Vintern som gått

Det har gått ett par månader sedan sist. Livet, julen, nyår, nytt jobb och lite av varje har hänt. En liten sammanfattning i bilder:

Vintervilande träd iklädda frosttäcke. Så vackert.

Vintervilande träd iklädda frosttäcke. Så vackert.

I adventstid busade dinosaurierna runt i mindre omfattning än förut, ty sönerna verkar vara oss på spåren. De tycker fortfarande att det är kul att hitta förrymda dinosar lite varstans, men det är mer fnissigt än uppspelt eller förundrat numer.

Dinosar leker dockteater.

Dinosar leker dockteater.

Här har de intagit granen, virat in nallen i glitter och ställt till det.

Här har de intagit granen, virat in nallen i glitter och ställt till det.

Inför julafton var det ju mycket att stå i som vanligt. Föräldrar for runt och städade, bakade och la in sill (jajamensan! Jag är mycket stolt över min senapssill!). Sönerna förde noggrann julklappsbokföring. Tack vare den stora secondhandbutiken nära oss kunde de mycket hemligt smita iväg och handla egna presenter till oss och varandra utan att bli ruinerade på kuppen. Storebror kunde heller inte sluta skaffa julklappar åt alla och envar. Han fixade fler och fler, jag tror att Lillen fick 4-5 stycken till slut. Alla hans lärare fick också varsin. I år var han nästan mer sugen på att ge än att få. Nästan.

Hur många paket får var och en? Vad kan det finnas i dem?

Hur många paket får var och en? Vad kan det finnas i dem?

Sönerna hade ett långt skönt jullov. Vi tog det väldigt lugnt i år, iallafall efter själva julafton. Det kändes viktigt. Lillens nya hobby blev att vara eldvakt. Han tog uppgiften på stort allvar. Eld är lite magiskt. Han blev så stilla där han satt.

Lillen är eldvakt.

Lillen är eldvakt.

Det kom ju till och med lite snö på slutet. Först var det pudersnö. Bröderna kastade sig ut i pulkabacken, gjorde lite änglar och sådär, men sedan behövde de ett Projekt. Skrapa ihop snön till ett berg, och kasta sig i det, blev målet. Det tog minst en timme att skrapa ihop yrande pudersnö till en hög stor nog att kasta sig i. Sedan turades de om att ta sats och kasta sig i högen med magarna först. Viss besvikelse kunde anas över att snön inte uppförde sig som en stor kudde, och att fallen blev tämligen platta, men det stoppade dem inte.

Dagen därpå var det kramsnö. ”Äntligen!” tyckte snöbollskrigs-lystna pojkar. Det blev snögubbar, en hel familj faktiskt. Sedan var det dags att bygga ett stadigare berg, att gräva en grotta i.

Bästa stunden i snögrottebygget, när man når varandra i mitten!

Bästa stunden i snögrottebygget, när man når varandra i mitten!

Vi föräldrar åkte pulka vi med. Eller pulka och pulka, vi har avancerat till snowracer, tefat och olika åkbrädor. Till och med skruttiga mamman har lyckats stå på en snowboard, en hel backe ner (mycket låggradig sluttning, men ändå).

Våra kaniner har tuggat hö, tiggt mer morötter än vad som rekommenderas att de får äta och skuttat runt fötterna på oss ungefär som vanligt. Tyvärr behövde vi avliva systern till svarta Fluffis – fina gyllene Vittuss – i höstas. Hon hade på okänt vis brutit käken och hade ont, stackars lillfina. Vi var med henne hos veterinären och klappade tills hon somnat in, sedan begravde vi henne under rabarberbusken i trädgården. Det var stor sorg i familjen och den svarte brodern som var ensam kvar mådde inte bra. Vi beslöt att skaffa en ny kompis till honom, och välkomnade Snabbis Tussilago i våra liv. Hon ser ut att leka rottweiler i sin fina black-and-tan teckning. Det tog några dagar innan de gick att ha tillsammans, men nu kommer de fint överens.

Kaninisar i snön.

Kaninisar i snön.

Kaninerna har levt ett anarkistiskt liv, lösa i trädgården på baksidan huset. Äppelträden har farit illa, hallonbuskarna mejats med marken och gräsmattan blivit underminerad av lömska gångar. Vi har bestämt oss för att inleda året med att försöka hålla dem i buren i framtiden. Trots att de tittar på mig med ledsna ögon. Buren är ganska stor, med hage och två våningshus och allt. Jag hoppas att de förlåter oss.

Planen är att trädgårdens baksida ska bli användbar igen, en dag. Om äppelträden överlever vore det bra, tänkte vi, så vi har klätt dem med skyddande tyg i brist på bark. Just äppelträdsbark tycks vara en delikatess för kaniner.

Hoppa studsmatta kan man alltid göra. Den var så ishal att de inte kunde stå upp, men vad gjorde det?

Hoppa studsmatta kan man alltid göra. Den var så ishal att de inte kunde stå upp, men vad gjorde det?

Jösses vad mina söner börjar bli stora! Jag hänger inte med!
Vi har försett dem med varsin mobiltelefon (japp, det var en julklapp) och det öppnar onekligen dörrar mot friheten, med en liten trygg säkerhetslina att hålla i. Skönt att kunna nå varandra om det krisar.

Plötsligt en dag kom äldste sonen och meddelade att han tänkte gå ner till ån med sin kompis. Själv. Jaha. Man behöver verkligen inte mamma längre. Att kompisen lyckligt meddelade att han hade trillat genom isen på ån dagen före hjälpte inte riktigt modersnerverna, men det var bara att hålla god min, le och vinka.

Lillen å sin sida, han har ju velat vara stor sedan han var liten, liksom. Han går nu i första klass och vill ta bussen hem själv från skolan. En nätt resa på två mil. Nå, det var ju bara att bejaka hans goda vilja. Inte att åka helt själv, det går faktiskt inte. Men tillsammans med sin bror, ja, det kunde väl fungera. Det var bara att skaffa busskort och visa tillrätta första gången. Riktigt hönsmammigt följa efter bussen med bilen och hämta upp dem på busshållplatsen. Sedan kunde de ju detta och har åkt helt själv flera gånger.

Annonser
Publicerat i Familjeliv 2015 och framåt | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Julinvasion!

Ja, det är snarare fråga om invasion än dekoration. En hel tomtearmé har tagit sin tillflykt hos oss. De lurar i varje vrå, nedstoppade i krukor och klättrande på ljusstakar. Man ska veta vad som väntar redan i hallen.

SAM_0140

Tomtefar framför den traditionella julpalmen, och där ovan en sjungande snögubbe

 

Är det inte tomtar så är det snögubbar, renar och lussetåg. För att inte tala om glitter. Sönerna älskar glitter. Det viftas och fäktas och sveps runt med girlanger tills det mesta lossnat från det snöre det satt på från början, och istället spritts ut över golv, soffor och bord. Nå, är det jul så är det.

Årets lussetåg innebar att mor i huset fick lussebullar på sängen serverade av make i toga, en son med glitter runt huvudet – inte som en tärna, lät han mig förstå, utan som en ninja – och en son med tomtejacka vars skärp användes som piska á la Indiana Jones. Några juliga sånger hojtades fram mellan varven. Det var inte en lugn stund, men det var skoj.

Ni som hängt med ett tag kanske minns att även sönernas dinosaurier tycks få liv i adventstid? De har härjat runt nattetid även i år, rotat igenom julklappsgömmor, julstrumpor och sönernas koja / tidsmaskin / dockteater (dvs en ovanligt stor papplåda som de fick av våra snälla grannar – bästa leksaken som höll dem ivrigt sysselsatta flera dagar).

20151130_231940

Dinosar invaderar storebrors hemliga julklappslåda

Idag har vi pysslat pepparkakor och klätt grann gran, så sönerna misstänker att dinosaurierna kommer att ställa till en oreda med det under natten. Kanske det kanske… man vet aldrig med dinosaurierna.

SAM_0137

Julpynt och pepparkakor

Pepparkaksdeg är sjukt gott. Så gott att Lillen valde att lämna köket och missa halva baket, för att inte äta upp hela degen sa han. Då tyckte jag synd om honom och menade att han fick ju smaka lite, bara han bakade också. Han återvände till sin degklump, tog den i handen och stoppade in den i munnen. Halva degklumpen försvann in i munnen i en enda tugga. ”Hjälp! Nej!” Skrek jag, men det var försent. Lillen såg skamsen ut och sa att han ju VISSTE att han inte kunde hålla sig. Nå, efter detta lilla missöde blev det bakat traditionella jul-lejon, giraffer och traktorer, ett och annat piratsvärd och flygplan blandas med små söta fjärilar, stjärnor och änglar.

Vi följer min mammas gamla recept som inte kommer att överges i första taget. Det är både enkelt och gott, och degen blir lättarbetad. För den händelse någon vill prova lyder det såhär:

Pepparkakor
2 dl farin
1 dl strösocker
100 g rumsvarmt smör
– finfördela smöret, rör ihop med socker + farin

2 tsk kanel (malen)
1 tsk nejlikor (malda)
1 tsk pomerans (malen)
1 tsk ingefära (malen)
2 tsk bikarbonat 
6 hg mjöl
– blanda de torra ingredienserna

1,5 dl sirap (ljus)
1 dl kaffegrädde
– Rör ner i mjöl- och kryddblandningen
– Rör / knåda ihop med socker & smörblandningen
– Täck med plast och låt stå i kylskåp minst 1 dygn. 
– Ta fram degen i rumstemperatur en timme innan den ska arbetas

För den som är ny till pepparkaksbaken: Kavla ut ganska tunt på mjölat bakbord och tryck ut önskade formar (vi brukar improvisera ganska fritt runt formarna).
Lägg på bakplåt täckt med bakplåtspapper.
Baka i ugn tills de fått lagom färg, ca 200 grader i 3-4 minuter (varmluftsugn ca 180 grader). Gör du väldigt tunna pepparkakor ska de tas ut fortare. 
Låt kakorna svalna på plan yta. 

Nu är det jul igen! Tända ljus. Doften av nybakat. Sockerspeedade barn som klättrar på soffor, väggar och varann. Föräldrar som med skrämselhicka hojtar: ”Nej! Ni får lugna er här bland ljusen och granen! Kuddkrig får ni ha på ert rum tills julen är över!” Barn som muttrar: ”Men där har jag ju mina känsliga porslinsfigurer…” och sedan har kuddkrig där ändå. Kanske efter att ha flyttat undan porslinstomtarna, kanske inte.

De traditionella julförkylningarna har förstås också infunnit sig. De tillhör liksom julstämningen. Vi pimplar vitaminer, äter apelsiner och kryper ner under filtar framför tv’n. Det är onekligen rätt mysigt.

Publicerat i Familjeliv 2015 och framåt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Julklappstips!

Årets julkalender på SVT (”Tusen år till julafton”) är underbar, tycker vi. Hela familjen samlas till frukost, och ibland igen framåt eftermiddagen till, för att titta, fnissa och ta tillfället i akt att prata om viktigheter som kommer upp. Viktigt att förstå varifrån vi kommer, tycker jag. Att mycket av det vi har och är vana vid idag inte är självklart, inte kommit av sig själv. Att mat inte är en självklarhet för alla, inte varit det alltid. Om resurser, utveckling och politik. Den är rolig, men samtidigt pedagogisk och tydlig på många sätt.

Apropå kalendrar: Nu i december har Idus förlag en rolig adventskalender där de rear ut ett urval böcker till kanonpris varje dag. Dessutom har de ett jättefint december-erbjudande med en 15% rabatt som du säkert inte vill missa!

Kanske vill den lässugne småbarnsföräldern ha ett helt presentpaket i julklapp? För såklart vill du, dina kollegor, fastrar och kusiner gärna ha ett exemplar av åtminstone min bok (”Bland rymdraketer och navelludd – en vardagshjältes betraktelser”) i julklapp?! Den sägs vara ett måste för alla småbarnsföräldrar. 🙂

Bland rymdraketer och navelludd
Idus förlag ger också ut ett stort urval fina, roliga och spännande barnböcker, såsom de omtyckta böckerna om Svea, Abbe och hans vuxna  och Kråke.
Där finns även de söta böckerna om Snipp och Snopp, av Tony Cronstam, med ett fint jämställdhetsbudskap för de mindre barnen (förutsatt att deras vuxna inte tillhör de som bekymrar sig svårt över ämnet).

Nu ska vi viga helgen åt att baka pepparkaksslott och klä granen grann. Men först skulle det städas. Jag satte man och barn i arbete och smög undan för att hinna skriva detta. Lillen kom på mig och tyckte att jag kunde städa istället – istället, inte också.
Pappan kom till mitt försvar och åberopade att jag brukar vara den som städar och någon rättvisa får det vara. Och vad händer då, mitt i julstämningen? Jo: Ingen protesterade! Istället hörde man snart förnöjt nynnande (och en del plockande med upphittade leksaker och samlingskort). Ibland går saker lättare än man tror, och ibland går det att skala bort barnen från elektroniken till förmån för verkligheten.
Och nu var de klara visst. Tänk så fort det kan gå när pepparkaksdegen lockar!

Så nu får jag säga tack för idag och önskar er alla en fin adventshelg och glad Lucia !

Publicerat i Författeri | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Höstmys

Vi har höstlov och det är skönt. Det har storstädats, pysslats Halloween inspirerade pappersfigurer att dekorera fönster och dörrar med, pyntats med spindelväv och fladdermöss lite varstans. Det har bakats chokladmumier och köpts pumpa. Imorgon planerar sönerna sälja hembakat halloweengodis i kvarteret. De vill tjäna sitt levebröd, eller kanske spara till fler leksaker, vem vet.

Blivande mumiekakor. Imorgon sveps de in i vit choklad.

Blivande mumiekakor. Imorgon sveps de in i vit choklad.

Solen tyckte att vi skulle ut och leka, så det fick vi ju göra. Promenerade i botaniska trädgården, klättrade runt på hinderbana i bokskogen, vandrade ut över ängen till glittrande sjön (aka lerpölen). Lapade törstigt i mig de sista tappra strålarna inför vintermörkret medan gossar skuttade runt med glad hund såsom kalvar på grönbete.

Väl hemma spelas det musik. Eller iallafall görs det ljud och testas instrument och det är fint det med. Pappas elbas har dragits fram ur sitt gömsle, djupt inne i garderoben. Hela huset darrar i fruktan. Elbasen också, misstänker jag, när Lillen går lös på den med kraft och kläm.

Tillslut blir man trött och dråsar i säng. Men inte utan en sista salut. Lillen är en mänsklig fontän, som kastar kläder i kaskader runt sig.

Såhär såg det ut i hallen utanför barnens rum när jag tittade till dem nyss.

Såhär såg det ut i hallen utanför barnens rum när jag tittade till dem nyss. Trepoängs byxor.

Publicerat i Familjeliv, Familjeliv 2015 och framåt | Märkt , , , , | Lämna en kommentar