Förkylningstider

Redan första dagen hemma med sjukt dagisbarn börjar hemmet översvämmas av snorpapper, smutstvätt, disk, matrester, kvarlämnade rester av måltider lite varstans. Därifrån går det utför.

Nätterna med förkylda barn är fyllda av ivrig aktivitet. Näsdroppar och alvedon ska fördelas. För att kunna göra det ska det först snytas eller snorsugas (läckra begrepp) ur små näsor vars ägare missnöjt vrider dem ur räckhåll med stor energi. Är du inte tillräckligt snabb har snart en fäktande liten näve förekommit dig och vips är det snor inte bara på näven i fråga, utan även i bebishåret, över hela bebisens ansikte och högst sannolikt på både kuddar, täcken och dig kära förälder. Så gäller det att pricka de små näsborrarna med droppar eller spray, utan att ha sönder lilla näsan när barnet i protest och feberångest vrider sitt snabbaste på huvudet.

Efter detta lilla äventyr är det ofta dags med påfyllning av febernedsättande, kanske också slemlösande hostmedicin. Gemensamt för flytande medicin är att den är kladdig. Även med den mest pedagogiska lilla drickmugg brukar resultatet vara att medicinen rinner i kletiga bäckar längs barnets kinder och hals, landar på kuddar, lakan och pyamasar. Är barnet särskilt feberilsket kan det bli medicin på såväl väggar som golv.

Så blir det omstoppning, nappistoppande och tröstande när den lilla näsan är för täppt för att kunna andas igenom, och nappeländet trillar ut så fort barnet efter ett par kraftfulla sug försöker hämta andan. Och försök att somna om till ljuden av febergnyende, snörvlande och hostande barn.

Ibland, om det inte är spännande nog som det är och livet vill bjuda på lite extra adrenalin, får ungen krupp och måste hållas ute i friska men ack så kalla nattluften, lämpligen insvept i filtar när det är -20 grader i den friska luften.

Det blir stökigt hemma när man är förkylda allihop. Inte nog med att alla ska matas ett antal gånger om dagen, det ska diskas också. Men var finns disken? Det är ett äventyr i sig. I den allmänna förvirringen hamnar glas, thekoppar och kaffemuggar lite varstans, bakom blomkrukor, under soffan, på översta bokhyllan… ofta med diskret undanstoppade snorpapper i. Snorpapper hamnar även i alla tänkbara fickor, under kuddar, på matbord och emellanåt i papperskorgarna som snart svämmar över.

I denna misär hasar man runt, dammar ner och nyser omkring sig tills hela hemmet är nogsamt kontaminerat och ingen någonsin kommer att komma frisk ifrån det. Det är då (om inte förr) man tvingas ta sig samman och desinficera rubbet.

Senast jag genomförde denna storstädning hade jag städat bort även den övriga familjen, för att inte ha dom ivägen i min renlighetsiver. Oj så rent det blev. Jag hann dricka en halv kopp kaffe innan de kom hem igen. Glada i hågen, fulla med snömodd, grus och nya pinfärska förkylningar. Inom en timme var hallgolvet en grusig blöt sörja, de rena kläderna fläckade av sylt, varm choklad och snor. Hela köket och mitt hår var fullt av kärleksfullt utsmetade levepastejsmörgåssmulor. Det går så fort. Man får nöja sig med att det var fint. Nyss.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2010 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s