Lästips i influensatider

Jag vet, det var länge sedan jag blev klar att skriva något. Vi har haft flunsan, tror jag. Iallafall är vi trötta och griniga och det blir mer läst än textproducerat. Som väl är finns det andra som uttrycker allt jag velat säga!

I wish someone would’ve warned me about these BIG FEELINGS!
Om stora känslor, föräldraskap och utmattning tills man befinner sig strax bortom vansinnets gräns; om kärleken till sina barn och medkänsla med andra föräldrar; om den stora glädjen i att få se dem växa upp. Hur de tar sina första steg rakt in i våra famnar och hjärtan, för att sedan söka sig ur våra armars grepp och ge sig av på sina stora äventyr.

Ja, när vi är inne på medkänsla för andra, en artikel om att inte döma så snabbt, utan hellre stötta varandra som föräldrar: To the mean stranger who judged my parenting abilities – thank you. Konfronterad med en förklaring till varför föräldrarna bar på sin svårt sjuke son, svarade den elaka främling som snäst ur sig någon besk kommentarer: Jaså, det visste jag inte. Nej, man kan inte veta allt. Men då kan man hålla tyst, eller fråga snällt om man kan hjälpa till på något vis. Artikeln handlar om hur författaren i den stunden förstod vikten av ödmjukhet och förståelse, en förlåtande och stöttande attityd föräldrar emellan.
Alla har vi det tufft ibland. Vissa har det värre än än andra. Vissa har problem vi inte kan drömma om. Att man då stundtals inte orkar hålla på alla goda principer eller vara den perfekta föräldern kan inte hjälpas. Good enough tar oss ganska långt. Precis som snabbmakaroner, Bolibompa och en varm förlåtande filt att dra över både sig själv och barnen när det är som jobbigast.

På tal om svårigheter kan vi halka in på spåret om osynliga eller bakomliggande problem som kan påverka skolbarn och ungdomar i större utsträckning än vad som kanske brukar nämnas i den mer populära politiska diskurs som säger att ”alla ska med” och då menar att alla ska göra allt lika. Fast alla kanske inte kan.

Skolan finns det mycket att säga om, men få gör det bättre än sir Ken Robinsson i dessa TED talks:
How schools kill creativity och
Bring on the learning revolution!
Skolans syfte är delvis att producera arbetskraft (plus att man gärna i en demokrati vill ha medborgare som förstår vad politikerna pratar om och kan ta aktiv del i samhällsutvecklingen). Arbetsmarknaden har dock påverkat dess utformning mer än barnens behov har gjort. Man har tagit större hänsyn till drömmen om ständig ekonomisk tillväxt, än utvecklingspsykologi, anknytningsteori eller för den delen, forskning om inlärning.
Barn är individer. Individer är olika. De har olika inlärningsstilar, olika fallenhet, olika behov. Undervisningen skulle därför behöva vara mer flexibel, för att möta var och en där de befinner sig, och stötta dem där de bäst behöver.
Den lust, nyfikenhet och kreativitet som barns inlärningprocesser drivs av – och som ger bästa förutsättningarna för både ihågkomst och träning – hämmas ofta i formstöpta program.

Det handlar också om samhällets behov av diversitet, av brandmän och rörmokare likaväl som läkare och akademiker, faktiskt också av fantasifyllda konstnärer och visionärer.
Vi borde kanske som samhälle utnyttja barnens lust och fallenhet bättre istället för att sträva efter att ge alla samma behandling, samma böcker, samma mål.

Likabehandlingsprincipen riskerar i många fall att cementera skillnaderna mellan elever med olika utgångspunker. Samtidigt försämras självbilden hos de som inte klarar av den traditionella undervisningen (fast de kan klara sig bättre på andra områden). Dessutom finns risken överdiagnosticera barn, då vissa problem eventuellt skapas av systemet i sig.

Det hela sammanfattas ganska väl i denna fina illustration över vårt skolsystem.

Godnatt! Ska dricka duktigt med honungsthé och blinka mot vårsolen så ses vi på andra sidan påsk.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2015 och framåt, Tänkt och tyckt och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s