Vintern som gått

Det har gått ett par månader sedan sist. Livet, julen, nyår, nytt jobb och lite av varje har hänt. En liten sammanfattning i bilder:

Vintervilande träd iklädda frosttäcke. Så vackert.

Vintervilande träd iklädda frosttäcke. Så vackert.

I adventstid busade dinosaurierna runt i mindre omfattning än förut, ty sönerna verkar vara oss på spåren. De tycker fortfarande att det är kul att hitta förrymda dinosar lite varstans, men det är mer fnissigt än uppspelt eller förundrat numer.

Dinosar leker dockteater.

Dinosar leker dockteater.

Här har de intagit granen, virat in nallen i glitter och ställt till det.

Här har de intagit granen, virat in nallen i glitter och ställt till det.

Inför julafton var det ju mycket att stå i som vanligt. Föräldrar for runt och städade, bakade och la in sill (jajamensan! Jag är mycket stolt över min senapssill!). Sönerna förde noggrann julklappsbokföring. Tack vare den stora secondhandbutiken nära oss kunde de mycket hemligt smita iväg och handla egna presenter till oss och varandra utan att bli ruinerade på kuppen. Storebror kunde heller inte sluta skaffa julklappar åt alla och envar. Han fixade fler och fler, jag tror att Lillen fick 4-5 stycken till slut. Alla hans lärare fick också varsin. I år var han nästan mer sugen på att ge än att få. Nästan.

Hur många paket får var och en? Vad kan det finnas i dem?

Hur många paket får var och en? Vad kan det finnas i dem?

Sönerna hade ett långt skönt jullov. Vi tog det väldigt lugnt i år, iallafall efter själva julafton. Det kändes viktigt. Lillens nya hobby blev att vara eldvakt. Han tog uppgiften på stort allvar. Eld är lite magiskt. Han blev så stilla där han satt.

Lillen är eldvakt.

Lillen är eldvakt.

Det kom ju till och med lite snö på slutet. Först var det pudersnö. Bröderna kastade sig ut i pulkabacken, gjorde lite änglar och sådär, men sedan behövde de ett Projekt. Skrapa ihop snön till ett berg, och kasta sig i det, blev målet. Det tog minst en timme att skrapa ihop yrande pudersnö till en hög stor nog att kasta sig i. Sedan turades de om att ta sats och kasta sig i högen med magarna först. Viss besvikelse kunde anas över att snön inte uppförde sig som en stor kudde, och att fallen blev tämligen platta, men det stoppade dem inte.

Dagen därpå var det kramsnö. ”Äntligen!” tyckte snöbollskrigs-lystna pojkar. Det blev snögubbar, en hel familj faktiskt. Sedan var det dags att bygga ett stadigare berg, att gräva en grotta i.

Bästa stunden i snögrottebygget, när man når varandra i mitten!

Bästa stunden i snögrottebygget, när man når varandra i mitten!

Vi föräldrar åkte pulka vi med. Eller pulka och pulka, vi har avancerat till snowracer, tefat och olika åkbrädor. Till och med skruttiga mamman har lyckats stå på en snowboard, en hel backe ner (mycket låggradig sluttning, men ändå).

Våra kaniner har tuggat hö, tiggt mer morötter än vad som rekommenderas att de får äta och skuttat runt fötterna på oss ungefär som vanligt. Tyvärr behövde vi avliva systern till svarta Fluffis – fina gyllene Vittuss – i höstas. Hon hade på okänt vis brutit käken och hade ont, stackars lillfina. Vi var med henne hos veterinären och klappade tills hon somnat in, sedan begravde vi henne under rabarberbusken i trädgården. Det var stor sorg i familjen och den svarte brodern som var ensam kvar mådde inte bra. Vi beslöt att skaffa en ny kompis till honom, och välkomnade Snabbis Tussilago i våra liv. Hon ser ut att leka rottweiler i sin fina black-and-tan teckning. Det tog några dagar innan de gick att ha tillsammans, men nu kommer de fint överens.

Kaninisar i snön.

Kaninisar i snön.

Kaninerna har levt ett anarkistiskt liv, lösa i trädgården på baksidan huset. Äppelträden har farit illa, hallonbuskarna mejats med marken och gräsmattan blivit underminerad av lömska gångar. Vi har bestämt oss för att inleda året med att försöka hålla dem i buren i framtiden. Trots att de tittar på mig med ledsna ögon. Buren är ganska stor, med hage och två våningshus och allt. Jag hoppas att de förlåter oss.

Planen är att trädgårdens baksida ska bli användbar igen, en dag. Om äppelträden överlever vore det bra, tänkte vi, så vi har klätt dem med skyddande tyg i brist på bark. Just äppelträdsbark tycks vara en delikatess för kaniner.

Hoppa studsmatta kan man alltid göra. Den var så ishal att de inte kunde stå upp, men vad gjorde det?

Hoppa studsmatta kan man alltid göra. Den var så ishal att de inte kunde stå upp, men vad gjorde det?

Jösses vad mina söner börjar bli stora! Jag hänger inte med!
Vi har försett dem med varsin mobiltelefon (japp, det var en julklapp) och det öppnar onekligen dörrar mot friheten, med en liten trygg säkerhetslina att hålla i. Skönt att kunna nå varandra om det krisar.

Plötsligt en dag kom äldste sonen och meddelade att han tänkte gå ner till ån med sin kompis. Själv. Jaha. Man behöver verkligen inte mamma längre. Att kompisen lyckligt meddelade att han hade trillat genom isen på ån dagen före hjälpte inte riktigt modersnerverna, men det var bara att hålla god min, le och vinka.

Lillen å sin sida, han har ju velat vara stor sedan han var liten, liksom. Han går nu i första klass och vill ta bussen hem själv från skolan. En nätt resa på två mil. Nå, det var ju bara att bejaka hans goda vilja. Inte att åka helt själv, det går faktiskt inte. Men tillsammans med sin bror, ja, det kunde väl fungera. Det var bara att skaffa busskort och visa tillrätta första gången. Riktigt hönsmammigt följa efter bussen med bilen och hämta upp dem på busshållplatsen. Sedan kunde de ju detta och har åkt helt själv flera gånger.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2015 och framåt och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s