Hur hinner alla andra? (om avund och julstress)

Min mamma oroade sig inför julen: det blir väl inte för mycket för oss? Och jag bedyrade: nejdå, det är ju ingenting, vi fixar väl vår lilla bit! Knytkalasjulbord är fiffigt på det viset: det blir inte så mycket för var och en. Ändå blev det svettigt in i det sista, och jag undrar hur andra gör? Min mamma brukade själv svänga ihop hela julbordet, med tre barn och heltidsjobb. Jag fattar inte hur hon lyckades.

Min mamma, hon stryker både juldukar och festkläder. Jag drar fram mina ur garderoben och ger dem en rejäl urskakning: ”Sådär, det får duga!” Mamma nästan gråter när hon ser mina dukar. I år fick maken stryka, medan jag gjorde salladen. Mitt i var det väl en eller annan gran som välte, barr som fick sopas och strumpor som måste bytas. Det är inte så att jag väljer att vara slarvig. Jag hinner bara inte vara ordentlig.

En facebook-kompis avslöjade att hans fru fixat 9 sorters kakor och 3 sorters kola till julfikat. Lite ambitiöst sådär. Jag önskar att jag bara blev välvilligt imponerad. Sådär godhjärtat beundrande: ”åh, så härligt för er! Kan du lära mig hur du gör?”. Istället pyr något grönt, illaluktande och fult inombords. Är det avund? Kanske. Ren missunnsamhet? Tror inte det, jag gillar dem och tycker egentligen att de förtjänar sitt goda, lönen för mödan och så… Men något surt är det ju. Lite skam över att inte vara en lika organiserad och produktiv mamma, fru och festfixare. Fast jag skulle inte vilja byta med henne! Vill ju inte stå där och baka 9 sorters kakor på julafton! Hur ska man hinna laga all annan mat? Bada barnen? Tända tusen juleljus utan att någon brinner upp? Och hur många kakor orkar man egentligen äta, ja ens smaka av?

Om sanningen ska fram är jag antagligen lite för lat också. Jag vill få ligga och mysa i sängen ett tag, leka lite med barnen och pussa lite på maken, innan man kör racet. Det blir inte många minutrar, men de är viktiga för mig. Det är de som är själva meningen med allt det andra. Så kanske är delar av röran och rufset mitt eget val, ändå.

Nä, jag måste vädra ut den där obehagliga gröna lukten från insidan. Jag vet att allt man gör är val, man väljer en sak och väljer bort något annat. Ingen har fler timmar på dygnet än någon annan. Fast nog verkar vissa bättre på att utnyttja sin tid än andra. Min tid glider mig sakta ur händerna medan jag tvättar, moppar och byter blöjor, svarar på tusen rop om hjälp och slutligen hojtar att NU, nu måste alla klara sig själva ett tag så jag hinna duscha, klä på mig och sminka mig innan gästerna kommer (oftast sådär 5 minuter innan beräknad ankomsttid).

Blott alltför ofta har jag mött upp i dörren, iklädd handduk, gärna med tandborste i mungipan. En gång var jag insvept i en lös toga som lyckades halka ner inför en expojkvän. Han blev lite generad. Okey, till de mer ambitiösa festerna, då gör jag mig i ordning FÖRST, så kan det inte bli fel. Förutom att kläderna vid gästernas ankomsttid då istället hunnit bli nedstänkta med fett eller ketchup, samt inpyrda med svett och matos. Och så dessa omöjliga nylonstrumpbyxor! Jag har dem gärna på mig, men de lyckas aldrig förbli hela ens så lång tid som det tar att ta sig till festen.

Jag minns vagt en tid då man gjorde sig vacker till de stora festligheterna. Noppade ögonbrynen, rakade sig både här och där, filade fötterna, målade naglarna… Hm, okey, just målade naglar har aldrig varit min grej. Nog för att jag målar dom ibland, men det blir alltid klumpigt och knöligt på högerhanden, och de första färgflagorna brukar komma inom en timme. Nåja, numera är jag glad om jag hinner avverka en av sakerna på skönhetslistan. Inför stora fester förbereder jag mig ett par dagar i förväg för att vara någorlunda anständig. Samma sak med hus och mat. Och man kan ju inte göra precis allt. Jag småjoggar runt livet, och hinner ändå ingenting, tycks det.

Minns även med ett litet fnissande första julen vi firade hos oss, då jag placerade den lille trinde nybadade bebisen på mjuka mattan strax innan gästerna skulle komma. Jag skulle bara hämta de rena julkläderna till honom. Det är i denna stund bebisen väljer att uträtta sina behov, och jag möts av en präktig korv mitt på ullmattan, strax intill min nybadade klimp. Det blev hastigt ombad, ännu hastigare skumtvätt av mattan och naturligtvis mycket svettig mamma som kunde öppna för gästerna strax därpå. Det är helt enkelt svårt att vara sval, välorganiserad och elegant när man har småbarn.

Så hur tusan gör min kompis fru?

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s