Vabbelivabb

Jodå, här var det nattvak och förkylningsastma och fler svinkoppor. Känner att jag är en aning uppgiven.
Räddade lillen för andra natten i rad med astmamedicin när hostan vägrade ge sig och rosslet lät som om det skulle kväva honom. Förebyggande behandlingen på kvällen räcker ungefär halva natten, tycks det. Det var dags igen 01.30 inatt, men till min stora lycka tog han medicinen lugnt och samarbetsvilligt den här gången. Tvångsmedicinering i tidiga morgontimmen är annars lätt traumatiskt för alla parter. En mask över ansiktet känns inte så betryggande för en som knappt får luft, jag förstår detta. Tyvärr hjälper inte förståelse när medicin måste till. När lillkillen vrider och kränger i panik, och man skulle behöva vara en bläckfisk med 8 armar för att lyckas hålla både huvud, fäktande armar, ben och mask stilla och sansat. Ändå, i normalfallet tar han den så snällt och andas lydigt sina 5 andetag, så han kan ju inte vara skadad för livet av de där hemska tillfällena.

Ja, sedan får man lyfta honom en bit upp på kudden för att underlätta andningen i säkert 20 omgångar, det är sånt man gör på nätterna liksom. Förutom att trösta och agera andningslarm och snuttefilt i en för nattsömnen förödande kombo. Storebror har också smittats av förkylningen, förstås. Han kommer tassande vid 3 tiden, behöver nässpray och lite nattlig omstoppning han med. Det snörvlas, snarkas och rosslas i kör. Skulle man råka slumra till vaknar man antagligen av att en kraftfull nysning landar i ansiktet på en.

Likväl: barnen vaknar, klappar mig så mjukt på kinden med sina snoriga små händer, kramar varandra godmorgon och skuttar sedan ut i livet. Det är så gulligt! Någonstans djupt inne under alla sömndimmor njuter jag av dem. Men först ett par muggar kaffe tror jag…

När jag summerar en Vabb dag för mig själv kan jag bli nöjd med vilken pedagogisk och hälsofrämjande produktivitet som kan listas. I själva verket tar det blott alltför kort stund att göra något pedagogiskt och aktivt. Innan man vet ordet av sitter de som små zombies framför TVn eller datorn igen.

Datorn har vi nu lösenordsskyddat. Vilken enorm frustration hos lillen i morse, ojoj! Han lyckades, efter ett stort antal omstarter, ta sig ut i DOS, alldeles svart med krångliga koder var det… och där började han glatt trycka in bokstäver lite på måfå. Jag är ingen datatekniker, jag fick panik. ”Hjälp! Hur tar vi oss härifrån utan att förstöra hela datorn?!?” Esc visade sig funka bra, pust och puh. Lillen plockades handgripligen ifrån datorn. Jättearg var han, en halv minut eller så, innan han kom på andra tankar och engagerade sig i mer handgripliga spel.

Klockan 9 på morgonen har vi alltså hunnit spela lufthockey med fötterna och en batteridriven puck, spelat Memory och Råttfällan. Gömt en av 6 saker och låtit barnen gissa vilken som var borta. Det tyckte nu storkillen var ”en barnlek”, vilket ju är något ironiskt. Avslutningsvis var lillen så uppe i varv att han skuttade runt runt och kastade memorybrickor omkring sig, som en liten fontän.

Efter TV paus blev det en stunds datorspelande ändå, medan jag fixade fruktsallad som intogs ute i solen. Det var ett krav, och båda knatade ut med gott mod. Fruktstund ute tycker de om, det brukar bli hög mysfaktor, gärna serverad med saga dessutom. Idag tog frukten slut fort och de var halvvägs inne igen när jag lyckades parera med Nyttigt Projekt: tvätta utemöblerna. De stackars möblerna står under plommonträdet, täcks så sakta av halvruttna plommon och ser ganska ofräscha ut så här års. Såpa, ljummet vatten och varsin skrubborste var en hit. Jo, och varsin regnjacka, som den förutseende modern klädde på alla parter. Oj vad man kunde skvätta och plaska. Det var lyckotjut över hela kvarteret. Det är onekligen skönt att de är lättroade, även om möblerna kanske inte blir skinande blanka av hanteringen.

Snart förlorade vi lillen till datorspelens värld, medan storebror tog itu med ännu en uppfinning. Ge grabben ett snöre och snart har han byggt en rymdraket, enligt honom själv iallafall. Den här gången blev det en sopmaskin. Fast det är nog bra mycket effektivare att sopa för hand än via en kranliknande konstruktion. Han får bonus för sin fantasi, och att han faktiskt greppat principen för en hävarm. Snart hade sopmaskinen förvandlats till en kärra, som monterades på cykeln. Provåk med mamma bak visade 2 saker: mamma var för bred om baken för att passa i skrindan, och hon var för tung att köra, allt till sin stora skam. Nå, lillebror gick bättre, sedan vi lyckats lösgöra honom från datorn igen. Han blev förtjust. Ropade uppmuntrande hela vägen, gatan fram och tillbaka. Storebror var mycket stolt över att köra lillebror i sin egen uppfinning, som han knutit fast med egna knutar och allt.

Eftermiddagen bjöd på en liten skogspromenad också, och alltför kort middagsvila för lilleman. Han blev trött för fort. Ville inte äta. Bråkade sitt värsta bråk kring alla moment, t o m sitta på stolen var visst överkurs idag. Sitta på golvet, naken, och äta skräp var visst roligare. Medan han skällde högt och bestämt på mig, för något som jag inte riktigt förstod i sammanhanget. Det var mest en rad substantiv, återgivna med min mest bestämda röst. Jag kände nog igen tonen, kunde bitit mig i tungan, men det var uppenbarligen för sent.

När han började pluppa skräp i gemensamma vattenkannan var det väl ändå droppen, och han åkte ur köket. Milt men bestämt. Något kontraproduktivt dock, eftersom han inte kan äta den förbaskade maten då. Det vrålas tillika i protest, så middagsfriden uteblir ändå.
Nå, hans ilska går ofta över rätt fort om den får ebba ut i fred. Vrålet övergår i muttrande. Efter en stund hör vi honom prata med glad röst för sig själv, där han sitter under trappan och förklarar för sin jätteelefant: ”Nu är jag glad igen Fanten, nu har jag skärpt mig!”
Ja då så! Go och glad sätter han sig vid bordet och stoppar i sig den mat han orkar äta. Friden är tillfälligt återställd.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s