Vårstädning och belöningsbak

Här råder snökaos, fortsatta förkylningar samt en make med ryggskott.
Nå, man får väl göra det bästa av situationen. Dags att storstäda! tänkte jag ambitiöst, någon gång förra veckan. Sedan hände det något, och sedan något annat, och så skulle man väl äta och tvätta och vips hade det gått ganska många dagar och mitt hem kändes alltmer översvämmat av damm, Legobitar och klibbiga fläckar av gammal alvedon på golvet. Charmigt.

I ett försök att motivera mig själv att ta itu med problemet, beslöt jag att ingen tulpan skulle komma över tröskeln förrän här var rent. Längtansfulla blickar mot tulpanerna i affären, följt av missnöjda på mina egna vissnade gamla julstjärnor, fick så småningom avsedd effekt. Ut med det gamla, in med det nya. Soporna, inklusive julstjärnor, var först ut. Igår dammtorkades huset och det blev liksom lättare att andas. Idag blev det dammsugning, moppning och mattpiskning. Sönerna samlade duktigt ihop sitt Lego före dammsugning men vi hörde ändå misstänkt skrammel från slangen till.

Det var faktiskt väldig fart på hjälpredorna redan tidigt i morse. Man skulle våttorka alla bord. Sprayflaska med diskmedel i högsta hugg och en kökshandduk att efterputsa med skaffade de sig (var får de alla idéer ifrån?) och runt for de och gnodde. Fönster, speglar, akvarium och lampor med. De ville moppa också, gossarna. Skvätt och skvimp, men numer icke längre översvämning och surfing på blöta strumpor.

Nu blev här skinande rent. Som belöning till mig gick vi och handlade våra tulpaner. Som belöning till gossarna, beslöts det att de skulle få baka chokladbullar. Det ville de mest av allt – hellre än köpa kakor i affären. Oj så ambitiöst det blev. Själva ville de vara i köket, de kan ju detta numer, tycker de.

Nu bakas det alltså chokladbollar med tjo och tjim. Man hör lyckligt fnissande lillebror och ömsom förmanande, ömsom kärleksfullt smältande storebror: ”Nej du får inte äta mer nu… ja…hahaha, lite då!” Man hör prassel och rassel och smaskande och en del buller och bång.
Jag undrar stilla – hur tänkte jag nu? I det nystädade köket?
Glada söner skuttar snart stolt fram och tillbaka för att visa sina pärlsockerströsslande bollar, och låter mig vänligen smaka lite. De har chokladkladdiga händer, armar, kläder, näsor… Men det får det vara värt. Det var iallafall rent en liten stund.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2014 och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s