En barnportion sexupplysning tack!

Vi har haft The talk!

Vi sitter till bords och äter. Äldste sonen funderar lite på det där med bebisar och mammors magar. Han skojar förstås när han undrar ”Om du äter lite lera mamma, kan bebisen bygga ett sandslott i din mage då?!”. Jag förklarar hurtfriskt och beskriver matsmältningssystemet som en massa slangar och rör till och från magsäcken, men luftstrupen och lungorna är en annan del av kroppen. Precis som Bebismagen, den är en egen del i mammans kropp. Han funderar vidare på detta, och så kommer det: ”Äggen från mamman och pappans frön, hur möts de egentligen?”

Det är den Fruktade Frågan. Alltså, vi har haft en enkel och informerande strategi kring hela frågan om barnalstring. Inga lögner. Boken ”Hur ett barn blir till” har han tittat i noga, fast det var ganska länge sedan. Vi har läst ”Håkanbråkan och Bebismysteriet”. Vi har nämnt ordet Sex, men utan att gå in på just detaljen om hur själva planteringen, så att säga, går till. Vi slingrar oss nog lite. ”Ja, det är när de möts och blandar sig som en bebis kan börja växa” säger vi först.

”Hur kommer fröna ut?” är följdfrågan från den unge herrn som visst börjar ana en lucka i resonemanget. Jaha, nu mitt i middagen, är uppenbarligen tiden inne. Rakt på sak och så enkelt som möjligt svarar vi, liiite fnissigt. Här sitter alltså sexualupplysarna, de unga radikalerna, 15 år senare och vrider sig generat på sina egna föräldrabakar när den yngre generationen skall upplysas. Faktorer har tillkommit. Faktorer som att detta är MIN SON som frågar. Här är upplagt för komplikationer. Lillen sitter bredvid och smetar obekymrat ner sig med soppa och kladdiga smörmackor.

Reaktionen låter inte vänta på sig. 6 åringen frustar av skratt och fnissar kvidande fram ”Ööööhhhh! Har ni… stoppat in? Uuuäääh!” Vi lägger genast till att det inte alls är Öh, det är mysigt! MEN man ska vänta tills man är större, nästan vuxen, för kroppen är inte riktigt färdig innan man är 15 år iallafall. Så la vi till de visserligen övermoraliska, men för ett litet nyfiket barn ack så viktiga aspekterna att man bara ska göra det med någon man tycker väldigt mycket om. Att båda måste vilja och tycka det är skönt och mysigt. Att man ska vara försiktig för att det kan göra lite ont på tjejen annars. Sådana saker. Där mitt i maten.

Jaha. Så var det gjort. Puh. Ganska skönt ändå, att ta det en måndagkväll mitt i livet. Inga konstiga redigerade repliker, bara vi.

Ändå funderar jag i efterhand på vilka felformuleringar det kan ha blivit. Vilka traumatiska men, inkräktande skuldkänslor eller märkliga läggningar detta kan orsaka. Hoppas att det enda som kan hända är att han blir en framtida Öm Älskare. En som bryr sig. Jag vet att det är jobbigt ibland att vara sån, men det är jobbigt för tjejerna med alternativet, och jag är tjej – det kan jag inte stå bakom. Han får klura ut sin egen stil i samspel med sin framtida partner, det är nog allt jag kan hoppas på.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2012 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s