Lästips och vilsamhetens lov

Jag skulle kunna skriva något om jullovet nu. Om hur snön blev årets julklapp och tände stjärnor i de små änglarnas ögon. Hur vi väcktes på juldagens morgon, inte alls olikt en viss Elsa i filmen Frost, av små hoppande barn som jublar att det är morgon, de är vakna och vi måste bygga en snögubbe! Hur gulligt det är att se sina barn lägga sig tillrätta intill varann och vänta in det nya året, att höra dem sjunga julsånger tillsammans eller entusiastiskt hugga in på det ena pysselprojektet efter det andra. En nästan 5 meter lång pappersgirland t ex. Ja, jag gör nog det snart.

Först vill jag bara dela med mig av två viktiga artiklar om barn, sömn, stress och förskolor:

Borde barn sova längre? frågar sig Johanna Ulrika Orre i Lärarnas nyheter. Artikeln tar upp forskningsresultat som antyder att Ja, det borde de nog i många fall. Det handlar om förskolebarnens behov av middagsvila, hur en lång sammanhängande sömncykel på 1,5 timmar ger dem mer ork inför eftermiddagen och kvällen. Visst vill många föräldrar minska sömntiden på dagen för sina små, för att de ska somna tidigare på kvällen. Problemet kan dock vara att barnen inte orkar hålla sig vakna så länge och kraschar innan de hinner hem från dagis. Eller att de får svårt att somna, inte pga middagsvilan, utan pga att de sitter för länge framför skärm (TV eller dator) timmarna innan de ska gå och lägga sig. Enligt artikeln. Skjut inte budbäraren (fast jag har påstått detsamma i flera år…)

I en debattartikel i GP påpekar professor Ulla Waldenström att ”Vi vet för lite hur förskolan påverkar barn”. Med tanke på att nästan alla barn i Sverige idag går i förskola, från tidig ålder, är det viktigt att titta på dess roll och funktion med kritiska ögon och ett barnperspektiv.
Det finns motsägelsefull forskning om förskolans nytta och dess möjliga risker. Mycket tyder på att det är stor skillnad på dess effekt om dess kvalitet är hög eller mer eller mindre tveksam. Svensk förskola håller varierande kvalitet idag, alla är inte lika bra, alla är heller inte dåliga.
Mycket tyder också på att barn, såsom små individer, har individuella behov som kan tillgodoses i olika hög grad inom just förskolans ramar. Stresskänsligheten är olika stor, t ex. Generellt tycks stressnivån (kortisolet) öka framåt eftermiddagen för barn i förskola, till skillnad från hemmavarande barn. Hur farligt detta eventuellt må vara vet vi faktiskt inte säkert, men det finns varningslampor här.
Det finns forskning som är högst relaterad till barns hälsa, inlärning och utveckling, om anknytning och andra psykosociala faktorer som påverkar – som också behöver integreras i kunskapsbanken kring förskolan.

Jag önskar att skola och barnomsorg styrdes mer av kunskap än av ideologiska och politiska nycker. Jag önskar ett system som tillåter större individperspektiv, som medger större flexibilitet för alla inblandade, så att var och en får möjligheter att växa i för dem bäst anpassad miljö. Fler etablerade och valbara barnomsorgsalternativ, t ex.
Trygghet är inte mindre viktigt än stimulans. Många föräldrar tycks tro att barn behöver så mycket mer än de själva kan ge dem. Men vad behöver de, mer än mat, sömn, och en varm trygg famn att mellanlanda i (inkludera kärlek, tålamod och förståelse i den bilden)? Lite rörelsefrihet för sinnet och kroppen kanske?

Åter till oss. Denna vabbdag har mina knoddar likt så många andra tittat på TV en stund. Sedan stängde vi av den och frågade oss: ”Vad gör vi nu då?” Tja… det sägs att kreativiteten föds ur tristessen, men ibland hoppar de över tristessbiten helt. Något tjat och gnat blev det inte heller, det kändes som det var nog med TV, dags att agera.
Lillen plockade fram ett brädspel. Storebror ville pyssla. Inom kort övergav Lillen brädspelet för att intressera sig för storebrors pyssel. Det blev små robotar, av ståltråd och piprensare fasttejpat på vinkorkar. De ska visst kallas mikrotroner. Snart fick de en fotbollsplan att fightas om världsherraväldet på.
mikrotronLillebror byggde under tiden en TV och fjärrkontroll av papper och ståltråd. Sedan kalkerade han av Skylanders figurer. Han ordnade ett gosedjurspartaj i sin säng. Även gunghästen fick plats. Det nynnades och lektes helt stilla och nöjt från alla håll.

Vi var duktiga dessutom. Stuvade undan julsaker. Lillen envisas med att alla tomtar, lucior och renar måste pussas. Han har ommöblerat våra gemensamma arrangemang hela julen, och fick nu avrunda med en riktig tomt-orgie innan alla blev sedesamt inlindade i papper och nedstuvade i stora jullådan.

Efter lite lunch trotsade vi febern och gick en promenad, plockade lite skräp, byggde lite kojor. Jag lämnade dem på lekplatsen för att gå in och fixa mellis efter en sista moderlig förmaning i syfte att medla i något vänskapligt syskongnabb. Jag hörde dem fnissa samstämmigt och såg hur de lekfullt hytte med pekfingrarna åt varandra: ”Där ser du, så gör man INTE!” och fnissade själv inombords.
Det är så gott så gott att vara mamma ibland.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2015 och framåt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s