Halloweenpyssel 1

Igår drabbades jag av inspiration. Efter att ha varit inne på den här sidan om kul Halloweenpyssel var jag tvungen att visa sonen. Han blev eld och lågor, ty han ämnar fixa spökdisco under novemberlovet och det behövs såklart rekvisita.

Idag efter skolan gick vi därför lösa med sax och penna på en massa papper. Det blev några olika sorters girlanger. Vi körde utan mallar, och tyckte det blev fint ändå.
Dessa är gjorda av ett vanligt A4 ark som vikts på längden, innan det vikts på hälften, 2 gånger. Då blir det fyra figurer på var sida, och de stöttar varann lite så den står stadigt. Sedan ritas en figur som mall och man klipper ut alltihop på en gång. Åtta lager papper på varandra kräver kraftig sax och en hyfsat enkel mall, små detaljer går bort, men böjda former går finfint. Figurens sidor och huvudknopp måste nå ut till kanten på det mångdubbelvikta pappret, så att de olika figurerna kommer att sitta ihop som en girlang. (Hade jag haft en tapetkniv skulle det vara kul att skära ut ögon och tandlös gap på fler pumpor, med sax blir det knöligt.)

Halloween pumpor och spöken som girlanger

Det blev också små simpla pappersspöken, som hängande i varsin sytråd visat sig vara den optimala leksaken. Man kunde nämligen klättra upp på pallen bakom mamma när hon stod och diskade, intet ont anande, och dingla spöket framför ögonen på henne så hon skrek högt av förskräckese (ja, lite kan jag väl pipa för deras höga nöjes skull). De två gossarna har därefter lycksaligt sprungit runt och viftat dessa små pappersbitar framför varandras ögon och hojtat ”Buuu!”. Tyvärr även nu när det är läggdags och båda är övertrötta, men överlag blev det iallafall en kul eftermiddag.

När pappret tog slut och fantasin ännu sprakade fick det bli benknotor och dödskallar i vit modell lera. En pumpa klämde grabben till också. För att sedan arrangera alltihop scenografiskt mot en filt som plötsligt blev en ovanligt spöklik natthimel.

spökpyssel

Festfixar-sonen har beställt grönt potatismos och blodiga prinskorvs fingrar att äta. Personligen bär det mig emot att äta saker som ser läbbiga ut, men jag brukar falla för frestelsen att göra mig till. Oftast med ganska slabbigt och föga imponerande resultat, men vad gör det? Det är kul ändå, själva pysslandet. Förhoppningen lever att kanske ska det lyckas, just denna gången. Så det är kul ända fram tills man ser det taffliga resultatet, egentligen.

Mina spindelmuffins från förra året fick underkänt av grannskapets 6 åriga damer, och vem kan annat än förstå dem?
Det var citronmuffins med lakritssnöre-ben, chokladströssel-päls och hiskliga röda lins-ögon. Jag kände mig så fiffig under pysslandets gång, sedan tittade jag på dem. De tittade olyckligt och snedbent tillbaka.

Spindelmuffins

Vi får försöka med något annat i år tror jag…
Nu har vi iallafall en inspirerande sida att titta på, fast som vanligt blir det nog frisk improvisation i slutändan.

(Jodå – resultatet ser ni här!

Kakfat i Halloweentid

Kakfat i Halloweentid

Hur det gick till kan ni läsa om HÄR! )

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Aktiviteter och pyssel, Familjeliv 2012 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Halloweenpyssel 1

  1. Ping: LÄSkiga bokklubben | Bibblisblogg Rosendal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s