Höstlovsmys

Vi har höstlov.

Jag vaknade utmattad. Det är ingen bra start. Natten var full av hostattacker från olika håll, inte minst mitt eget, och framåt 4 snåret tyckte barnen det var dags att vakna och spela spel. Det blev omnattning och snart sov de sött igen. Själv fastnade jag i den typiska klockan 4 ångesten. Den där det ena mardrömsscenariot efter det andra susar runt på ren tomgång. Inga lösningar står att finna och kallsvetten lackar. Hosta på det. Framåt 7 hade jag somnat, och strax efter 8 kom barnen och hälsade på. Gullgull. Mamma är lite i koma bara, host, ynk. Men då:

– Vill du att jag ska göra lite honungsvatten mamma?
– Ja, tack, snälla du.

Kära söner! Jag serverades honungsvatten. Strax därpå frukost.
Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar hela familjen idag!” hojtade en glad Lillen i trappan. Han bar en bricka med smörgåsar medan Storebror balanserade brickan med 8 glas på. Det är vingligt, men det går.
De hade bryggt kaffe, själva, till mig! Hällt yoghurt i plastglas och brett mackor, med favoritpålägg till var och en. Själva hade de unnat sig varm choklad och var så stolta och nöjda.

Vi läste Harry Potter i sängen. Kramades. Jag tackade noga och var mycket förtjust över att bli uppassad. Allt var med ens riktigt mysigt. Vi gick inte upp förrän 10 och var helt nöjda med livet, oavsett höstförkylningar.

För att toppa detta kom jag sedan ner till – ett städat kök!
Sönerna var mycket stolta över att kunna visa att de plockat undan allt så noga efter sig. Hällt kaffe på termos! Bara en sådan sak. Det ska erkännas att det inte är den första frukost de fixat, men definitivt den första som inkluderat efterstädning.

-Det förtjänar du mamma!

Man tackar, igen, och undrar lite vad man gjort för att förtjäna dessa små änglar.

När jag i något tårögt ögonblick luftat denna fråga högt, har Storebror svarat: Du gör ju så mycket för oss, mamma! 

Så medan man går i sitt vardagslunk, gnatar och curlar omvartannat, ständigt kämpande med dåligt samvete för än det ena, än det andra, så lyser det kanske igenom ändå: vi vill så väl.
– Ja, det gäller förstås både föräldrar och barn!
Och då löser det sig nog på något vis ändå, även om vi alla går lite krokiga vägar ibland.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2013 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s