Jodå, det bidde ett trädäck ändå till slut! Tjoho! Det hjälper när man är två vuxna hemma.
Undertecknad har hanterat både cirkelsåg, borrmaskin och skruvdragare utan det minsta blodvite och är stolt som en tupp. Till på köpet har söner med lekkamrater utbildats i fogsvanssågandets konst.
Efter några veckors dekadent sjukstuga måste man ta igen, anser vi. Nu har det utflyktats och lekts i parker. Vi har bakat och byggt så det står härliga till (jodå, medan jag skruvade loss bakade maken bröd för flera veckor framåt). I pauserna har frön har petats ner i jorden, knoppar beundrats i rabatten, kaffe druckits i solen och hängmattan dammats av. Barnen har roat sig med att köra fram och tillbaka på gatan med diverse olika hjulförsedda fordon, klättra i träd och klappa kaniner omvartannat. Skönt med vårkänslor.
Lyssnar samtidigt på Verklighetens Folk (Villapop) och fnissar lite åt det faktum att vi lever mitt i värsta medelsvenssonlivet och i tanken försöker hålla ett lätt ironiskt avstånd. Självbedrägeri i strävan att behålla en del av sin mentala hälsa och kanske en skvätt barnasinne med? Varför inte?
Pingback: Lite skoj om att ha eller inte ha barn | vardagsmos