Nattliga äventyr

Nätterna hos oss är spännande. Först börjar kvällen med en stökig nattning. Emellanåt kör de trampolinhopp i vår säng först. Det gäller att ta sats, springa från ena sidan rummet till den andra, för att kasta sig upp på sängen på så knasiga sätt som möjligt. Hela familjen är involverad. Lillen slänger sig med ett magplask på sängen. Mamma dyker. Storebror slänger benen framåt och landar på rygg. Pappa dundrar som en kanonkula.

Sedan ska tänder borstas och saga läsas. När vi lämnar dem brukat storebror sova redan, medan lillebror glatt vinkar adjö och hugger tag i något att roa sig med. Kanske behöver man väcka storebror och läsa en saga till? Tömma ett pussel i sängen? Eller gå på en nattlig expedition? Vi kan höra byrålådor öppnas och misstänkt prasslande. En natt hade han tömt toapappersrullen för att använda röret som kikare. Pappret låg i en hög på golvet. Kommer vi upp för att titta till honom i det här läget får vi höra antingen springande små fötter som skyndar sig i sängs, eller en indignerad stämma som kör bort oss (”Nej! Gå ner!”). Han är mycket självständig den lille. Och snart somnar även han. Oftast i rätt säng.

Efter dylika läggningsritualer sjunker två matta föräldrar ner framför TV eller dator. Vi bestämmer oss nästan varje kväll för att gå och lägga oss tidigt, men hamnar i koma och blir för trötta för att gå och lägga oss (ja, jag vet, det är hur dumt som helst). Vi sitter alltså förr eller senare i soffan, gosar och käkar chips (ja, jag vet, det är hur dumt som helst) sneglar på klockan och tänker – ska vi gå och lägga oss? Varje gång svarar kroppen – nej, det är ju så skönt här. Ibland somnar vi i soffan. Det är en hint, kan man tycka.

Nå, typiskt för vår familj är att de få tillfällen då vi föräldrar varit duktiga och målinriktade och lagt oss i tid – ja, då kan plötsligt inte barnen sova. Det är för varmt, man får mardrömmar eller växtvärk. Eller som igår, lillen var tokpigg vid dagishämtning och ville absolut inte sova middag (han brukar behöva sova en liten stund på eftermiddagen). Det kastades nappar och nallar åt alla håll, samtidigt som han var uppenbart övertrött och bråkig. Det skulle trampas på mammas bok och kastas kuddar på storebror, sängen vältes närmast upp och ner. Nå, studsmattehopp så prillet i benen fick ta vägen någonstans, och så lite vila i famnen på det gick bra, en kort stund. Sedan lade sig lugnet så förrädiskt. Jag fick onda aningar och bestämde mig för tidig middag. Det blev platt fall förstås, lillen däckade precis innan maten och det gick inte att få i honom en bit. Storebror däremot var pigg och glad över lite egentid och var vaken längre än vanligt. Just vi skulle lägga oss vaknade lillebror, pigg och nyter och hungrig förstås. När vi, efter en nattmacka, försöker natta om igen väcker han storebror med sin klara lilla stämma.

Lillen kommer också knatande var natt och frågar med sin sötaste hjälplösa röst: ”Var är min napp och nalle mamma?”, och så får man gå på jakt. Inatt låg de under en storebror som behövdes flyttas på för att finna de förlorade skatterna. Ibland kan han inte somna om efter dessa skattjakter. Då hör man honom rota runt en stund på storebrors rum, där det finns roliga saker att leka med. Snart hör man honom sjunga och spela xylofon eller i värsta fall något som tutar, han är helt lycklig och nöjd. Man hittar senare pussel och Babuchkadockor (aldrig med alla delar i behåll) utspridda bland täcken och under madrasser. Nalle reste till månen i natt tror jag, man hörde honom ta farväl och sedan pratade de med varandra i rymden, med hög röst så nalle skulle höra ordentligt.

Så småningom vaknar storebror också, och då blir det prat och mys istället. Ett och annat toalettbesök, de går hand i hand. Man hör lillen instruera i hur lampan ska tändas och beordrar spolning. Man hör hur storebror ler på rösten när han milt svarar, ”jadå, det ska vi göra”. Sedan har även lillen lekt färdigt, kommer krypande till mig och vill kramas. Man kan inte motstå. Kärleken får vinna över sömnen, igen och igen.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2012 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s