skogen med sin familj, myggbiten eller ej.

Vi bestämmer oss för reträtt trots allt. Lillebror behöver sova. Inför hemfärden påminns storebror om med vilken framgång han kom dit – visst kan pappa cykla bra? Han är lite spänd, men accepterar dock denna sanning. Han får också ett uppdrag: brumma för att pappa ska cykla fortare. Detta kan inte motstås. Snart brummas det friskt, pappa trampar glatt på i en inte särskilt skräckinjagande fart (särskilt som hans fru med det wobblande däcket knappt kan hålla gånghastighet med sin cykel, och tvärvägrar att bli lämnad bakom). Lillebror är åter nöjd och brummar förstås på han med, detta är ju hans expertområde. Brummandet går i toner och snart sjunger storebror där framme, högt och glatt, en sjörövarsång. Det blir nerförsbacke. Han märker det inte ens. Han är lycklig när vi kommer hem. Vi inser att vi är det också.

gyllenlöv i höstskogen

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2010 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Söndagsutflykt

  1. Maria skriver:

    Haha, känner igen det där med att ”vi SKA iväg på trevlig familjeutflykt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s