Vintertid, oh du bitterljuva

Litet inlägg med hopp om en fridfull juletid.

Vi älskar julen.
Vi älskar att proppa varenda yta full av tomtar, renar och nästan-magiska snökulor.
Vi häller ut ett tusen bitars pussel över hela köksbordet, lyssnar på Elvis och tänder juleljus. Som vi gjorde när vi var små. Nu ska våra barn minsann lära sig hur det går till, de också! (Vi noterar förstås att de är lika måttligt intresserade av pusslandet som vi var som barn, men skit samma, traditioner är till för att hållas och de gör sin roll som ointresserade barn alldeles utmärkt)

Julpynt

Julpynt

Det är något högtidligt kring uppbyggnaden av förväntningarna, pyntandet, pysslandet, bakandet och förberedandet. Pepparkakor har vi redan bakat två gånger. En bit deg ligger kvar i kylen, att knapras på i hemlighet. Lussekatter ligger i frysen och väntar på att bakas upp som vore de pinfärska – ett trick vi lärde oss i ett recept som provades förra året.
Stämningen står musiken, de tända ljusen, doften av granbarr och hyacinter för, i vinterdunkel och gärna till sprakandet från den levande brasan. Innan vi hade en riktig satte vi på en dvd med bras-effekt.

Juletid är också en tid att kura ihop sig, gå i ide och mysa. Vi stannar gärna i sängen, kryper in under täcket, ägnar oss åt högläsning och kortspel. Vi tar tv-kvällar och varm choklad på stort allvar.

Ja, sedan är ju verkligheten som den är, med barnens olika lusse- och terminsavslutnings firanden som krockar med varandra och våra grejer, med tvånget att välja bort ett till förmån för ett annat och alltid göra någon besviken, med sista-minuten-rusch på jobben och i makens fall resa 200 mil bort för säkerhets skull, mitt i alltihop.
Vi har en verklighet av tomma plånböcker, julklappshets och sista-minuten-panik. Dålig planering eller dåligt minne? Kanske både och.
Vi har standard-julstress i form av ständiga städ- och matlagningsprojekt, dåligt samvete och avundsjukt sneglande på andras superpiffiga jularrangemang.
Den delikata frågan om vem ska man hinna träffa och när är en återkommande svag punkt för oss. När vi väl hittat tid och plats för umgänge är alla andra redan uppbokade och vi bestämmer som vanligt att vi får ta det lite senare, och lika bra går väl det, egentligen.

Och det är ju så, det går bra att slappna av lite, faktiskt. Världen går inte under om vi inte kör hemlagat och hembakat hela vägen. Det är mysigt att vara tillsammans bara vi, också. Om vi bara andas ut lite så blir det bättre. Då kan julen få komma när den vill.

adventsmys

adventsmys

De sista dagarna har vi skapat tid för gemenskap genom att helt enkelt be barnen lägga undan telefonerna för ett tag. Satte på lite musik, gärna Elvis, och tände juleljus i bakgrunden. Och tänk – då hände det grejer!
Lego plockades fram, Lekleran dök upp, konstverk skapades. Vi spelade Casino och lufthockey. Lillen gjorde såpbubblor. Storebror kom på att det inte var så dumt att pussla en stund, trots allt.
Medan var och en småpular med sitt hörs stilla nynnande. Där någonstans, känns julfriden nära.

Masterchef gör Lerkakor

Masterchef gör Lerkakor

Plötsligt var det jätteintressant att hjälpa till att laga mat. Det var ett tag sedan. Baka kakor gör de gärna men matlagningen har de diskret backat undan från.

Slowly fading into the background (från giphy.gif)

Slowly fading into the background (från giphy.gif)

När man inte har en telefon som lockar visade det sig inte vara så dumt att hänga i köket ändå. 11 åringen tog faktiskt över helt. Okey, jag berättade hur han skulle göra, men han lagade själv både Fish and chips och Korv strogarnoff, med ytterst välhackad lök, den här veckan.

Det är roligt att känna sig behövd, uppskattad och självständig. Att klara vuxna saker. Att infoga Hjälpsam i självbilden.
Jag ska försöka bli bättre på att ta mig tiden att visa dem hur man gör, för att hjälpa till. Vi vinner ju alla på det.

Lillen gör fruktsallad, på den tiden jag var duktigare på att engagera dem i hushållsarbete.

Lillen gör fruktsallad, på den tiden jag var duktigare på att engagera dem i hushållsarbete.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv, Familjeliv 2015 och framåt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vintertid, oh du bitterljuva

  1. Carina skriver:

    Som alltid en underbar beskrivning och man riktigt känner värmen. Är säker på att J o B kommer minnas sina barndomsjular med samma glädje som du gör med din. Det allra viktigaste är ju att vara tillsammans utan stress och krav. Den finaste gåvan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s