Jodå, det bidde ett trädäck ändå till slut! Tjoho! Det hjälper när man är två vuxna hemma.
byggarmamman i farten
Undertecknad har hanterat både cirkelsåg, borrmaskin och skruvdragare utan det minsta blodvite och är stolt som en tupp. Till på köpet har söner med lekkamrater utbildats i fogsvanssågandets konst.
Efter några veckors dekadent sjukstuga måste man ta igen, anser vi. Nu har det utflyktats och lekts i parker. Vi har bakat och byggt så det står härliga till (jodå, medan jag skruvade loss bakade maken bröd för flera veckor framåt). I pauserna har frön har petats ner i jorden, knoppar beundrats i rabatten, kaffe druckits i solen och hängmattan dammats av. Barnen har roat sig med att köra fram och tillbaka på gatan med diverse olika hjulförsedda fordon, klättra i träd och klappa kaniner omvartannat. Skönt med vårkänslor.
Lyssnar samtidigt på Verklighetens Folk (Villapop) och fnissar lite åt det faktum att vi lever mitt i värsta medelsvenssonlivet och i tanken försöker hålla ett lätt ironiskt avstånd. Självbedrägeri i strävan att behålla en del av sin mentala hälsa och kanske en skvätt barnasinne med? Varför inte?
Ping: Lite skoj om att ha eller inte ha barn | vardagsmos