Superhjältar

På tal om lek.
Jag är hemma med två sjuklingar idag. Igår var det 40 graders feber och riktigt eländigt. Lillen yrade och kunde inte fokusera blicken på hela förmiddagen, emellanåt kunde han knappt andas  och jag pladdrade nervöst med sjukvårdsupplysningen för goda råd. Sedan gick det fort över, vad det än var. Idag har febern sjunkit till strax över 38 och därmed är det full fart framåt. Pigga som små mörtar är de.

De har byggt sig en koja i vardagsrummet. Kojan är deras högkvarter. De är superhjältar nämligen.
De har skaffat sig superhjältenamn, krafter och vapen.
De har gjort märken att fästa på sina superhjältekläder, som emblem.
De har målat och klippt ut identitetsbrickor, som man måste ha för att få komma in på det superhemliga kontoret mitt i vardagsrummet.
Snart nog var jag invigd i hemligheterna och fick en egen identitetsbricka (”M” står för medhjälpare, inte mamma, tydligen) som jag fick äran att färglägga själv.
Ja, det enda som verkligen saknades var väl stiliga superhjältemantlar, så det trollade jag fram av en bit tyg från mitt hemliga lager av trevliga mamma-överraskningar och deras lycka var gjord. De har susat fram och tillbaka och fått mantlarna att bölja bakom sig en god stund nu.

Förmiddagen var det dessutom disco, kuddkrig, studsmattehopp och från min sida försök att dämpa dem genom att mer stillsamt spela domino.

Efter lunch parkerade jag dem framför ett datorspel en stund för att dämpa farten lite (de är ju sjuka trots allt). En bana Lego Batman senare, studsade de upp och klädde ut sig til Star Wars figurer. Storebror lånade ut sin finaste dräkt till lillebror som ska på maskerad om en vecka. Lillebror var stolt som en tupp och storebror tyckte att han var så cool. Så cool att man ville klä ut sig själv också. Snart kom Darth Vader vandrande längs korridoren och lasersvärdskrig utbröt lite varstans.

Efter en stund räckte det inte med lasersvärd. Det behövdes såpbubblor och storebrors såpbubblemaskin. Bubblorna bubblade och Lillen dansade hej vilt ibland dem, tills han fick en i ögat och det gjorde ont. Det var en stund efter att han blivit väl tröstad av storebror som superhjältarna återuppstod.

Far i huset kom hem lagom till att bli utsedd till superskurk. Han släpade nyss två jublande söner tvärs över vardagsrummet (de höll honom i benen, han röt som en hulk och drog som en snäll ardennerhäst), för att sedan bli inlåst i myskojan som straff.

Kaninerna är intresserade åskådare av vårt kaotiska vardagsliv. Ställer sig på bakbenen och kikar nyfiket. Smakar lite på en mantelhörna eller ett övergivet lasersvärd. Hoppar fram och undersöker såpbubblorna från såpbubblemaskinen och nyser lite när de exploderar mot deras mjuka nosar. Klättrar halvvägs upp i hängmattan, som var ett rymdskepp en stund, för att nosa på Darth Vader.
Darth klappar sin kanin milt på huvudet.

Dramatiska Starwars scener utspelar sig, med avbrott för att låta sig undersökas av nyfikna miniversioner av Jar-Jar Binks

Dramatiska Starwars scener utspelar sig, med avbrott för att låta sig undersökas av nyfikna miniversioner av Jar-Jar Binks

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2014 och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s