Träning ger färdighet – vi cyklar vidare

Nu går det framåt minsann! Storkillen har övat terrängkörning med fallteknik, listigt nog på gräs, utan att bli det minsta avskräckt. Tvärtom. Det cyklas både uppför och nerför, det cyklas fort och det blir stor besvikelse när vi av någon anledning INTE kan cykla en sväng. Så fort det händer, när det väl händer! På väg till skolan siktar han på gropar och gupp, kör över trottoarkanter och jublar. Jag är mållöst häpen. Min försiktige lille kille har blivit så stor och tuff. Det gick på en vecka!

Lillebror vill inte vara sämre. Hans version av att cykla har länge varit att stå på sparkcykeln medan någon av oss föräldrar leder den längs gatan. ”Tjohoo, jag cyklar jättefort!” hojtar han lyckligt. Ibland har han satt ner en fot och petat lite i marken för syns skull.

Nå, nu har han plötsligt börjat putta sig framåt på egen hand. Djupt koncentrerat sparkar han sig sakta ner längs uppfarten till brevlådan och hämtar posten åt mig. Han är brevbärare, det förstår jag ju, och han tar sin uppgift på stort allvar. Leveransen sker utan att han slår ihjäl sig på kuppen, vilket ju alltid är en fördel. Fast ett par små skrapsår har det blivit, det hör ju nästan till. När han kommer på att han har dem haltar han svårt och så måste man blåsa. Vilket man gärna gör, även om de små skorporna bleknat betänkligt under veckan.

Cykla på en trehjuling har däremot gått trögt. Den vi själva äger är för liten och tungtrampad. Den vi fått låna har han inte velat prova. Inte heller har han velat se åt storebrors gamla stödhjulsförsedda cykel. Bankat på den lite med en hammare, när han leker mekaniker, det är så nära den han kommit.

Nu börjar det gå upp för mig var skon klämmer. Lillen är trots allt lillebror. Han har en storebror som visserligen gör allt för att visa sin uppskattning för varje framsteg han gör, som mer än villigt låter sig fångas i tafatt och låtsas förlora i olika tävlingar – men visst kan han inte låta bli att briljera lite in emellan. Och det börjar bli uppenbart för Lillen hur det egentligen ligger till. Storebror kan mer, och bättre. Det är inte roligt att jämföra sig med Stålmannen, liksom. Ibland blir han ledsen, plutar med underläppen och säger saker som ”Jag kan inte springa, mina ben är för små”. Alla försök att trösta och uppmuntra faller platt mot detta krassa faktum. Busa lite går bättre. Jaga på alla fyra med kittlande magpruppar får fart på honom och snart kluckar det härliga skrattet igen, medan benen får visa det tungsinta huvudet att de visst kan, mer än han tror. Iallafall springa ifrån en krypande mamma.

Jag har tidigare gått och bekymrat mig över bristen på intresse för att rita, cykla och sånt, undrat hur vi ska motivera honom att våga träna? Men på dagis har de lugnande rapporterat att han tvärtom sysselsätter sig väldigt intensivt med just detta. Där ser man! Tyvärr är ju också dagis fullt av barn som vill visa att de kan bättre, även jämnåriga men födda tidigare under året, har ofta rejält försprång. Modet sviker emellanåt, men så kommer han igen.

Denna veckan är det han som lärt sig cykla! Plötsligt en dag såg jag honom cykla på dagisets trehjuling och fick anledning att hejja på och berömma. Stoltheten var stor och plötsligt ville han prova stödhjulscykeln hemma också. Vingligt tog vi oss gatan fram. Dagen därpå något mindre vingligt. Dag 3 gick det undan. Dag 4 cyklade han och storebror, med pappa på släptåg, till affären.

Då är man stor, även om man bara är 3 år. Och trött. Hemma igen störtade han in och ropade med hög röst: ”Mamma! Jag behöver dunderhonung!” Jo, för sista backen hade tagit slut på superkrafterna, det förstod jag. Apelsinjuice dög, som väl var, bara jag kallade den Dunderhonung.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2012 och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s