Gossarnas julstädning

Bröderna Bus har varit djupt involverade i julstöket. Framförallt i stökandet. När jag gick runt och dammsög som värst (någonstans i storstädning: tagning nr 25), travade lillen intresserad bakom, ivrigt knaprande på knäckebröd. Kontraproduktivt är bara förnamnet.

Det gäller att analysera förutsättningarna, och göra det bästa av det man har. Under en snilleblixt skickade jag ut mina båda spralliga gossar att piska mattor i trädgården. Det blev en vild fäktningsmatch, mattorna tycktes göra hårt motstånd och utgången var oviss in i det sista. Men jag hann dammsuga klart, och när såväl gossar som mattor skulle in var åtminstone de förstnämnda välmotionerade, rödrosiga och nöjda.

Grankvistarna vi satt i vas på barnens rum kläddes förstås vördnadsfullt med glitter och tomtar. Det är en gullig tanke, att de ska få ha sina egna små granris, men ack så opraktiskt. Det är barr överallt. Precis överallt. I garderoben, i sängen, i duschen. Lillebrors vas välte dessutom 3 gånger innan vi gömde den i en hörna där den stod tryggare. Moppa ett golv täckt med lika delar vatten och barr är inte det enklaste. När vi väl tyckte oss ha överlistat vasen lyckades de välta vattenglaset i sängen istället. Mattor och täcken hänger på tork i omgångar här hemma.

Gossarna tränas annars så sakta i konsten att städa undan efter sig själva. 3-åringen är jätteduktig på att hjälpa till så länge ingen ber honom, då lägger han i backen. 6-åringen kan förstås, men suckar och gnäller, och förlorar sig gärna i en bok på vägen. Jag känner fullständigt igen mig själv som barn, men det hjälps inte, jag behövde lära mig då, nu är det hans tur. Han går att styra någorlunda med den halvroliga kombinationen förklaring, förhandling, tjat, översvallande beröm respektive hot om indragen kvällssaga.

Storkillen är dock inte svårmotiverad när det gäller hans eget rum. Han älskar julpims, så hans rum är inrett till tomteverkstad. Det städas och omorganiseras var dag och dörren stängs nogsamt för lillebror, som gärna (särskilt gärna när dörren stängs förstås) drar fram som en ångvält därinne. Främst av nyfikenhet, alla spännande saker som storebror vårdar så ömt, det måste ju vara något alldeles speciellt med dem? Ibland drivs han av lusten att leka med (vilket ligger farligt nära lusten att retas med) storebror: Han skrattar glatt, rycker en tjusig tomte och springer iväg, storebror ylar och springer efter, sist kommer jag, medlar och skäller omvartannat. Stor uppståndelse och allmänt livat, det är ju så roligt att bli jagad runt huset av en hel armé. Mindre roligt när storebror kommer ifatt och återtar sin tomte, då ylar lillebror istället och förstår inte alls att storebror blev sur av denna lustiga lek.

Nå, friden lägger sig alltid så småningom. Nuförtiden sover båda på lillebrors rum. Ack så sött, tätt intill varann. Det blir mycket bus vid läggdags, men i gengäld sover de dess bättre under natten. Håller varandra varma och trygga. Gott så.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s