Stora barngrupper i förskolan

Vi lämnar Vardagsmoset för en stund, för nu är det skäms-på-er-politiker-dags.

Det är många som är upprörda över de stora barngrupperna på förskolorna. Barnverket är t ex ett nätverk som arbetar för att främja en bra arbetsmiljö för våra barn och ungdomar. Det finns kanske flera.
– Och det behövs! Det finns skäl att vara upprörd!
För i de stora grupperna händer mer, som man inte ser.

Barnens säkerhet kan inte garanteras!

– Många barnskötare kan inte garantera säkerheten

– ”Man kan inte vara överallt och se allting”.
Det finns drunkningsrisker och kvävningsrisker. Risk för mobbing och kränkningar. Små barn kan bitas, rivas och kasta sand i varandras ögon. De kan tugga på lim och fimpar, måla färg på sin tunga och ge sig till att äta från soporna. De kan ramla från stolar och klätterställningar, klämma sig i dörrar och lådor, hamna under en kuddhög med andra barn ovanpå… De behöver ständig övervakning.
En verklighet full av risker man som förälder helst inte vill kännas vid. Saker som våra barn ska skyddas från, på sin arbetsplats, dit vi många gånger känner oss tvingade att lämna dem – trots bristerna.

Vi har många bra regler, läroplaner och riktlinjer för förskolor och skolor i Sverige. Skolverket har utarbetat omfattande styrdokument – som ingen kommun förmår leva upp till. Kunde alla verksamheter i praktiken verkställa dessa vackra ord – ja, då hade vi inte haft några problem ute i förskolorna. Men det har vi.

Det är ju ganska enkelt egentligen, och vi vet det alla: ju mindre grupperna är desto lugnare blir det. Ju mer personal man har i verksamheten, desto mer tid och omsorg kan ägnas vart och ett av barnen. Först då varje barn får den individuella uppmärksamhet det behöver kan man uppnå målen om omsorg, fostran och lärande.

Det är heller inte svårt att förstå att stora barngrupper leder till stress hos både barn och personal. Det medför risk för ökad ohälsa, risk att barnens inlärningsförmåga påverkas negativt, risk för att bullernivån leder till hörselskador. Fler barn ger sämre överblick, och risken för olycksfall ökar.

Vad säger styrdokumenten då?

Läroplanen (Lpfö 98, rev 2010):

1. Grundläggande värden

Förskolan vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. En viktig uppgift för förskolan är att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen.

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Om­sorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder.

Förskolan ska ta till vara och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs.

Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra män­niskors situation. Verksamheten ska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon an­hörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas.

Vi kan nog alla ställa oss bakom denna humana, demokratiska och på alla vis välvilliga värdegrund. Men det räcker inte att vilja väl.
Vi vill se den appliceras på barnen i sandlådan. Vi vill att barnen, med de vuxnas pedagogiska hjälp, lär sig gemensamma regler för hänsyn och samvaro.
Vi vill att spaden, för en stund, tas ifrån det barn som upprepade gånger kastar sand i ögonen på kamraten.

Än bättre är det förstås när problemen förebyggs, genom att de barn som behöver särskild vägledning i det sociala samspelet (dvs alla små barn!) får det. T ex kan Lisa lära sig ta ett gosedjur att tugga på istället för Elsas arm när det kliar i tänderna. Alla barn kan träna sig i att uttrycka önskemål med ord eller gester, att kommunicera istället för att slåss för sin sak. Man kan styra upp de vilda brottnings-tafatt-starwars- lekarna med hjälp av överenskommelser, begränsning av tillhyggen – och övervakning.
Vissa barn behöver tränas i att leka sociala lekar med gemensamma regler, för att lära sig om konsten att följa instruktioner, tolka situationer och anpassa sig efter andra. Åter andra behöver mest utlopp för sin energi.

Det krävs närvarande vuxna- med tid och möjlighet att aktivt påverka varje barn – för att åstadkomma en säker, trygg och socialt utbildande miljö för våra barn. För att, i föräldrarnas frånvaro,  fostra och sörja för de små. Förskolelärarnas och barnskötarnas roll är otroligt viktig för så många barn, som knappt hinner se sina föräldrar under arbetsveckorna.

Ju större grupp desto mindre tid blir det åt varje barn. Minskad överblick lämnar också större möjlighet att helt andra värden appliceras än de demokratiska, rättvisa och omsorgsfulla som vi vuxna önskar. För visst kan barnen utbilda varandra, men då blir det enligt djungelns lag – ingen demokrati precis.

Skolverkets allmänna råd och kommentarer: Kvalitet i förskolan (2005), s 16

Det bör påpekas att låg personaltäthet och stora grupper har negativa effekter framför allt när det gäller de yngsta barnen i förskolan som är beroende av täta och stabila vuxenkontakter som de kan knyta an till. Om de yngsta barnen ut­sätts för alltför många relationer uppstår stress, vilket i sin tur kan påverka deras inlärningsförmåga långt upp i åldrarna. Det är därför nödvändigt att grupper, där flertalet av barnen är under tre år, är mindre än grupper med äldre barn.”

Här kan man ju fundera både en och två gånger kring de försämrade studieresultat som politikerna uppröres över. Barngrupperna har ökat markant sedan 90-talet, och redan då ansågs det vara ett svek mot barnen. Idag är de större än någonsin. Hur många diagnoser kommer man att hitta på för att förklara våra barns beteende om 10 år?

Kontinuiteten i personalgruppen är en annan viktig fråga. Vi förstår alla vikten av kända ansikten i personalgruppen – att föräldrar, barn och ”fröknar” känner till varandras idéer och sätt att fungera. Ett nytt ansikte ger inte bara en osäkerhet och ny gruppdynamik. Det är fråga om en ny arbetsledare för barnen, med nya regeltolkningar, nya idéer. Tänk er själva en arbetsplats där en oberoende konsult togs in som stand-in chef då och då. Vilken kontinuitet eller trygghet skulle det erbjuda?

Problemet med de stora grupperna är nämligen också att personalen inte räcker till, att de blir stressade och i förlängningen oftare sjuka.  På stora enheter måste personalen ständigt vara beredda att vara ”flexibla” och ”täcka upp för varandra”. Vilket låter lite som att skyffla runt pjäser på ett spelbord, men i praktiken innebär en klart försämrad arbetsmiljö för både barn och personal:
Gruppen som överges blir genast en personal för lite. I gruppen som ska understödjas är även personal från en annan avdelning att betrakta som en nykomling.

En nykomling som inte känner barnen och deras behov, har långt sämre överblick över gruppen som helhet. Om ett barn saknas eller om gruppen blandas med andra barn – hur ska man veta, som ny, vem som hör till vart? Hur ska man ens veta att det är rätt person som hämtar barnet? Visst finns det säkerhetsföreskrifter kring detta, men hur väl fungerar det, i verkligheten, och i stora grupper? Framförhållningen, förmågan att förebygga olyckor, bygger ju också på att man vet hur barnen brukar uppföra sig, vet när man ska göra en insats och hur man bäst påverkar de olika barnen.

Skolverket fortsätter:
”Generellt är mindre barngrupper att föredra framför större grupper med samma personaltäthet. För de yngsta barnen försvåras samspelet med de vuxna i för stora grupper och det är framför allt identitetsutvecklingen och språkutveck­lingen som tar mest skada.

Det finns forskning som styrker detta. Skolverket har samlat en del i en rapport från 2001:
Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i  barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt” (länken går till Skolverkets hemsida där du kan ladda ner den som pdf-fil om du vill läsa) av Maj Asplund Carlsson, Gunni Kärrby och Ingrid Pramling Samuelsson, samtliga proffs på pedagogik. En lämplig gruppsammansättning anges där vara en grupp om 13-15 barn i de äldre förskoleåldrarna (4-5 år) – för yngre barn krävs ännu mindre grupper.  

Så – lagar, allmänna råd och riktlinjer, samt forskning och erfarenhet står enade:

Barn behöver lugn och ro, stabila vuxenkontakter och små grupper om max 15 barn för att må bra och utvecklas väl. 

Det råder motsatta förhållanden i förskolan i dagsläget – stress, underbemanning och stora barngrupper.
Nu återstår att se vad politikerna tänker göra åt saken.

PS: Vad du som förälder kan göra, är att gå på föräldramöten och ta upp din oro med andra föräldrar. Ta upp era åsikter med förskolechefen. Ta särskilt upp frågan om hur man ska kunna uppfylla Läroplanens krav och Skolverkets råd.
Tjänstemännen kommer att skylla på budgeten.
Budget har politikerna satt. Gå ihop och skriv protestlistor, samla namnunderskrifter och klaga hos utbildningsansvariga politiker i er kommun.
Om ni inte får gehör: Gör en anmälan till Skolinspektionen.
Tyvärr lär det dröja innan anmälan behandlas, men kanske blir en mängd anmälningar en indikation till Regeringen om att det faktiskt behövs mer än råd och riktlinjer och tyst ogillande uppifrån. Det behövs mer pengar till förskolorna om de vill ha den där arbetslinjen! Det behövs en lagändring, om ingen bryr sig om Skolverkets råd.

Anslut dig till närmaste föräldraupprop. Skriv under Barnverkets namninsamling. Gå med i en intresseförening. Eller starta ett föräldrakooperativ.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Tänkt och tyckt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Stora barngrupper i förskolan

  1. vardagsmos skriver:

    Ett tillägg: Skolverket har tyvärr, efter all kritik mot förskolornas stora barngrupper under 2013, beslutat att inför 2014 dra in sin rekommendation om max antalet barn i grupperna. Istället ska barngrupperna sättas samman utifrån ”barnens bästa”. Länk finns här: http://www.skolverket.se/press/pressmeddelanden/2013/barngruppernas-storlek-ska-utga-fran-barnens-basta-1.211680
    Det låter ju bra, att individ- och gruppanpassa barnantalen, men i verkligheten finns det nu inget tak för när det är nog. Ekonomiska faktorer väger tyvärr tyngre än barnens bästa i all praktik.
    Skolverket skyller sitt beslut på att ”det finns barn som behöver ännu mindre grupper” – men 15 barn var aldrig angett som ett mål man måste uppfylla, utan ett tak, ett maxantal. Det stod uttryckligen att de minsta barnen OCH barn med speciella behov, behövde ännu mindre grupper. Utan denna max-rekommendation har vi föräldrar svårare att hävda vår rätt vid överbelastade grupper i förskolan. Förskolecheferna kan ju inte trolla fram fler tjänster, fler lokaler eller färre barn utan det handlar i slutändan alltid om pengar, budget, elevpeng. Och därmed är det politik. Vet politikerna vad som är ”barnens bästa”?
    Jag ser dessutom att länken inte fungerat till forskningsrapporten som var underlag till beslutet om rekommenderade maxantal. Jag har ändrat länkadress nu, så om ni klickat på länken och inte kommit fram, prova igen. Eller använd själv sökfunktionen på Skolverket, skriv in ”strukturella faktorer” och du hittar titeln bland de första förslagen som kommer upp.
    Ytterligare ett tillägg: Barnomsorgen för de yngsta barnen, under 3 år, är under debatt: http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2013/08/14/yngsta-vacker-debatt
    Dessa minsta behöver mer omsorg än lärande, anser författarna till en ”Småbarnens egen läroplan”, Lindfors, Carlberg, Granberg. Artikeln belyser och problematiserar omsorgsfrågan och gruppstorlekarna.

  2. Ping: Barnens arbetsmiljö | vardagsmos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s