Fira nyår hemma med barnen

Den massiva vintertröttheten gjorde att nyårsplanerna i år hölls fast vid tanken på en stilla hemmakväll. Ännu en. I ärlighetens namn blir det ju ganska många av dem, både i vardagen och under mellandagarna. Nu lät vi oss inte hindras av kvantiteten här, för dels råkar det vara rätt mysigt med hemmakvällar och dels försöker vi göra skillnad på vardag och fest.

Fint skulle det alltså vara: tusen juleljus samt brasa tändes, finkläder skulle på, duka snyggt med glitter och silver serpentiner. 3 rättersmiddag blev det också:

Hemlagad sushi till förrätt. Laxbiffar inköpta från Fiskbilen, för ovanligt dyra pengar, skulle vara ovanligt lyxig huvudrätt. Tyvärr var det torra, mastiga och ganska smaklösa laxbiffar, inget roliga alls. Romsåsen som skulle vara till hjälpte inte långt. Där ser man, dyrt är inte alltid bra. Vanliga laxfiléer med citronpeppar hade varit bättre.
För ovanlighetens skull hade vi också efterrätt: vanlig himla glass med chokladsås och ananasringar. Det var nog det lyxigaste barnen kunde tänka sig.

Bubbel blev den lyxiga kombon vitt vin och sprite, för vi är inte rika och, sanningen att säga, inte så himla förtjusta i riktig Champagne ändå. När maken vill lyxa till det för mig köper han Asti Cinzano och sedan är jag helnöjd. Barnen fick en festlig flaska alkoholfritt bubbel, som vi glömde bort. Vi är inte så fina i kanten, mer Shabby chic tror jag.

Raketer köper vi inte heller, men barnen vek pappersflygplan som dekorerades med färgsprakande, målade fyrverkerier. Sedan kastades dessa omkring till glada lyckotjut: deras egna raketer. Man måste beundra både fantasi och uppfinningsrikedom.

Så blev det förstås kvällsdisco. Det måste man ha när det är fest, bedyrade barnen med stora rådjursögon. Låtlistan lyder: Don´t you worry child med Swedish house mafia, Popular med Eric Saade, och Måndagsbarn med Veronica Maggio – alltihop på repeat tills svetten rinner om gossebarnen. Storebror kör sin variant av disco, lätt förväxlat med sedvanligt kuddkrig, fast kudden används emellanåt som luftgitarr. Lillebror kan nästan hela texten till samtliga låtar och dansar stenhårt, även om en och annan kudde yr även från honom. Vi uppskattar att all rörelseenergi får kreativt utlopp, applåderar och diggar med. Stoppar en och annan kuddsving från att träffa granen eller juldekorationerna kanske. Ibland hugger vi ett barn och svänger runt lite med dom. ”Ninjagoooo!” skriker de då lyckligt.

Så behövdes vatten och vila och vi övergick till att titta mer stillsamt på TV. Naturprogram är populärt, så länge vi snabbspolar förbi blodiga jaktscener. Tröttheten började lägra sig i huset. Barn låg utspridda lite varstans, halvt upp och ner i soffan, delvis inrullade i filtar och fast beslutna att vara vakna tills raketskjutandet skulle börja. Vid niotiden på kvällen insåg vi att detta inte skulle funka. Sluddrande barn gled av soffor och klängde övertrött omkring, gnällfaktorn började bli hög.

Vi fick fixa ett eget avslut. Ute i trädgården tände vi några lyktor. Isfacklor stacks ner i marken och tomtebloss* hängdes i trädgrenar. Så tände vi på, det sprakade och gnistrade vackert i snön och den mörka natten. Runt runt sprang de hellyckliga barnen, med bocksprång och krumbukter, och kastade jublande sina flygplansraketer åt alla håll. Lillen sjöng Räven raskar över isen. Ja, varför inte? Jag älskar barnens förmåga att göra festlighet av de enklaste medel. Minns min gamla kloka lågstadielärares motto: Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt.

Där i mörkret, med glada barn och stjärnströsslande tomtebloss, visste familjelyckan inga gränser. Jag skulle inte vilja byta ut vår familjekväll mot någon nyårsgala i världen.

* Jag gillar tomtebloss bättre än riktiga raketer. De köps in för billig peng, ger fint sprak, längre än de flesta ”riktiga” raketer. Det är mycket glädje och minimalt med Bang.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2012 och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s