Julklappar och tomtemystik

Vi dansade runt granen som bäst, barnen virvlande runt runt som små studsbollar med de små lockarna yrande runt huvudet, när det bankade på dörren. Tomten var där, och barnen blev med ens alldeles förundrade. Allvarliga, högtidliga. Tomten måste få veta att han är så välkommen, att barnen varit mycket snälla och så kommer han ju ihåg oss alla eftersom vi träffats förr. Det är en stor stund.

Förra året tycktes Tomten vara avslöjad en gång för alla: Lillen hävdade med klar stämma att det var pappa som hade klätt ut sig. Men i år var mystiken tillbaka. Nog för att barnen inser att pappa saknas, och letar efter honom för att han inte ska missa Tomten i år också, och nog för att Lillen la huvudet på sned och påpekade att Tomten var ganska lik pappa utan glasögon, men Tomten sa glatt att då måste de ju vara släkt! Mysteriet, och glädjen i att få behålla sagan levande, kvarstår.

Lillen tackade högtidligt Tomten för varje paket och sprang dessutom och hämtade leksaksspisen han fick förra året. Kånkade spisen fram till Tomten och förklarade: ”Den här spisen fick jag av dig förra året. Jag har lekt jättemycket med den. Tack för att jag fick den av dig.” Det var många gullepoäng på den.

I år fick mina barn åter loppisfynd av oss i julklapp. Vi gillar att ge barnen presenter förstås, men har inte obegränsat med pengar. Vi gillar att fynda. Vi tycker idén med återvinning är sympatisk. Vi vill helst inte överösa barnen med presenter på just julafton heller, då det är så spännande ändå, och man får paket av så många andra. Rummen och hyllorna blir snabbt överfulla och man ser tillslut inte skogen för bara… leksaker. De får istället presenter lite då och då, när vi hittar något fint eller på rea, tänker att vi ska spara till närmaste födelsedag och sedan inte kan hålla oss längre.

De blev iallafall jätteglada för våra loppisfynd-klappar. Lillen fick polisbilar, som han genast placerade sin Spindelmannen-docka på och satte igång livfulla äventyr involverande dinosaurier, pirater och Star wars gubbar. Storebror fick en bok med deckargåtor för barn. Vi läser dem tillsammans och han får gissa först. Vi har jättemysigt.

Juldagen är ofta den dag då friden faktiskt infinner sig. Efter att ha städat, bakat, diskat och städat, dukat, lagat mat, diskat och städat lite till, anser mor i huset att hon inte behöver gå ur sängen följande dag. Alltså ligger jag här, med laptopen på magen, och vilar ännu. Barnen bygger nöjt med Lego som de fått av sin faster. Far i huset står för kaffekokningen och en del teknisk support. Fast mest förklarar han bakgrundshistorierna till alla gubbarna. Pappa, han kan sina superhjältar och Star wars intriger han.

Nu tar vi nog och läser en saga till. Allihop, i sängen. Mer kaffe och antagligen lite pepparkakssmulor också. Julefrid är skönt, och måste vårdas ömt.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2013 och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s