Den förälder jag vill vara

Jag skriver ibland om att det är svårt att vara den förälder man vill vara. Den man tänkt sig vara.

Ibland kan jag se tillbaka på alla idéer jag hade som nybliven mamma, om hur det skulle vara. Vad som var rätt och fel. Världen tycktes mer svart-vit, innan man själv befann sig mitt i röran.

Sällan går saker som vi tänkt oss. Ibland vill inte barnen. Ibland vill de fel saker. Och vad gör vi då, när vi förklarat snällt och det inte hjälper? Muta? Lära dem att det lönar sig att bråka, nej tack. Hota med att dra in förmåner eller köra Time out? Nej, det är visst en kränkning. Att fostra är kanske en kränkning? Vem är jag att sätta gränser för en annan individ? Jo, dess lagligen ansvarige vårdnadshavare, tack så mycket. Något måste man göra, men vad.

Gränser hit och förståelse dit. Var konsekvent. Nej, var flexibel. Välj dina strider. Men stå för dina värderingar. Skäm inte bort barnen. Skräm inte bort dem heller. Curla inte. Hota inte. Straffa inte. Uppmuntra men belöna inte… Vänta nu… vad ska man göra egentligen? Och hur?

Några svar gives inte här, men väl en artikel om mjuka metoders fördelar.

Jag tror på mjuka metoder, på förståelse, lyhördhet, tålamod och lugn.

Jag tror också på ramar, rutiner och tydliga regler. Som måste kunna böjas lite ibland, för vi är inte mer än människor och inte våra barn heller.

Jag tror på att balansera någonstans på den slaka lina som utgör förståndets vingliga mittpunkt, så långt från extremerna som möjligt.

Jag tror på respekt.

Jag tror att det bästa vi kan göra för våra barn är att vara så goda förebilder som möjligt för dem. Att göra mot dem, som vi önskar att de, så småningom*, gör mot oss.

Barn behöver oss först och främst att visa hur man gör, innan vi sätter oss på höga hästar och kritiserar dem för att de gör fel.

Goda förebilder försöker att göra ”rätt” själva. Förutom allt annat (som att hålla ordning på sitt temperament, sina planer och överenskommelser) borde det innebära att lyssna, uppmuntra och hjälpa, snarare än beordra, kritisera och ställa krav.

Goda medmänniskor försöker förstå och anpassa sig efter andras behov. Barn behöver bl a regelbunden mat och vila. De behöver uppmärksamhet och tid. De behöver acceptans, förståelse och förlåtelse för misstag. Är de upprörda behöver de lugna ner sig, innan de är mottagliga för diskussion. Då behöver det kanske inte bli så många, eller så hetsiga strider.

Barn behöver vår medmänsklighet långt mer än de behöver oss som gränsvakter, matpoliser eller kontrollanter.

Det är värt att tänka på, hur vi bemöter barnen. Är det med vänlighet och respekt?

Det är värt att försöka. Att ta ett djupt andetag och våga börja om, när allt blir fel. Att vara ödmjuk mot barnen och ärlig mot sig själv: Är det såhär jag vill vara?

* Apropå ”så som vill vill att barnen ska göra mot oss”. Ja, så småningom iallafall, när den lilla kroppen och det lilla huvudet uppnått erforderlig kompetens. Vi kan inte vänta oss underverk som känsloreglering, impulskontroll och förståelse för sammanhang innan de är uppgiften mogna (artikel om hur vi kan hjälpa explosiva barn att lära sig känsloreglering och en annan om hur tonårshjärnan fungerar).

Hjärnforskning har visat att barn inte är färdigutvecklade i frontalloben förrän i 25 års åldern. Det är den del av hjärnan som jobbar med Eftertanke, Planering, Ansvar, Kritiskt tänkande (bl a) – de funktioner som varnar oss från att göra misstag, innan vi begår dem, helst. Ja, barnen och ungdomarna kan öva sig i både planering, ansvar och kritiskt tänkande tidigare. Men de kan inte förväntas klara av det fullt ut – innan hjärnan är färdigutvecklad behöver barn och ungdomar kloka vuxnas vägledning, goda råd, hjälp att planera och förutse konsekvenser. Därtill behövs tålmodig gränssättning, inte minst för att hindra dem från att begå oåterkalleliga misstag.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Tänkt och tyckt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s