Mammor som mår dåligt…

Ja, pappor kan också må dåligt, såklart. Men när det gäller förlossningsdepressioner handlar det om mammor.

Att få barn är fruktansvärt påfrestande för kropp och själ. Det gör ont. Man blir fullständigt utmattad och förlorar en massa blod. Kroppen kan bli illa tilltygad. Inget känns som förut. Sedan får man inte sova ordentligt, på typ ett halvår. Bebisar behöver nämligen dygnet runt service.

Det handlar också om livsomställningen: Ansvaret väger tungt på våra axlar. Vi är inte längre huvudpersonen i våra egna liv. För en tid nu är det någon annan som måste ha sitt, uppenbarligen. Det kan kännas svårt. Vilket är pinsamt egocentriskt måhända, men fullt mänskligt.

Man gör allt för den lilla bebisen och den blir inte det minsta tacksam – bara något mindre olycklig en stund i taget.

Att bli småtokig i detta läge är faktiskt ganska normalt. Vi kan behöva hjälp för att komma på fötter igen, för att orka ta hand om vårt lilla barn. Det är positivt om vi inte heller skrämmer bort dess far, så han kan och vill vara det goda stöd som vi – och bebisen – behöver.

Baby blues
Ofta drabbas den nyförlösta mamman av gråtmildhet några dagar. Det beror på trötthet, känslomässighet och hormoner, inget konstigt alls. Helt naturligt under omständigheterna. Det brukar lugna sig efter någon vecka.

Efter gråtmildheten kommer tröttheten. Det är också helt naturligt, då nattvak och amning kostar energi. Man kan känna sig ledsen, besviken på partnern, livssituationen, att allt inte är sockersött och rosa som man hade önskat. Lätt deppighet eller nedstämdhet kan lindras av så enkla (men för spädbarnsföräldrar ack så svårtillgängliga) saker som vila, sömn, avlastning.

Tiden läker och så småningom hittar man styrfart i sitt liv igen. Men:
Ibland går det inte över av sig själv.

Förlossningsdepression kan se olika ut.
Mamman kan sjunka ner i djup sorg, hopplöshet och förtvivlan. Hon kan drabbas av ångest eller naggande oro för allt som kan gå fel i världen. Det kan finnas sociala faktorer, gamla trauman eller annat som påverkar humör och känsloliv.
Framförallt: om sömnbristen blir alltför svår blir man, som en medicinsk följd, deprimerad. Det är därför – tyvärr – en vanlig och naturlig följd av det nya föräldraskapet.

Depression kan kombineras med enorm trötthet, initiativlöshet, bristande koncentrationsförmåga och minne. Kanske blir man hyperaktiv i omgångar, och rasar sedan ihop som ett korthus. Hygienen tenderar att falla samman. Huset också, nästan, när orken sviktar. 

Ibland kommer hemska tankar, ilska och dålig impulskontroll som en följd av alltihop.

Här är ett exempel på en desperat olycklig mamma, hatande sig själv för sina vredesutbrott, och vad psykologen rekommenderar henne att göra.

Det innebär viss fara för omgivningen (och då även bebisen), när mamman inte riktigt reder ut allt. Köra bil är t ex en dålig idé, när man är som tröttast. Hantera känsliga föremål, som bebisar, är också snudd på överkurs.
I många kulturer får mamman stort stöd av andra kvinnor under den första tiden. I vårt moderna och högeffektiva samhälle tenderar vi att glömma våra mänskliga behov av stöd, hjälp och närhet.
Behoven är störst när vi är som svagast: Bebisen behöver det. Mamman behöver det också.

Några saker som faktiskt hjälper, och som pappan, släkten eller nära vänner kan behöva hugga in och ordna för mammans rehabilitering:

– Vila!
Den totala utmattningen och sömnbristen för med sig depression och viss galenskap (det känns ibland värre än det är). Det är sant. Man blir deprimerad av att sova för lite under lång tid. Sömn är alltså en rekommenderad medicin. (Mer om bebisars sömn och sovtips för deras föräldrar.)

Men hur ska man kunna vila när bebisen behöver en? Jo, Pappan (eller annan vårdnadshavare / partner) får ta över ansvaret, matandet och den kärleksfulla omsorgen för ett tag.

Partnern kan avlasta den ammande modern så gott han kan på sin lediga tid, även om hon inte (ännu) blivit sjukligt trött.
Han kan ta några nattpass. Även om mamman vaknar för att amma, så behöver hon kanske inte rapa och byta, trösta och bära varje gång? Kanske kan bebisar med mycket oroliga nätter vänjas vid ersättning på flaska någon gång under natten, som partnern kan mata med?
Han kan ta över några timmar på morgonen så mamman kan sova en stund till. Och igen på eftermiddagen eller kvällen, så hon kan lägga sig att sova en extra stund ibland.

Partnern kan ta ut några dagars VAB om den föräldralediga mamman är sjuk (mjölkstockning, feber, förkylning och / eller nervsammanbrott räknas).
Denne kan då ta huvudansvaret för hem och barn medan mamman läker och kurerar sig: Ta över hemarbetet och laga mat, byta blöjor och tvätta, gosa med lillknodd med all kärlek som går att uppbåda (för det behöver små knoddar, även om mamman råkar vara dödstrött).
Bara lägga till knytet när det är matdags, eller mata med ersättning på flaska. Låta mamman sova ut riktigt länge, t o m låta henne ligga kvar i sängen hela dagen, när det är som värst.

Blir mamman sjukskriven (t ex för depression) kan partnern ta föräldraledigt istället för henne. För man kan faktiskt inte ta hand om en bebis på ett bra sätt om man är sjuk, eller står på gränsen till ett vansinnesutbrott.

I brist på närvarande partner får man be sina släktingar, vänner eller en utvald barnvakt om hjälp (för bebisar bör barnvakten vara en återkommande person som den kan knyta an till ordentligt).

– Mat och dryck!
Efter graviditet och förlossning är det dags att amma. Mammans kropp töms ganska effektivt på alla sina energi reserver.

Det är inte tid att banta och bekymra sig för sladdermagen nu. Det är tid att dricka massor av vatten, flera liter om dagen när man ammar. Vi behöver äta näringsriktig mat, men orkar sällan laga den, så lite vitamintillskott är helt okey.

Inte minst kalcium behöver vi massor av, det går åt 1000 mg / dag (motsvarar 1 l mjölk eller 2 tabletter!) under graviditet och amning. Kalciumbrist är kopplat till bl a humörsvängningar, sömnsvårigheter, kramper och koncentrationssvårigheter… (alltihop välkända fenomen bland gravida och nyblivna mammor) …för att inte tala om benskörhet som är så vanligt bland äldre kvinnor. Kalcium är alltså viktigt att få i sig, men som tillskott ska det förstås heller inte överdoseras i onödan.

Det är däremot ofta okey att överdosera lite på de cravings mamman kan drabbas av. Tugga ost i stora tuggor, sleva glass direkt ur paketet… whatever makes her happy. Ett par månader iallafall får hon äta (nästan) vad hon vill. (Såvida bebisen inte riskerar fara illa av dieten: magknip pga t ex vindruvor, choklad eller jordgubbar gör saken värre för samtliga – se Amning, magknip och sånt).

– Solljus!
Hur trött man än är, mår man bättre av att komma ut i friska luften en stund varje dag. Få lite sol i hjärta och sinne.
Ljuset hjälper oss vakna. Mota bort sömngifterna. Hitta tillbaka till en dygnsrytm.

Vi behöver det D-vitamin vi får av solen på sommaren. Är det vinter behöver vi ta extra som kosttillskott – inte minst för att kunna tillgodogöra oss allt kalcium vi också behöver sätta i oss.

– Rörelse!
Vi mår bättre om vi rör oss lite grann. Bryter oss ur vårt trötta tunga skal.

Nej, jag är ingen fitnessguru och kommer inte att rekommendera klämmiga joggingturer för deprimerade mödrar med eventuella bäckenbottenproblem efter en förlossning. Men en liten barnvagnspromenad om dagen är inte fel. Så får du lite solljus på köpet.

– Någon att prata med.
Det finns goda skäl att prata med de som varit med förr. Vänner som har barn kan vara bra stöd. De kanske har tips eller förståelse att bjuda på. Allt är välkommet.

Nu kommer också en chans att förstå sina egna föräldrar lite bättre. Man behöver inte göra som de gjorde, det är inte allt som var bättre förr. Men att prata om hur det var, och kanske varför, ger en fördjupad förståelse för dem och för sig själv. De känslor och attityder vi har inför föräldraskapet, grundlades ofta när vi själva var små och hjälplösa. Eller när vi fick ett litet syskon. Känslor väcks till liv i samband med ett nytt litet barn.

Partnern behöver också visa sitt stöd. Intressera sig för mamman, hennes tankar och hälsa. Intressera sig för bebisen. Visad omtanke väger tungt.

Det kan kännas svårt att komma nära någon som är så lättretad som en utmattad mamma. Lite som att smyga sig på ett lejon. Men gör det ändå. Eller smyg inte, gå med ryggen rak. Var tydlig med att du vill prata om hur ni mår och att du vill hjälpa.
Du behöver inte ta skit. Du kan vara tydlig med det, utan att själv bli aggressiv eller gå över i anklagelser mot henne (det behöver hon inte, hon är antagligen full av dem själv).
När man hamnar i en ond spiral av anklagelser står man med ens långt ifrån varandra. På var sin sida, istället för Tillsammans mot det Stora Uppdraget.
Försök hitta en gemensam utsiktspunkt, och bestäm er åt vilket håll ni ska gå, förbi vart och ett av de hinder ni möter. Målet är att alla ska må bra.

– Sök hjälp!
Om du känner dig orolig för barnet, dig själv, partnern eller för er förmåga att ta hand om barnet: prata med BVC. De förstår sig på sånt här. Du kan säga som det är.
Det finns medicin att få, om det behövs för ett tag. Det finns samtalsstöd, mammagrupper och allt möjligt föräldrastöd.
Det finns säkert vänner och släktingar som gärna ställer upp och avlastar dig en stund om du ber om hjälp.
Lid inte i onödan. Det mår ingen bättre av. Varken du eller din bebis.

Målet och meningen är att ni ska kunna slappna av och ha det mysigt ihop. Ni behöver inte stressa från babyyoga till babysim, inte vinna fitnesstävlingar, baka de stiligaste surdegsbullarna eller styla er för nästa Hus & Hem reportage. Sådant kan vänta (eller i mitt fall, slopas helt).
Det finns större värden i livet. Och det börjar här och nu. När du ser din bebis i ögonen för en stund. Möter blicken. Tillgivenheten. Ansvaret.
Ja, det är tungt. Svårt. Och alldeles alldeles underbart.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Bebisliv, Tänkt och tyckt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mammor som mår dåligt…

  1. Lotta Lindeborg skriver:

    Googlade hit.. Tips på böcker om självupplevd förlossningsdepression är min egen ”En mekanisk mamma” (har en blogg och en Facebook-sida med samma namn också, samt ”Moderslycka-vart tog glädjen vägen.”

  2. Ping: När föräldradeppigheten slår till | vardagsmos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s