Barn och vatten

Sommar, sol och sköna dagar vid vatten… Det längtar vi efter hela resten av året.
Vi badade redan under påsklovet i år. 6 grader i vattnet är inget hinder när solen lyser, anser min familj. Man doppar sig fort, skriker lite och springer upp för att torka sig innan man kanske måste provdoppa en eller annan tå igen, eller slänga sig handlöst fram på magen, bara för att. Machopoäng kanske.
Första långbadet skedde igår, på långgrund strand. I ryssvärmen var det skönare i vattnet än ovanför. Det nästan pyste om oss när vi sänkte oss ner i den ljuva svalkan. Barnen lekte tafatt och vattenkrig omvartannat. Jag var krokodil, de blev motorbåtar på släp… ja ni vet. Man tumlar och skrattar och njuter.

Sol, bad och vattenlek

Sol, bad och vattenlek

Vatten är härligt! Och livsfarligt.

Svenska livräddningssällskapet jobbar med förebyggande verksamhet på alla fronter.
Akutläkare tar vid när olyckor och tillbud inträffar ändå. Läs tankar, tips och erfarenheter här: Barnakuten: Det livsfarliga vattnet

Drunkningsolyckor kan i många fall undvikas med kunskap hos utövare och omgivning; med sjövett, simkunnighet och, i barns fall, god övervakning.

Ja, barn behöver övervakas vid vatten av uppmärksamma vuxna. Men vad ska man vara uppmärksam på?

Den som håller på att drunkna ser inte ut som om den håller på att drunkna! 

I motsats till vad många tror, sker drunkning oftast (inte alltid) utan de starka varningssignaler vi tänker oss. Stilla och tyst kan det ske, helt utan dramatiskt plaskande och skrikande.

Det kan se ut som om den drunknande ligger stilla i vattnet och tittar mot himlen, båten eller bryggan.

Fråga hellre en gång för mycket än för lite: ”Hur mår du? Är du okey?” Får du ett positivt svar är det antagligen ingen fara. Får du inget svar är det värre.

Varningssignaler:

1) Det är tyst.
Barn hörs normalt sett när de badar. Ett medvetslöst barn låter inte.

Den som håller på att drunkna skriker inte på hjälp. Den som drunknar kan nämligen inte andas ordentligt, varken in eller ut. Den som kippar efter luft har som första prioritering att andas, inte tala eller skrika.

2) Det är lugnt.
Inga dramatiska sprattlanden eller viftande armar (såvida inte drunkningen föregås av att personen faller, halkar eller slår sig t ex).
Den som håller på att drunkna blir nämligen kroppsligen paralyserad av den sk instinktiva drunkningsreflexen som aktiveras.

Det innebär att den som drunknar blir ovanligt stilla:
Armarna hålls utsträckta framåt eller åt sidorna i ett instinktivt försök att skjuta överkroppen uppåt och lyfta munnen över vattenytan.

Personen kan varken göra simtag, sparka vatten eller vifta med armarna för att signalera att han behöver hjälp. Inte heller gripa tag i räddande livbojar eller andra flythjälpmedel.

3) Kroppshållning som signalerar fara:

-Personen är stilla och rak i kroppen, flyter lodrät med fötterna neråt utan tecken på att sparka, trampa vatten eller simma i 20-60 sekunder innan den sjunker.
– Huvudet ligger lågt i vattnet, med munnen i vattennivån.
– Ögonen är glasartade, ofokuserade, eller slutna.
– Håret hänger ibland ner över panna och ögon.
– Ibland är huvudet tillbakakastat med munnen öppen (om personen får tillfällig möjlighet att flämta eller kippa efter luft).
– Ett barns huvud kan falla framåt, med ansiktet neråt. Även ryggen kan flyta upp då barnet tappar fotfästet och tippar framlänges. Där de flyter upp och ner på grunt vatten kan det se ut som om de leker u-båt eller så.

Se Mario Vittone: Drowning doesn’t look like drowning (länk till Sjöräddningsbloggen med en översatt text: Tecken på drunkning)

– Naturligtvis ska vi vara uppmärksamma även på uppenbara varningssignaler, på nödrop och våldsamt plaskande. Det kan vara tecken på problem som kan föregå en drunkningsolycka.

Risksituationer och miljöer

Lek i och omkring vatten medför risker, särskilt för den som inte kan simma.
Välkända riskområden är såklart badplatser, vid strandkanter, på båtar och längs bryggor.

Risken kan vara att en svallvåg översköljer det badande barnet så det tappar balansen, eller att det får en kraftig kallsup.
Risken kan vara att simma för långt ut, på för djupt vatten; Att dras med i en ström, få kramp eller helt enkelt plötsligt bli för trött eller nedkyld.

Risken kan vara att ramla överbord från båtar, bryggor eller flottar.
Risken kan vara att strandkanten vid ån ger vika och drar barnet med sig i ett mindre jordskred.

Pooler och bassängkanter, dammar och badkar är inte att förglömma. Risken kan vara att halka eller snubbla ner från en bassängkant, eller hoppa och hamna på oväntat djupt vatten.
Risken kan vara att ett litet barn, som inte har balans eller styrka att lyfta sig ur vattnet själv, halkar på botten. Det kan räcka.

Lek vid djupa vattenpölar (för små barn) kan också innebära en drunkningsrisk. Små barn kan inte lyfta ansiktet ur det grundaste vatten, när de blir skräckslagna.

Vattenpölsplask

Rinnande vatten, träskmark och isbelagda vattendrag kan också innebära drunkningsrisk. Underlaget ger inte alltid det stöd man förväntar sig.

SAM_4334

Knarrande is på vintern, oemotståndligt spännande

Vinter vid ån

Vinter vid ån

Risken kan vara att trilla i förlamande kallt vatten, eller i vatten där det är svårt att ta sig upp på strandkanten igen.
Branta klippor, hala stenar eller slipprig lera ger inget bra fäste. Inte dammdukar heller…

SAM_7173s

Här skulle man inte gå. Med nyfikna och inte alltför väldisciplinerade barn finner man sig ibland i oanade och oönskade risksituationer.

Flytande leksaker
Risken med flytleksaker är att barnet, eller den vuxne, litar på att de ska hålla barnet flytande. Inga leksaker fyller en sådan livräddande funktion:
Risken finns att barnet glider av sin uppblåsbara madrass eller val, glider ur sina armpuffar. Luften kan gå ur dem. Det är livsfarligt om barnet inte bottnar eller är ovant att vara under vatten.
Barnet kan hamna upp och ner i en simring och drunkna även på grunt vatten, med lite otur och dålig tillsyn.
Barn som leker intill flytleksaker kan av misstag få andra barn i huvudet, om det leks vilt och oförsiktigt. De kan få hela högen av barn och flytleksaker över sig, om de leker under vattnet. Det kan vara svårt att komma upp då, när barnet tänkt sig. Barn syns dåligt under flytleksaker.

Risken kan vara att en vindpust eller frånlands strömmar för ut en flytleksak, gummibåt eller annan uppblåsbar badleksak på alltför djupt vatten.

Jag har suttit på en surfbräda som fångades av strömmar och vindar (nä, jag kunde inte surfa, det var andra dagen i surfskola) och drev iväg långt ut på havet. Jag flöt från en stad till en annan på några minuter, men blev hittad och tillbakafraktad av surflärare med motorbåt, allt gick bra och vi hade kul åt det.
Men det är bra att påminna sig om att flytande saker driver, och kan driva fort. Har man ingen motorbåt att hämta bortdrivande barn med, ska man säga till dem att hålla till på grunt vatten, helst hyfsat nära stranden i i långgrunda vikar – eller förankra deras flytleksaker någonstans.

Pirater, krokodiler och ovanligt säkert båtliv

Pirater, krokodiler och ovanligt säkert båtliv

En annan risk är att barnet inte syns i vattnet eller i en flock andra barn. Det är svårt att övervaka den man inte kan urskilja. I vattenland och på simhallar finns en risk att man inte ser skogen för alla träd. Drunkningsolyckor sker ofta inför ögonen på vuxna som inte uppfattar att just drunkning pågår.

Fall och slag mot huvudet
Det finns en ökad olycksrisk kopplad till lek och aktiviteter vid vatten. Man kan halka eller snubbla och slå i huvudet eller skada sig på andra sätt när man leker, klättrar, springer och hoppar.

Hamnar ett skadat barn dessutom under vattenytan går det extra illa: skadad och / eller medvetslös kan man inte simma.

Varje år händer det att barn (eller unga vuxna) slår huvudet i stenar, sjö- eller bassängbotten när de dyker på för grunt vatten, med allvarliga nack och / eller skallskador som följd.

Klätterstenar i ån, jättekul att leka överlevare eller pirat med.

Klätterstenar i ån, jättekul när man vill leka upptäcktsresande, överlevare eller pirat. I grunt vatten gör det inte så mycket om ett vattenvant barn råkar trilla, men man vaktar lite för säkerhets skull ändå.

Själv höll jag på att drunkna i en bäck som 13 åring med alltför stor ryggsäck på ryggen. Ja, jag föll klumpigt och skrattade gott åt det tills jag föll vidare framlänges och ryggsäcken hindrade mig att lyfta ansiktet över vattenytan. Strömmen drog mig kvickt med sig mot en större fors intill. En ledare fick fatt i ryggsäcken och situationen var räddad. Men det kunde gått illa. Det gick illa för en annan pojke i samma ålder och samma område ett par år senare.

Ålder och vattenvana
Riskerna vid vatten är större för icke-simkunniga barn.

Små barn kan drunkna i en vattenpöl. De förmår inte att lyfta ansiktet ur pölen eller vända sig på rätt håll. I en grund plaskpool kan de tappa fotfästet och hamna platt på mage, hjälplöst paddlande med ansiktet under ytan.
Dessa minsta behöver vårt stöd inom ständigt räckhåll när de vistas vid vatten.

I 4 års åldern kan de oftast reda sig lite bättre, särskilt om de skaffat sig vattenvana.
Vattenvan är den som lärt sig hålla balansen någorlunda i vattnet och kan skaffa sig fotfäste mot botten; som lärt sig hålla andan och inte får panik under vatten; den som lärt sig doppa ansiktet under vattnet och lyfta upp det igen själv.

Det är jättebra att bada mycket med sina barn, så att de får vattenvana!

Även vattenvana förskolebarn kan dock bli överrumplade av vågor, få kallsupar och tappa fotfästet och ska inte bada ensamma. Man kan däremot låta dem leka lite friare på grunt vatten, skaffa sig mer vattenvana, dock gärna med flythjälpmedel.

Äldre, simkunniga barn, löper risken att bli övermodiga. Det är oftast dessa som försätter sig i farliga situationer, som dyker i för grunt vatten, som halkar och slår i huvudet i bryggor eller bassängkanter vid busig lek, eller tappar orken att simma mer när de kommit ut för långt på djupt vatten. Man vill ju så gärna testa sina gränser, och imponera på kompisarna…

Såhär ska man inte göra. Men om man gör det ändå är det bra att ha föräldrar som kan rädda en, nära till hands.

Såhär ska man inte göra. Men om man gör det ändå är det bra att ha föräldrar som kan rädda en, nära till hands.

Även tävlingssimmare kan känna av drunkningsrisken vid tävlingsstart, då hundratals simmare i blindo kämpar om tätpositionerna i vattnet och någon riskerar hamna under massan av simmande kroppar…
Det är inte bara nybörjare och ovana som kan råka illa ut i vatten.

Faktum är att det finns tusen risker. Alla kan kanske inte undvikas, tvärtom blir man säkrare i vattnet om man fått tillfälle att leka och träna sig i det.

Erfarenheter gör oss också klokare – förutsatt att vi inte blir alltför traumatiserade av upplevelsen och avskräckta från vidare upptäckter. Om räddande vuxna finns nära och fallet inte är svårt, är det kanske inte hela världen att plumsa i sjön och lära sig något av det?
Många utflykter har vi fått avbryta i förtid för att gå hem och torka ett barn som råkat halka på en sten och sätta sig i bäcken. Blöta och kalla blir de, så varma ombyten är bra att ha – men kul har de, oftast.

Så undvik inte vatten, men var medveten om att det finns risker som kan och bör undvikas. Ta med dig ditt goda omdöme, din ansvarskänsla och din riskmedvetenhet för att förebygga onödiga olyckor, eller mildra konsekvensen av de olyckor som händer ändå.
Det finns skäl att respektera vattnet. Det finns många sätt att göra aktiviteter vid vattnet säkrare.

Öka säkerheten för barn vid vatten:

Kanter
Man går lugnt och försiktigt på hamnpiren och bryggan. Det finns en risk att snubbla, halka eller – i större barns fall, råka knuffa till någon annan. Man går helst en meter ifrån yttersta strand- eller brokanten, så finns det säkerhetsmarginal vid fall.

Vid balansgång och klättring kan stenar och brädor i strandkanten vicka till så att man tappar fotfästet eller bli såphala av fuktiga fötter mot gröna alger. 3-punkts strategi är fiffigt när man klättrar eller rör sig på ostadigt eller halt underlag: ta stöd med både händer och fötter och lyft bara en hand eller en fot åt gången, så behåller man hyfsat bra fäste genom de andra 3 förankringspunkterna.

På strandvallar går man också en bit från kanten: underlaget är lösare längst ut och kan ge vika.

Håll gärna mindre barn i handen. Finns det räcken håller man i dem.

När barnen vill kika över kanter ligger de säkrast på mage. Se till att barnet inte lutar sig för långt ut (små barn har stora huvuden i förhållande till resten av kroppen, och tippar lättare än vuxna).

SAM_2598

Letar fisk vid bryggan. Platt på mage tippar man inte så lätt över kanten.

Badvakter
Små, icke-simkunniga barn ska aldrig bada, eller vistas vid vatten där de kan riskera plumsa i, ensamma.
En vuxen, med möjlighet att rädda den som kan hamna i nöd, ska hålla uppsikt och vara nära intill. Inget barn får vara lämnat utom syn- eller räckhåll.

Man ska inte lägga ansvaret för tillsyn över små barn, på andra små barn. Det är vi vuxna som har tillsyns- och omsorgsansvar.

När det är en grupp barn som leker i vatten, och flera vuxna som tittar på:

Kom överens om en vuxen som ansvarar för vaktandet av en viss grupp. Risken finns att man utgår ifrån att någon annan håller koll och att då ingen egentligen kollar så noga.

En avgränsad grupp på ett avgränsat område är lättare att överblicka än större eller blandade grupper. En vuxen kan inte ensam ansvara för en större grupp.

Den som vaktar barnen måste ha ögonen på dem hela tiden. Lägg undan smartphonen.

Räddningsavstånd!
Övervakande vuxen ska befinna sig tillräckligt nära för att snabbt kunna komma till undsättning.

Barn under 2 år håller man helst i famnen eller handen om man badar i hav eller sjö. På (för barnet) sitt-grunt vatten ska en vuxen alltid finnas inom räckhåll (=armlängds avstånd).

Vågor är härliga, men gör vattnet strömt och bitvis djupt.

Vågor är härliga, men gör vattnet strömt och bitvis djupt.

I en bassäng kan man ibland vakta större, simkunniga, barn från kanten. Där syns de rätt bra, om det inte är alltför tätt med barn i vattnet som leker fritt. Då är det rörigt att hålla rätt på dem och kanske säkrast att bestämma på förhand att barnen håller sig till en viss del av bassängen, där du kan hålla koll. Ni kan ju byta del efterhand, bara ni är överens.

Sprider de ut sig går det inte att ha full koll. Det kanske får vara okey med helt simsäkra barn. Man får utse badkompisar som håller efter varandra och kan bestämma en plats att återsamlas med jämna mellanrum, så att man iallafall kan göra stickprov på deras välbefinnande och bedöma när det är dags för paus, mellis eller uppvärmning.

I organiserade simskolor brukar det vara t ex 2 ledare på 12 barn på en avskiljd yta, vilket gör gruppen överskådlig och någorlunda kontrollerbar. Man gör samma lekar och övningar, vilket underlättar när man ska hålla uppsikt.
Hur fritidsgrupper sköter sin övervakning vid besök på allmänna bad är något mer osäkert. Ofta hoppas man på det bästa, utgår ifrån att badvakterna säger till om det händer något och räknar ihop barnen efteråt. Personligen är jag inte trygg med det upplägget.

I havet eller en sjö är det än mer komplicerat. Ett barn som plaskar och dyker runt i livligt eller dunkelt vatten kan vara läskigt svårt att hålla rätt på. Strömmar, vågor och sjögräs som rör sig gör det svårt att orientera sig. Svårt att veta exakt var man stod nyss, var barnet var då, var det kan vara nu…

Att bli av med sitt barn i grumligt vatten är en mardröm. Fem meter bort ser du kanske inte barnet under vattenytan. Var ska man då börja leta?

Trolska dolska vatten

Trolska dolska vatten

Hitta varandra!

På stranden är det bra med färgglada filtar, handdukar, parasoll och andra kännetecken för sin ”boplats” så att barnen inte vimsar ur vattnet åt fel håll. En piratflagga kanske kan hjälpa?

Blöta kalufser ser alla ganska lika ut i bländande solljus och vattenglitter. Man blinkar och undrar vilket huvud det är som poppar upp över ytan med jämna mellanrum och vilket som eventuellt inte gjort det på för länge…

Färgglada badkläder
gör barnen lättare att hålla utkik efter. Gärna samma färg för syskon. Även om alla barn i bassängen har färgglada badkläder hjälper det att ha en viss färg att scanna efter.

Simringar / flytringar på armarna är kanske inte livräddande, men de hjälper barnen hålla balansen lite bättre i vattnet. Det hjälper dem oftast att hålla rätt sida uppåt och fungerar dessutom som ett bra utkiksmärke: Barnen syns lite bättre med sådana på.
De ska aldrig användas istället för tillsyn, men som ett komplement kan de vara bra.

Flytvästar och räddningsvästar
Det är skillnad på flyt- och räddningsvästar. Flytvästar håller dig flytande, men vänder dig inte på rätt håll. Det förutsätter att du själv kan vända dig i vattnet. Räddningsvästar har en stor krage under nacken som ska kunna lyfta ansiktet över vattenytan även på en avsvimmad person.

Räddningsvästar ska användas i båt, kanot och andra färdmedel på vatten.
Livräddarsällskapet rekommenderar dessutom alltid räddningsväst på barn vid vistelse i närheten av vatten, på bryggor och strand.

Vänj gärna barnet vid att flyta i räddningsvästen innan ni ger er ut på vattnet i den.

Flytvästträning. Det känns lite konstigt i början, men man vänjer sig.

Flytvästträning. Det känns lite konstigt i början, men man vänjer sig.

I vattenland, bland vattenrutchkanor och mycket folk, kan man gärna klä mindre barn i flyt- eller räddningsväst. De barn som vill mer än de kanske strikt sett klarar av, kan då hållas flytande. De syns och de flyter bättre då, men ska såklart inte lämnas vind för våg för det.
I vilt forsande vattenbanor kan små barn hamna upp och ner, slå i huvudet och få svårt att reda sig. (Mammor med, upptäckte jag förra gången jag provade på Lalandias vilda fors.)

Badregler
Till hjälp för både oss och barnen kan det vara bra att vara överens om några grundläggande säkerhetsregler. Dessa tycker jag är en bra bas för vattenvana barn:

– Säg till en vuxen när ni ska leka eller bada. Berätta var ni tänkt vara. Stanna där vi kan se och höra er.

– Bada aldrig ensam. Bada tillsammans med en kompis / syskon. Se efter varandra.
(P.S. Tänk på att inte lägga för stort ansvar på andra barn – det är ni vuxna som har huvudansvaret. För barn är betydelsen av tillsyn och begreppet ”se efter varandra” oklar. Lär därför era barn vad det betyder, för er. Att t ex påminna varandra om gällande badregler; att ropa på hjälp vid behov; att dyka en i taget och se till att kompisen kommer upp igen innan man räknat till 10.)

I en större barngrupp kan man utse ”badkompisar”: 2 eller 3 barn som håller ögonen lite extra på varandra, turas om att dyka och se till att den andre kommer upp igen, t ex. Det kan fungera som extra hjälp för den vuxne ansvarige badvakten – inte som ersättning för en sådan.

– Händer det något farligt, om man t ex blir av med sin kompis, skriker man på Hjälp. Inte annars.

– Simma aldrig utåt, mot djupare vatten. Simma längs med kusten eller inåt.

– Bada inte på större djup än att du bottnar.
Vi brukar ange ett för barnet och platsen lämpligt maxdjup: till knäna, naveln eller möjligen bröstet (för den simkunnige). Vill de djupare får vi komma överens om hur vi löser det: simma med en vuxen eller simma längs kanten / bryggan där vi kan hålla uppsikt.

– Håll avstånd från andra barn som leker vilt, för att undvika bli träffad av sprattlande armar och ben. Leker ni själva i grupp: akta andra badande, så de inte störs av er.

– Hoppar du i vattnet, se till att där är fritt först. Det är inte okey att dundra i så att man riskerar landa på andra badande.

– Inget springande och hoppande längs bassängkanter, bryggor och stenar i vattnet! (Halkrisk, hårt och vasst i dåliga kombinationer vid just vatten.) Gå eller klättra försiktigt, där vi kan se och nå er.

– Ha alltid flyt- eller räddningsväst i båt, kanot och andra transportmedel på vatten. Vid vattensport också.

– Flytleksaker har man på lugnt vatten, där man bottnar. Eller i pool. Eller stadigt fästa i ett långt rep för att hindra den att driva iväg.

– Dyk eller hoppa aldrig i okänt, mörkt eller grumligt vatten. Undersök platsen du vill dyka på noga, se till att där inte finns hinder (vassa grenar, skrot eller stenar t ex) och att det är tillräckligt djupt.

–  Doppa aldrig någon annan under vattnet.

Vattenträning
Träna de mindre barnen på att bada. Vatten är kul! Ju mer de uppskattar vatten, desto lättare blir det att lära dem simma senare. De behöver kunna hålla andan i vattnet och våga flyta för att kunna simma senare.

Lär de större barnen att simma. I 5-6 års åldern är många mogna för lekfull simträning eller simskola. Innan dess kan man låta barnet prova Plask-och lek, babysim eller hobbymässig egenträning för skojs skull – allt som gör barnet säkrare i vattnet är bra.

Man behöver inte satsa på kostsamma kurser för att få lycksaliga vattendjur. Erbjud stöd, lek och goda råd. Uppmuntra barnet, lyssna på det, lek och ha roligt tillsammans.
Vatten är ju så härligt!

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Tänkt och tyckt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Barn och vatten

  1. Ping: Om oro, ambition och vardagssvårigheter | vardagsmos

  2. Ping: Sommartips! | vardagsmos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s