Vi har höstlov och det är skönt. Det har storstädats, pysslats Halloween inspirerade pappersfigurer att dekorera fönster och dörrar med, pyntats med spindelväv och fladdermöss lite varstans. Det har bakats chokladmumier och köpts pumpa. Imorgon planerar sönerna sälja hembakat halloweengodis i kvarteret. De vill tjäna sitt levebröd, eller kanske spara till fler leksaker, vem vet.
Blivande mumiekakor. Imorgon sveps de in i vit choklad.
Solen tyckte att vi skulle ut och leka, så det fick vi ju göra. Promenerade i botaniska trädgården, klättrade runt på hinderbana i bokskogen, vandrade ut över ängen till glittrande sjön (aka lerpölen). Lapade törstigt i mig de sista tappra strålarna inför vintermörkret medan gossar skuttade runt med glad hund såsom kalvar på grönbete.
Väl hemma spelas det musik. Eller iallafall görs det ljud och testas instrument och det är fint det med. Pappas elbas har dragits fram ur sitt gömsle, djupt inne i garderoben. Hela huset darrar i fruktan. Elbasen också, misstänker jag, när Lillen går lös på den med kraft och kläm.
Tillslut blir man trött och dråsar i säng. Men inte utan en sista salut. Lillen är en mänsklig fontän, som kastar kläder i kaskader runt sig.
Såhär såg det ut i hallen utanför barnens rum när jag tittade till dem nyss. Trepoängs byxor.
