Lördagsdisco i advent

Vi har inte hunnit tänka julstädning, fönstertvätt och adventspynt i år. Inte vinterdäcksbyte heller. Tid har det varit ont om. Eller kanske ork. Och ska jag vara ärlig har fönsterputsning inte blivit av sedan vi flyttade in för 3 år sedan… men jag ser att det är dags varje år vid den här tiden, för då tvättar alla grannar flitigt sina. Vi har mycket tid tillsammans, jämfört med många andra, ändå hinner vi ingenting. Kanske just därför, om jag tänker efter…

Äldste sonen kom hem från skolan och förevisade ett egenhändigt konstruerat Monopol spel igår, som han ville prova. Hur svårt ska det vara att klämma in? Några slag med tärningen (ihoptejpad av papper, jodå) och fördelande av papperspengar, hus och vattentorn, tydligen har han kollat in hur originalspelet ser ut. Han hade lillebror att klippa ut några sedlar också, så de kunde spela en omgång. Vi föräldrar, som så gärna vill hinna delta lite, uppmuntra alla dessa fina initiativ, hann iallafall inte, för det var full rulle. Inte hann vi idag heller.

Kanske har det att göra med alla andra projekt han har för sig; teckningar, pärlplattor och flygande tefat, ballonglinbanor och serpentin raketer. Hans kreativitet är stor, och det medför merjobb. Nog blir han bättre på att både plocka fram sina egna saker och plocka undan dem igen – men alltid blir det lite resthögar. Ofta även en lillebror som vandaliserar eller vill vara med, oavsett vilket behöver någon av dem hjälp. Lillebror blir sedan inom kort besviken för att det han gör inte ser ut som det storebror gör, och lämnar alltihop i en salig röra.

I morse var storebror dessutom eld och lågor över att det nästan var advent, så han spontanstädade sitt rum. Väldigt bra initiativ, det var bara det att i vanlig ambitiös anda slet han av alla sängkläder för att bädda extra nogsamt. Sedan fick han hålla på med att ställa allt tillrätta igen i en halvtimme efteråt, och då hade liksom intresset för fortsatt städning avtagit.

Efter det vanliga tjatet, runtjagandet och svettiga kånkandet fick vi ut dem i friska luften. Väl ute är de snabbt med på noterna, det är själva transporten som är besvärlig. Åla lite på golvet måste man, kräla ur kläderna vi försöker sätta på. Springa och gömma sig. Och så sura minen. Från alla håll. Nå solen sken iallafall och snöglittret var uppmuntrande. Det blev däckbyte, pulkabackeprovning och badhusbesök i tur och ordning, för vi tyckte oss behöva lite kvalitetstid. Nog blev det badat, simträning för storebror, motorbåtsplaskning och kaffekokning för lillebror. Ganska intensivt blev det, och så var det visst adventspyntet kvar. Upp med ljusslingor och koppla in elljusstakar och stjärnor. Tänk så fint det blir, varje gång. Önskar bara vi hade hunnit städa lite under allt det fina men ack så avslöjande ljuset.

När tomtedräkter provades inför kommande luciafirande, blev väl måttet rågat. Mamman blev så klart överambitiös och tyckte att vi kunde ta julkort på en gång. Det blev inget julkort. Det blev en intensivt strålande tomte med skägg, och en väldigt tjurig icke-tomte som också ville ha skägg. Fick man inte ha skägg skulle man inte ha tomtekläder alls visst.

Nå, humöret gick att vända på igen. Sönerna gillar att kolla på X factor, så det gjorde vi. Fast som vanligt dagen efter, när vi spelat in det och kan snabbspola förbi prat och reklam. I ärlighetens namn är det kanske inte bara barnen som gillar X factor. Det enda vi inte gillar är att folk måste röstas ut varje gång. Jag förälskade mig i rösterna från flera av de som blev utslagna redan i uttagningarna. Jaja. De som är kvar är iallafall duktiga, sjunger som gudar och bjuder på kul show.

Så nu har man dansat disco till Awas version av ”Jump” på repeat, 3 gånger i rad. Sönerna började i tomtekläder, men inom kort hade skägget hamnat på mamma (hopps) och kläderna fastnat i girlangerna i taket. Jo, för vi har haft kalas och girlangerna är kvar. Så virvlade det kuddar och barn åt alla håll och livet är kul igen. Jättekul faktiskt.
Tills det är dags att lägga sig och borsta tänderna. Man ska själv. Man ska gömma sig under täcket i mammas och pappas säng och låtsas sova. Man ska bara göra en teckning till först. Man ska hoppa på storebror. Så vi medlar och tjatar, hojtar och bär och till sist ligger de där och snusar så sött så sött, tätt intill varann. Där de börjar och slutar dagen.

Själv är jag helt slut. Som man var vid livet före barn, någonstans vid 4 snåret efter en lång natts fest. Med barn räcker en timme.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2012 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s