Farväl jullov!

Sista jullovsdagarna behöver utnyttjas väl.

Vi gjorde en fin utflykt i strilande regn på trettondagen, då flyttkaoset lagt sig och fadern hade en ledig dag han med. Vi tog sikte på Stora Pulkabacken: Upp mot toppen av kullen, mot Himlen allihop, med språng! Så nerför igen, med armarna utsträckta, det känns nästan som att flyga! Yihaa!

Konsten Att Nästan Flyga Nerför Kullar

Konsten Att Nästan Flyga Nerför Kullar

Barnen har blivit väldigt intresserade av superhjältar det här lovet. Lego Batman har öppnat deras ögon för Stålmän och fräsiga battaranger, allsköns skurkar och spännande tillbehör. Tillbehör såsom mantlar. Gosedjuren måste såklart ha varsin, kom de på.
Gossarna nynnade och rotade bland pyssellådor och syskrin och Skapade. Blått tyg blev utmärkt mantel, stjärnor och Superhjälteemblem konstruerades och klistrades på under djupaste koncentration. Snart hade de varsin Stålhund. Hundar och söner flyger nu huset runt med buller och bång.

Såhär inför skolstart slängde vi ut granen. Med viss sorg i hjärtat och efter en sista svängom runt den stackars barrande trasan som en gång var en ståtlig Konungagran. Dammsög förstås hela huset efteråt, men hittar nog fortfarande barr i mattorna framåt midsommar, allt enligt uråldriga traditioner. Hela tomtearmén fick flytta tillbaka till vinden, och ta snögubbarna med sig. Livet blir alltid lite ljusare igen, när allt det älskade men ack så dammiga julpyntet utvisas. Vi vill gärna släppa in våren nu (om det bara kunde sluta regna).

Dagen därpå var sista lovdagen även för barnen och mig. Vi hann pyssla piratskepp och dinosaurier från en pappmall som barnen fått i adventspresent, men inte hunnit göra något av innan. Skönt med uppsamlingsdagar. Med fiffiga vikningar och pusslande av flikar i skåror blev det 3D modeller av bästa slag. Själva byggandet var kul, resultatet lite vingligt, men mindre viktigt i sammanhanget.

Papperspyssel

Papperspyssel

Vi spelade lite fotboll på den ack så gröna ängen. Barnen fintade sin klumpiga mor och hade en härlig stund. Modern lät sig gärna fintas med för att uppmuntra leken och dribblandet. Det är härligt att se de små benen få sådan spänstig fart igen, efter snubbliga tillväxtperioder och förkylningströtthet.

Vi tog en promenad vid sjön, och tog sikte på ännu en sådan där härligt böljande grön kulle som såg ut att försvinna upp i himlen. Pojkarna tog sats och försvann bortom krönet med jubel och skratt och det var så vackert.
Så vackert att de fick spela sitt älskade Lego Batman spel när de kom hem igen.

Som mellis serverades en smoothie på massa supernyttiga bär (gojibär, blåbär och havtorn ingick i blandningen) som förhoppningsvis ska bota Lillens senaste förkylning.
Man märker inte av den på kullen, i det lyckliga springandets stund. Man märker det på den väsande andningen när man kommer i kapp. Och på att han blir trött. Lägger sig ner en stund. Vill hålla handen när man går. En stund, tills han samlat syre nog att ta sats igen, springa nerför backen och kasta jacka och mössa all världens väg. Ett litet fyrverkeri av glada klädesplagg är han. För han blir ju så varm av febern.
Mamman samlar ihop kläderna och försöker klä på det sjuka barnet igen, men han vill gå i t-shirt. Högröd i ansiktet och skinande lycklig får han väl göra det, en kort stund. Sedan får jag klä på honom. Och leda honom till bilen, för där gick luften helt ur honom.

Storebror skuttar framför och bakom och motionerar sig under tiden, och passar på att stanna till för att krama Lillebror emellanåt. Lycka!

PS Eftersom jag inte hann publicera detta i tid är ju terminen igång och vardagen har inställt sig vid det här laget. Men Lillen är fortfarande förkyld, så han och jag är lediga än. Bara pappan och storebrodern är duktiga och far till jobb och skola i arla morgonstund. Mamma nattvaksvrak sover inte mycket på nätterna och tar igen det med zombiemode hela dagarna. Lillen tycker det är lite tråkigt, men räddar sig med Lego. Tack Lego, för att ni finns.  

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2014 och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s