Till havs i ett badkar

Vårt badkar har blivit ett sjunkande sjörövarskepp. Det är alle man till pumparna, tjo och tjim och en hel massa skvättande.

”Arrgh!” hör man en liten tiger morra. Strax därefter storebrors myndiga kaptensstämma: ”Vi måste lämna båten!”

Och nu blev det visst man över bord. Ett väldigt plask och akututryckning från föräldrahåll senare fiskades Lillen upp. ”Det såg ut som om jag simmade” förklarar lillen, lätt upprört, efter detta sitt första provdyk.
Storebror berömmer hans rådighet: ”Så bra du räddade dig!” hojtar han uppmuntrande, och får Lillen med sig igen. ”Jag höll i kanten” förklarar han och storebror vet nog, han håller med.
Det är en Deja vu upplevelse för mig. En ganska exakt upprepning av en konversation storebror (då ännu inte särskilt stor), och jag, hade en gång för sådär 4 år sedan, när han ofrivilligt halkade under vattnet. Nu är det han som är lugnande mentor och coach i livet.

Fast snart är vi tillbaka i nuet och barnens rätta ålder. Storebror vill lätta på stämningen och fixar strax upp lillebrors humör till nya toppnivåer med ett periskop han uppfunnit. Man dyker ner och ser sig om på badkarets botten, kommer upp igen och meddelar: ”Jag seeer… en RUMPA!” Fnitter och bubblande skratt. Mer plask.
Gullungar.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2013 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s