Minisemester och bokmässa

Så skulle man på Bokmässa förra helgen. Stor sak. Representera sig själv, sin bok (Bland rymdraketer och navelludd – en vardagshjältes betraktelser) och förlaget som haft vänligheten att ge ut den (Idus förlag). Frottera sig med betydligt mer väletablerade författare och förläggare i tjusig monter. Bäst att styla upp sig, tänkte jag.

Jag började med nogsam självvård på fredagen. Inte ett hårstrå skulle skonas från hyvlar och ettriga pincetter. Det skrubbades skinn och filades fötter, bara-för-att. Det gäller att känna sig fin, tänkte jag. Även om det inte syns utåt. Nä, jag är inte logisk.

På kvällen bar det av på 3 timmars bilresa med målet en stuga vi hyrt i en fridfull by vid havet, en bit från stora staden. Väl framme fick vi bära halvsovande barn (som blivit så stora på sistone att denna balansakt är närmast omöjlig att genomföra), över våthal gräsmatta. Jag svettades och sörjade noga ner mina finskor med lera. Lyckades dock hålla mig på benen med barnet tryggt i famn. Vi bäddade ömt ner dem i sina iordningställda sängar.
Då vaknade de förstås. Piggögda behövde de undersöka vårt rum, sängens förmåga att knaka och dess potential att trilla ihop över deras huvuden. Lillen som sov underst var märkbart oroad. Det slutade med att de sov i samma säng, som vanligt. Tryggast så. Maken och jag sov på utdragssoffa intill. Började bekymra oss över det där knakandet vi också. Tillslut somnade vi också.

Sängen höll. Dock inte sömnen, så länge. Dagen därpå vaknade gossarna redan 06 och ville ha frukost. Denna skulle serveras först klockan 8. Det blev två kinkiga timmar. Vi fyllde tiden med ytterligare duschande, av samtliga. Medan fadern pysslade sönerna fina ägnade jag mig åt att platt-tånga mitt ostyriga hår. I en timme, minst. Det sprayades och fixades tills det nästan låg som det skulle. Jag vågade knappt vrida på huvudet.

Frukosten som sedan serverades var storstilad. Barnen var i sjunde himlen. Man kunde äta både flingor OCH smörgås! Oboy OCH juice! Man fick rosta sitt eget bröd och välja bland olika pålägg, däribland flera sorters marmelad. Marmelad tillhör inte utbudet på våra vardagsmorgnar och är omåttligt populärt. Dessutom serverades elegant uppskuren korv, frukt och hemodlade tomater som behövde provsmakas.
Onekligen var detta en av de absolut trevligaste frukostbufféer jag ätit, men det hade nog delvis att göra med barnens ohöljda förtjusning. Storebror åt och åt tills kinderna buktade ut som på en hamster och han knappt kunde svälja en tugga till. Lillen pysslade ihop små smiley faces av sina smörgåspålägg och ville knappt äta upp dem sedan, för att de var så söta.

Lillen berättade högtidligt för vår värd, som allt mer leende tittade till oss flera gånger, att detta hotell borde vara 5 stjärnigt. Han ville hyra in sig här minst 2002 dagar till. Han hivade även upp sin plånbok med sparade fickpengar och önskade köpa sig en souvenir. Nu var det så, att detta lilla Bed & Breakfast, i denna lilla by varken var ett hotell eller hade någon souvenirbutik att erbjuda, men värdinnan dök upp med milda ögon och två glasburkar, en till var gosse, och rekommenderade oss ett strandbesök. Man kunde kanske fylla lite sand i burkarna, förslog hon. Detta tyckte sönerna var en helt lysande idé förstås.

Snart var vi nere vid stranden och släppte dem lösa. De studsade åstad i solens sken, ty det var en sådan dag. Sand i olika underbara nyanser samlades ihop. Vi hittade ovanliga snäckor, musslor och en förtorkad sjöstjärna. Vi hittade klippor som genast behövde bestigas. Modern varnade ömt sönerna för att klipporna kunde vara hala, strax innan hon själv glattade av en bit fuktig mossa och landade med en duns på baken i leran. Det var de strumpbyxorna. Och skorna, igen.
Och håret då, det fint platt-tångade? Det hade friska havsbrisen tagit hand om. Vi var åter ett lejonmansrufs, jag och håret, och fick komma överens om att det fick så förbli, ännu en gång.

Vi åkte till Göteborg och besökte Universeum före bokmässan. För barnens skull, tänkte vi. Fast jag får erkänna att det är bra roligt för föräldrar med. Vi tittade på exotiska fåglar, fjärilar, hajar och krokodiler. Barnen gjorde bubbelexperiment, gick balansgång, byggde kojor och skapelser med mjuka klossar och klättrade på vägg där det faktiskt var meningen att man skulle klättra. De blev även uppklibbade medelst kardborre på vägg, mycket praktiskt, ty därifrån kunde de inte springa i första taget. 🙂

En styck gosse fastklibbad på vägg och djupt försjunken in i alldeles för stor dräkt. Bilden kan tyvärr inte förmedla fnissandet som hördes där inifrån.

En styck gosse fastklibbad på vägg och djupt försjunken in i alldeles för stor dräkt. (Bilden kan tyvärr inte förmedla fnissandet som hördes där inifrån.)

Det var varmt i regnskogen. Det var varmt utomhus också, ty solen sken från en klarblå himmel och världen var vänlig. Jag var i akut behov av uppfräschning igen, när det var dags att äntra bokmässan. Fick byta överdel och bättra på sminket i överhettad bil. Det gjorde inte saken mycket bättre. Nå, nu var det dags, och då fick det bli som det blev.

Det blev jättetrevligt! Vem kunde ana att alla som jobbade på förlaget var minst lika trevliga i verkligheten som i telefon? Och författarna sedan, de betydligt mer etablerade än jag. Idel vänlighet, nyfikenhet och lågmäld humor. Inte en enda brydde sig om hur slät min frisyr inte var.

Jag och Lillen på bokmässa

Jag och Lillen på bokmässa

Själva bokmässan var… överväldigande. Som ett överbefolkat tivoli, fast istället för karuseller och lotterier fullt av böcker, böcker och lite mer böcker. Okey då, mer som Kiviks marknad än ett tivoli. Med böcker, böcker, överallt böcker i stånden. Och massor av människor. Kloka människor pratade på scener, vanligt folk strosade runt, lyssnade, småpratade, tittade, plockade… några stressade förbi med flackande blickar, andra stannade till och frågade om böckerna. Vissa letade efter toaletterna (jag), andra jagade bortsprungna barn (min man) och åter andra försjönk i något trivsamt pyssel eller en bok någonstans, kramade en nalle här eller byggde med magisk sand där, fick sig en ballong på ett ställe och en signatur på ett annat (mina barn, som nog var de i familjen som hann uppföra sig mest som bokmässebesökare förväntas göra).

Vi kom hem med tre – fyra påsar fulla med nya härliga böcker. Barnen har redan läst de flesta av sina. Varje kväll sista veckan har de legat och tisslat, tasslat och bläddrat till ljuset av en hemlig ficklampa sedan vi sagt godnatt, måttligt strängt. Det är svårt att vara sträng när man ler milt och igenkännande.

Allt som allt en härlig minisemester med humöret i topp om än med håret på ända.

Publicerat i Familjeliv, Familjeliv 2015 och framåt, Författeri | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

PR-esentation

Jojomensan, man har gått och blivit lokalkändis!

Med släppet av min debutbok fick jag ge upp den där idén jag tidigare närde om att bevara en viss anonymitet för barnens skull.
Så här är jag, författarstolt med boken såsom ett hjärtebarn i famnen:

Jag med bok

Jag med bok

”Bland rymdraketer och navelludd, en vardagshjältes betraktelser” är berättelsen om hur vi blev föräldrar, hur livet med barn tog oss med storm och förde oss iväg på en spännande resa. Livet känns sådant. Upp och ner, fram och tillbaka. När dammet lagt sig och man hämtat andan, kan man ofta se humorn i det hela. Det är då jag satt mig att skriva.

Boken bjuder på vardagsmos, mikrokatastrofer, skratt och igenkänning. Enligt en kompis känns den som en stor varm kram att läsa. Det var riktigt snällt sagt, men också själva tanken med boken. Att ge småbarnsföräldrar en klapp på axeln, och ett gärna gott skratt åt andras (våra) misstag.

Lokaltidningen har rapporterat att jag skriver om vardagens kaos.
Skånska dagbladet menar vänligen att jag bjuder på ett skratt i familjevardagen.
Idel snälla saker.

Om du är sugen på att köpa den kan du enklast beställa hos Bokus, Adlibris eller direkt från mig! Eller kom förbi på bokmässan i Göteborg 24-27/9 2015! Lördag eftermiddag finns jag på plats och kan signera den om du har lust!

Även om jag inte kommit på hur man bemöter media på bästa vis ännu – vid första telefonsamtalet fick jag frågan om vi kunde ses i mitt hem, varpå den stackars journalisten möttes av ett frustande skratt och ”Du är inte klok, här ser ju hemskt ut!” – så lär jag mig nog med tiden. Ja, jag tog mig faktiskt samman och städade inför nästa besök. Rotade upp ännu en strykfri klänning. Tur att jag hade två. Håret lyckades jag tyvärr inte få styr på hur jag än försökte med geleér och platt-tångar – det ville vara rufsigt och tänkte så förbli. Nå, som fotografen konstaterade, det är inte fotomodell jag är.

I helgen var det boksignering och försäljning på årets event i vår lilla by. Medan jag for runt som en yr höna mellan garderober och sminkskåp andades maken lugnt och strök duken till bordet. Storebror hjälpte till att bära lådor med böcker och duka snyggt vid bordet.

Bokförsäljning pågår

Bokförsäljning pågår

Lillen hittade bokbussen, blev kompis med chauffören och fick prova tutan. Många gånger. Han var salig.

Lillen är för övrigt PR ansvarig för min bok. Han är bäst i familjen på att sälja. Vi andra står mer och vrider oss blygsamt runt vår egen axel. Han ställer sig bredbent vid bordet och berättar högtidligt om bokens alla företräden för de som passerar. Han får ofta både kundernas välvilliga uppmärksamhet och milda leenden.

När de inte sålde böcker, sprang gossarna runt från stånd till stånd, provade hoppborgar och tittade på uppträdanden. Det bjöds på glass i affären, spunnet socker hos scouterna, godisklubbor hos Human Bridge (om man lyckades pricka 3 tennisbollar i återvinningskiosken, vilket Lillen stolt rapporterade att han gjort, och snart var tvungen att visa igen att han kunde). Allt mer sockerstinna barn skuttade allt fortare åt olika håll. Maken sprang efter än den ena och än den andre i ett tappert försök att hålla koll på dem. Det var onekligen praktiskt att ha en mamma parkerad i mitten, där alla mellanlandade.

Lillen återvände efter en vända hos affären med ketchup och smält choklad i hela ansiktet och ett brett leende. Nu ville han hjälpa mig sälja böcker, minsann! Jag tackade så mycket, vad snällt av honom… det var bara det att han var en vandrande miljökatastrof. ”Du måste tvätta dig först bara!” Men sådant har man ju inte tid med när man är varm och sockerstinn och i allmän högform! Han galopperade på stället, piruettade, ja snart flög tröjan i ett triumferande krumsprång. Det var ett konststycke att hålla honom borta från den nystrukna duken och de pinfärska böckerna, men det gick. Maken kom snart springande med våtservetter och situationen var räddad.
För ännu en kort stund innan det bar av igen. Med språng.

Publicerat i Familjeliv 2015 och framåt, Författeri | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Framtiden i våra händer

Vi lever i en förändringarnas tid. Mycket händer samtidigt. Både förfärliga, omänskliga, djupt ociviliserade saker – och fantastiska, hjärtevärmande, djupt medmänskliga saker.

Bilden av den lille pojken som drunknat i Medelhavet blev ett grymt uppvaknande för många. Så liten och mjuk. Så ensam, oskyldig och hjälplös. Så fel. Många texter, debattartiklar och insamlingsprojekt har överflödat nätet på detta tema, men hittills ingen som varit så sann och så gripande som denna: Brev till Aylan.

Samtidigt som vi sitter vid våra köksbord och fäller chockade tårar över detta lilla liv (och inget fel i det), är det vardag för många (det är det som är felet). En orimlig, grym och djupt orättvis vardag. En vardag för svår för oss att vilja tänka på.

Så nu tar vi tag i detta, va? Det kan tyckas bortom vår kontroll, men vi är många som engagerar oss och det märks! Vi lever i en demokrati, vi har yttrandefrihet, vi kan mer än vi tror! Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Se tips här:
Givarguiden
4 sätt som du kan hjälpa barn och vuxna på flykt (tid, pengar, saker, gör din röst hörd)

Vi kan t ex skriva under protestlistor för ett värdigt flyktingmottagande i Europa:
Rädda barnen
Avaaz (ett häftigt nätverk av ideella idealister världen över – miljontals engagerade för många olika goda, världsförbättrande saker. Inte minst kan det vara nyttigt för oss i Sverige, som gärna tror att vi är de enda i världen med samvete, att se att engagemanget är minst lika stort i Guatemala, Nigeria, Filippinerna – över hela jorden finns folk som upprörs över omänsklighet och tar ställning för det goda.)

Vad vi aldrig, aldrig får göra är tappa hoppet. Världen är inte på det stora hela en mörk plats, även om den har sina förskräckligt djupa hålor.

När vi tvivlar på världens positiva utveckling så kan vi lyssna på de som vet bättre, Hans Rosling, professor i global hälsa, t ex. Jag kan lyssna på honom när han tillrättavisar en dansk programledare om och om igen. Underbart. ”Det är ingenting att diskutera! Jag har rätt och du har fel!”
För den som vill höra lite mer positiva globala nyheter från denne man rekommenderas hans TED- föreläsning: Den bästa statistik du någonsin sett

Så. Gå nu och krama och lukta på ditt barn och njut av vad du har. Jag ska göra detsamma när mina kommer åter från sin jultidnings-försäljnings-runda. Sedan ska vi åka och lämna kläder, filtar, liggunderlag och annat till närmaste insamlingsplats.
Kram till er alla!

Publicerat i Tänkt och tyckt | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Sommarjobb och författardebut

Vi har kört full fart sommarväxel ett par veckor nu, jag och barnen. Vi köpte sommarkort på det lokala friluftsbadet och har varit där nära nog varje dag. Lillen går i simskola och Storebror simmar motionssim med mig under tiden. Han orkar 200 meter om dagen numer. Jag orkar lite till. Sedan leker vi lite, för att det är kul. Kast-med-litet-barn, badbollsvolley, balansera på mammas axlar, surfa på luftmadrasser, sånt som gör livet värt att leva.

Efter allt badande är jag trött. Barnen med. Då håller vi siesta. I dessa stillsamma timmar har min bok tagit form.

Jajamensan gott folk! Den stora stunden har kommit och en barndomsdröm besannats:

Jag har skrivit en bok!
Bland rymdraketer och navelludd – en vardagshjältes betraktelser
Den har nu tryckts, släppts till försäljning och jag har ett pinfärskt exemplar i min hand!

11794236_971899802832730_9020429484823173451_o

Jag med bok

Boken är en kåserisamling om familjelivet, den nakna och osminkade versionen. Om livet och kärleken mitt i röran, helt enkelt. Den bygger på en del av mina tidiga blogginlägg (se Familjeliv under 2010 och framåt, då från tiden barnen var mindre och bloggen mer av en blogg), med en hel del bonusmaterial.

Det handlar om oss, ganska vanliga småföräldrar. Om vardagsdramatik, höga ambitioner och platta fall.

Tanken är att alldeles vanliga föräldrar ska kunna läsa och känna igen sig, skratta åt våra misstag och kanske, liksom vi, glädjas åt sandslotten vi skapar åt oss.
Jag tror att ni kommer att älska den!

Vill du läsa mer, titta närmare på den eller rentav beställa den går det att göra billigast och enklast direkt från mig: vardagsmos@gmail.com 

Oj, vad spännande detta är!

Nu går även maken på semester och har storslagna planer på att bygga sig en båt. Jag har storslagna planer på att inte göra mycket alls. Vi får se hur det blir.
Vi gick ut starkt med en barnledig kväll, en flaska vin, hysteriskt okynnessnaskande och dagen därpå en mils marsch för att komma i form igen. Funkar det inte så?

Publicerat i Familjeliv, Familjeliv 2015 och framåt, Författeri | Märkt , , , , , , , , , , | 2 kommentarer