Påskpyssel

Nu är det påsklov! Vi  bortser från förkylningarna och har det rätt bra faktiskt.

I lördags drog vi till skogs framåt kvällningen. Pojkarna skuttade i snön, tittade på spännande spår och filosoferade över det porlande vattnet i bäcken. Vi tände en lägereld, täljde grillpinnar och grillade korv till kvällsmat. Barnen gjorde pyrotekniska experiment med glödande pinnar som gjorde vackra mönster i luften och oroliga föräldrar förmanade om att de inte skulle råka sätta fyr på varandra under lekens gång.

Solen gick ner, stjärnorna tändes. Det var vackert, men råkallt. Vi gick hem och tog ett varmt bad, allihop. Bästa kvällen på länge. Och så enkelt, egentligen.

Lägereld i snö

Lägereld i snö

På nätterna är det kallt så det svider i skinnet måhända, men dagtid börjar snön äntligen smälta bort och vi jäser i vårsolen. I trädgården hejjar vi på de små tappra vintergäck och snödroppar som försiktigt vågar sig fram i ett andra försök att trotsa vinterns hårda grepp. Vi åt lunch ute igår. I solen är det skönt, i skuggan svinkallt.

Själv har jag minsann varit huslig och planterat penseer. Det gäller att visa var man står. Det ska vara vår, då ska det vara blommor i trädgården. Fingrarna gillar att pyssla sig svarta i jorden, det är något magiskt med det där. Barnen har planterat små sommarblommor i ett miniväxthus och några salladsfrön petades också förhoppningsfullt ner i en kruka i köksfönstret. Det vattnas lite för entusiastiskt, så mamma får diskret tömma krukorna emellanåt, men viljan är god.

Påsken välkomnas med fjädrar och pyssel. Vi klädde vårt lilla ynkliga träd på framsidan så det ska se mindre ynkligt ut och kanske själv få en idé om hur fagert det kan bli om det vill växa till sig lite. Storebror plockade själv in några fina forsythiakvistar till sitt rum, för jodå, nog vet han vilken buske som brukar blomma gult på våren. Jag upphör inte att förvånas över vad han minns och kan. Lillebror och jag hjälptes åt att klä några kvistar på hans rum också. En nedfallen björkgren på lekplatsen fick bli årets påskris, och kanske kommer den inte att belöna mig med några gröna löv som tack för att jag skonade trädet lite ofrivillig gallring, men Mullen i mig är nöjd med att vi inte plockat levande kvistar från Allmän plats.

Årets påskris

Årets påskris

En kycklingarmé har också invaderat vårt hem. Storebror har nogsamt städat sitt rum till oigenkännlighet. Där är kliniskt rent. Eller det var, tills pyntet kom fram. Nu översvämmas det av gula kycklingar.
Lillen parkerade sin samling påskpynt framför dockhuset och leker intensivt med alla figurerna. Det är Ninja-kycklingar, tydligen, och en liten pysselgubbe i papper busar visst med dem.
Förra året gömde han sina porslinskycklingar i rabatten, där de tydligen skulle bo. Det är så olika hur man tycker att det ska vara.

Påskhäxa framifrån...

Påskhäxa framifrån…

...och bakifrån

…och bakifrån

Själv hyser jag en viss kärlek till en liten påskhäxa jag fick för en herrans massa år sedan. Här är hon. Hon glömde läsa på om åtgärder för att undvika köldskador i den kyliga nattluften vid kvastflygning. 

Pyssla hör ju också till. Storebror hade med sig fina saker från skolan, och lärde mig den enkla men fiffiga tekniken att göra små harar av pappersremsor:

Man klipper två pappers remsor, gärna i fin påskfärg, ca 2-3 cm breda.  De kan vara ca 15 respektive 20 cm långa. ”Kroppen” ska vara lite längre än ”huvudet”.
Ena änden klipper man till två bågar – som formar två öron, respektive tassar. Sedan klistrar man ihop båda  remsorna till varsin cirkel, där öronen respektive tassarna sticker ut lite.
Man kan rita ett ansikte på huvuddelen, och så klistrar man ihop ringarna. Tejp funkar om man inte vill kladda med klister.
Det kan vara lite svårt att hitta kaninens balanspunkt, men det är ju bara papper, man kan experimentera sig fram utan större materialförlust.

Påskpyssel, modell enkelt

Påskpyssel, modell enkelt

Under tiden gjorde Lillen sig ett påskmonster, något mindre traditionellt kanske. Påskmonstret ska följa med och gömma påskägg i trädgården sedan, har han förklarat. Så då vet man.

På påsklovet kan man även öva sig i ”tokboll”, uppenbarligen. Det går till som så att man släpper lös en något övertrött mamma med dåligt bollsinne, tillsammans med en badboll i ganska trång hall.
Den nobla ursprungstanken var att spela lite fotboll med de små liven, lite stillsamma passningar sådär – men när bollen studsade mellan påskriset och taklampan, mellanlandade i Lillens mage och drog med sig en eller annan teckning i fallet, kiknade barnen av skratt och det gick liksom inte att sluta. Lampan höll, för så starkt demolerande kraft har inte en badboll. Fast vi plockade bort påskriset till andra halvlek.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Aktiviteter och pyssel, Familjeliv 2013 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s