Sensommar

Så kom sommaren, lagom till hösten. Det har varit en underlig och vacker vecka. Disig dimma har legat som ett täcke över hagar och dalar, kylan har bitit i kinderna när man varit uppe i morgontimmen för att vinka av barnen, fullutrustade med mössor, vantar och stövlar. Sedan har man hämtat dom ett par timmar senare, i t-shirts, barfota. Rubinröda löv har så sakta börjat falla av träden, medan vi har käkat glass i trädgården. Ja, jag har till och med klätt mig i sommarklänning. Suttit på solig bänk, sakta smält likt glassen i barnens små nävar, druckit kaffe och läst en god bok. Igår byggde storebror en koja på gräsmattan, för att det var för varmt i solen. Lillen sov under ett parasoll idag. Det har känts som semester och vi låtsas att det är det.

Vi har gått in för att ladda solcellerna. Ljusterapeutiskt solbränt bort höstdystra tankar. Vädrat in frisk luft istället för att boa mer inför vinteridet. Söndagspromenerade till ån och badade fötterna förra helgen kändes nog så idylliskt. För att bräcka det tog vi oss till havet idag.

Det var inget genidrag, det är visst alltid kallare vid havet än någon annanstans, så vi huttrade och svepte in oss i våra optimistiskt medhavda handdukar. Men vi var där, och det var härligt bara det. Barnen pluppade stenar i vågorna, grävde ner fötterna i sanden, hittade hemliga hålor och intressanta stockar att balansera på. Helt ensamma på en nästan oändlig strand kan de skutta fritt. Det är så vackert.

höstdag på stranden


För att kontra det hela, eller kanske snarast verklighetsförankra det, fick lillkillen den käcka idén att gnida in nävar med sand i hårbotten. Det tyckte han var livat. Koncentrerat schamponerade han sig med sand och kluckade av skratt när det regnade sand runt honom efteråt. Efterhand blev det mer målmedvetet strösslande tycktes det. Vi har fått små käcka högar av sand i två sängar och en soffa, trots noggrann avborstning vid hemkomst. Ja, och så åt vi sandiga bullar förstås. Det måste man göra.

Känna på vattnet är också obligatoriskt. Det ser så inbjudande ut. Friskt och klart och inbjudande nynnandes små lockelsemelodier, men ack så kallt när man råkar nudda det med tårna. Sedan blev det fort hemåt medelst inlindning i filtar för att inte barnen skulle få köldskador. Den gode fadern höll i alla påsar som skulle med. En enkel fika vid stranden kräver 3 stora emballage, tydligen. Vi sprider ut oss som husvagnsfolket med sina små trädgårdstillbehör runt sin utvalda lägerplats. Idag med en välmatchad kompott av IKEA påse, ICA kasse och ryggsäck. Fadern lyser färgglatt i kvällssolen, barnen smiter åt olika håll och jag snubblar efter i de tjusigt högklackade sandaler jag inte sådär jättelistigt valt för tillfället. Barnen vill många saker, men sällan dra åt samma håll som vi. Hem ville de inte. Nejdå, här skulle samlas på sten. Många stenar, i alla fickorna. När de är så fulla att de dräller över försöker lillen sig på avancerad pussling, att lämna en sten bakom sig går ju bara inte. Mamma fick bära, både söner och stenar. Imorgon vankas skavsårsplåster och dammsugning av sängarna.
Glad sensommar!

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s