I sommarvärmen

Ja, så kom solen till sist. Lagom till att makens semester var slut och bilen, som tidigare kunde transportera oss till stranden, blev upptagen av den dagliga kontorspendlingen.

Vi tänkte vara hemma och ta det lugnt den första dagen. Mjukvänja oss vid vardags-hemma livet och endast en förälders uppmärksamhet att tävla om. Efter en timme klättrade vi på väggarna allihop, varma och frustrerade.

Det går fel någonstans efter frukost, när barnen vill titta på TV och jag gärna drar ut på halvsömnen och vilar lite. En timme bara, tänker jag, sedan gör vi något. Efter denna timme har ungarna liksom smält som en klick smör. De har flutit ihop med soffan och kan visst inte flytta sig därifrån, och vad värre är, de har gått i mental symbios med TVn och tycks helt oförmögna att ta ett eget initiativ. Mamman försöker fylla på vätska, frukt, ordna svalkande tvärdrag och annat uppfriskande. Gnäll, gny, möjligen vrål. Oh, så tacksamt jobb man har. Ut med er era bortskämda slynglar!

Jo, måndagen var en latdag. Vi började med att tvätta, städa, plantera fröer. Puh, var blev vilan av? Kanske om vi badar? Vi började med att städa ur den leriga plaskpoolen, Pippi-mässigt, med skurborstar på fötterna och såpa på poolbotten. Det var kul tyckte storebror. Sedan skulle poolen fyllas med vatten. Lillebror tyckte det var kul att spruta vatten på storebror. Själv tänkte jag klippa häcken. Jag kom en liten bit. Det blev en hög pinnar mitt i rabatten. Sedan blev det lite vissna blommor på det, och plötsligt var det visst dags att laga lunch. Oj då, glömde poolen. Översvämning, hoppsan. Kanske kan jag passa på att vattna växthuset samtidigt? In med slangen där istället. Gissa om jag glömde den där med? (svar: ja. Det blir en dyr vattenräkning i år.)

Och så var det visst dags att motionera barnen. Vi tog cyklarna till skogen, åt matsäck, cyklade tillbaka. Det gick ganska bra, fast lillen var på mycket dåligt humör. Han var varm, och när han är varm så vill han bli ännu varmare. Tycker att han fryser. Vill ha byxor, inte shorts. Helst jacka också. Sätter sig mitt i solen. VÄGRAR doppa minsta tå i vattnet. Jag får ömsom tvångstvätta händer och fötter på honom, ömsom hälla lite vatten i håret på honom. Det blir han inte gladare av, om någon nu trodde det. Om man ska gå på vrålen från vårt hem kommer mina grannar att misstänka mig för barnmisshandel. Nå, vid de tillfällen jag blundar helt för protesterna, doppar ungen till magen i böljan blå, DÅ hinner han svalna innan han kommer upp – och DÅ blir han den lille ängel jag känner igen från fotoalbumet. Fnittrig, go och glad.

I skogen fanns nu ingen blå bölja, och poolen hemma var, förutom översvämmad, ack så kall. Vattenkrig är beprövat, men just idag blev det bara för tjurigt med kallt vatten som närmast fräste mot små överhettade kroppar. Det blev till att öka på vattenräkningen med ett badkarsbad. Det var perfekt. Två glada små sälar som plaskade rundor i lagom svalt vatten, blötte ner hela rummet nogsamt, men iallafall hade roligt. Favoritleksaken: en gammal duschslang att blåsa vatten ur, som små fontäner. Där hade de att göra minst en timme och blev precis lagom tempererade för att vara snälla och trevliga igen. Önskar jag kunde säga detsamma om mig själv. Jag fick ta mig i kragen och tvångsdoppa mig i kalla poolen istället.

Innan kvällen var kommen mutade jag barnen att sitta still ännu en stund framför TVn för att kunna leka frisör på lilleman. Det blev lite hackigt, men det blev iallafall kortare. 3 st Molly monster avsnitt fick jag på mig, så det gällde att jobba fort. Ömhårad är man, rycker och knycker, drar av sig skyddsförklädet och gnuggar in kliande hår i ögonen. Så kom maken hem till ett hem i sedvanligt kaos – hårklipp yr runt fötterna på barnen som rusar honom till mötes. I badrummet har barfotafötter trampat runt på det blöta golvet och gjort snygga ler-avtryck. Nästan som fossiler. Någon middag är inte ens påtänkt och i trädgården svämmar växthuset sakta över.

Annons