Springande maskmammor

Alltså, detta med springmask. Var man inte hypokondrisk tidigare så blir man det nu.

Betänk att denna lilla läbbiga parasit finns typ överallt, i jorden, på jorden, på dagisbarn i största allmänhet. Den förökar sig med ägg, som den kryper ut genom rumpan på sin intet ont anande värd, för att lägga lite snyggt runt kanten utanför. Nä, du lär inte se dem – men de är tydligen tusentals. Äckliga små ägg som hamnar överallt, på underkläder förstås, på toasitsar och lakan, i husdjurens päls, i vanligt himla damm, och så förstås på barnens händer och fingrar, ty de rör vid nämnda damm, päls och jord, för att inte tala om emellanåt sina egna små trinda rumpor. För det kliar, när masken kryper ut för att lägga sina ägg. Och kliar man sig, får man ägg på fingrarna, sprider med vinden till övriga familjemedlemmar, leksaker, husdjur, damm, ja ni fattar. Äggen tar sig in i kroppen genom munnen eller luftvägarna (hua!) och blir till nya läbbiga maskar i magen.

Smittas en i familjen brukar resten också få det inom kort. Det sägs att nästan alla småbarnsfamiljer drabbas någon gång. Och nu alltså vi.

För att råda bot på denna parasit äter man några små, ilsket röda tabletter (Vanquin, finns receptfritt – detta är tydligen vanligt som huvudvärk för småbarnsföräldrar). I barnens fall sväljer man under mycket besvär 2 stora glas vatten, men inte en endaste tablett, så de måste mosas och blandas med yoghurt och ätas med sked och smakar uppenbarligen illa. Sedan väntar man några dagar och puff, ska maskarna vara döda. Döda maskar = inga nya ägg. Så långt allt väl.

Om det inte vore för äggen som redan spritts vind för våg i det intet ont anande hemmet, av små gulliga nakenfisar. Ägg som kan överleva ca 2 veckor utanför kroppen, men kvickt blir nya maskar om de får chansen. Ägg måste alltså förgöras. Ska vi bränna ner huset? Lekplatsen? Kanske dagis med när vi ändå är igång?

Nä, vi är inga vandaler. Vi följer instruktionsboken, dvs bipackssedeln. Jaha, där framgår att jag, oavsett vad jag sysslade med tidigare, numer blivit Tillförordnad Städtant med Tvångssyndrom.
Vårdguiden ger inte någon lindring heller:
Under behandlingstiden är det extra viktigt med noggrann hygien och rengöring, både hemma och på förskolan eller skolan:
Tvätta händerna efter toalettbesök.
Tvätta händerna före maten.
Klipp naglarna korta.
Tvätta stjärten med mild tvål dagligen.
Använd flytande tvål och personliga handdukar.
Byt underkläder och pyjamas varje dag.
Tvätta smutsiga underkläder och sängkläder så fort som möjligt.
Byt sängkläder ofta.
Rengör badrum och sovrum dagligen.
Barn ska inte dela glas eller använda varandras tandborstar.

Behandlingstiden är 2-3 veckor, därefter tas nästa tablettomgång för att avdöda resultatet av de ägg man sannolikt fått i sig under processens gång.

Alltså, jag är smått bakteriefobisk redan innan. Vi har haft vår dos av sjukdomvabb och äckliga svinkoppor. Vi återser ogärna dramatiken. Jag är den förste att förorda rena händer och underkläder till varje pris. Visst går vår stackars tvättmaskin varm för att rensa mattor, sofföverdrag och överkast från eventuella äckliga maskägg. Efter vårvinterns kräksjuka gick den gamla så varm att den gick sönder. Hoppas den nya överlever.

Men ärligt, vem hinner rengöra badrum och sovrum DAGLIGEN i 3 veckor? Eller, som 1177 råder: ”tvätta smutsiga underkläder och sängkläder så fort som möjligt, helst samma dag som de byts”? Hur funkar det om man bor i lägenhet utan egen maskin? Hur rimmar det med energispar-ambitioner? Nå, vi har stoppat i plastpåsar och tvättat ofta, visst har vi. Moppat och piskat mattor, städat toaletter, badkar och handfat – men inte varje dag. Nog för att jag är ständigt vabbande, men inte ens då har man all denna tid att bara… städa på.

Så hur tänker de som skriver dessa rekommendationer? Vet de att ingen kommer att följa dem, men tycker de att vi åtminstone ska få dåligt samvete för allt vi inte gör?
Eller finns det folk som faktiskt hinner svepa av toan (ja, både badkar och golv ska nogsamt städas) med några kvicka spray mellan duschningarna, snytningarna, tvättningarna och lakansbytena? Får man stilla fråga: Vem tar då läxläsningen, beundrandet av kloss-slottet och skjutsen till ridskolan? Och middagen, ska det bli hämtmat eller? Hur rik tror dom att man blir som vabbande städtant?

Nä, jag säger som sonen: Protest!
Fast det hjälper knappast mot masken.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2012, Tänkt och tyckt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s