Helga vilodagen

Vissa dagar är bättre än andra. När solen skiner från en klarblå himmel och man knatar runt barfota i trädgården i slutet av september känns det onekligen lite extra bra.

Vi helgade vilodagen igår, iallafall en stund av den. Först satte vi upp några tavlor och bestämde oss därmed för att få-det-fint-nojan fick vara över nu. Nu är här fint så det räcker. Man måste bestämma sig, för det har redan drällt in gräs och grus, spillts smulor och lego och förstås tillkommit mer disk och smutstvätt. Det gör ju det, hela tiden, men vi vänder ryggen åt det och beundrar istället de nya fotokollage som vi prytt trappan med. Vi har bott här i två år utan att riktigt pinka in vårt revir, så nu har vi gjort det. Kanske har vi gått till överdrift. Vi gör ju gärna det. Det är bilder på våra leende barn i hela huset. Och våra egna flinande nunor i sovrummet. Japp, så får det vara. Vi är nöjda.

Helga vilodagen var det ju, men så har man ju Lyckliga-Familjen komplex också, och måste ut på söndagspromenad, ty solen skiner från nämnda klarblå. Plötsligt blir allt bråttom, klockan är lunchdags och vi har inte ordnat picknick till söndagspromenaden. Storhandla har vi inte heller hunnit, kylskåpet är nästan tomt. Nå, ett par smörgåsar får duga, annars hinner vi inte med. Vi stressar således iväg för att vila, vilket känns en aning kontraproduktivt, men brukar löna sig vid bokslutet.

Lillknodden är småfebrig och vrålar ilsket för att vi sliter honom från datorspelens värld. Nå, han mutas med ett kex och får åka vagn. Storebror tar cykeln minsann. Han har äntligen upptäckt att han bemästrar nerförsbackar och vill njuta denna frukt. Jodå, nerför går det, här trampar man på minsann. Kommer före oss andra. Pyser av stolthet. Lillebror vaknar till liv och vill upptäcka världen han med.

Vi vandrar ner till ån. Kastar några lövbåtar i vattnet. Tittar på en ovanligt fin sten. Storebror och hans far vadar ut till en mycket hemlig ö. Säkert har några pirater varit där och gömt en skatt, det kan de väl ha gjort? Skeppet skulle möjligen få ont om plats i den smala ån med knädjupt vatten på sina djupaste ställen, men varför inte, de kanske hade gummibåtar? Far och son smyger fram längs vindlande stigar bland de små buskarna på ön. Glömmer stövlarna där någonstans så fadern får vada tillbaka och leta, men vem bryr sig?

Jag vadar en bit längs strömmen bara för att jag kan. Det är sandbotten, mjukt och härligt. Kallt, men vem bryr sig? Trädgrenarna sträcker sig ut över vattnet, det känns som om vi befinner oss på upptäcktsfärd i en djungel någonstans. Inte för att jag varit i en djungel, men det är så jag tänker mig den, i dess bättre stunder.

fotbad au naturell


Så blir lillebror trött. Vill inte någonting, möjligtvis kasta skorna i ån. Dags att gå hem. Lillen somnar omedelbart i vagnen. Äldste sonen letar skatter. Vid ån plockar han med sig en bunt rubinröda höstlöv som får pryda hallbyrån senare. En röd tegelsten är en guldklimp som måste gömmas så ingen annan hittar den – särskilt inte pappa piraten. I trädgården plockar han hösthallon och trär dem på fingertopparna, skrattar så det kvillrar ända ner i maggropen och bjuder laget runt.

Ja, sedan blir det fika i solen och allting smakar sommar. Badbollsvolleyboll är en populär sport nuförtiden. Lillen skrattar så han nästan trillar omkull. Eller så var det bollens vildsinta flygturer som gjorde honom yr. Badbollar är lysande. Stora och lättprickade, rör sig lagom fort och landar mjukt. Det gör inget om den landar mitt i fikan. Vilket den gör, många gånger, till lillemans stora förtjusning.

Så blir det ny vecka, och vädret är vänligt nog att hålla i sig. Jag och lilleman släpar ut en bänk i solen och äter förmiddagsfrukt ute. Sedan har vi arbetsdag, jajamensan. Jag klipper buskar, han hämtar verktygslådan under stort besvär och tar sig an uppgiften att laga storebrors cykel. Han har ju sett pappa byta däck på bilen, så han vet ungefär hur man gör: Han går lös på den med hammaren. Han är allvarlig, noggrann och precis, sätter spiken mot varje liten skruv och bankar försiktigt och överlagt. Vi har kommit överens om att undvika just däcken, annars får han hållas.

Sedan lagar han sin trampbil och visar mig resultatet. Oj, så fin den blev (dvs den ser ut precis som förut, tack och lov). Letar fram bollar, snurrhelikoptrar och en jultomte från garaget. Jag får intressanta avbrott i mitt klippande, och känner mig otypiskt avslappnad. Det får ta sin tid. Det är okey att ta en paus, det är just nu, känner jag, som livet pågår. Här och nu. Det är kul att flyga snurrhelikopter och kasta gris med en 3 åring som är salig av upptäckarlusta och iver att lära. Han hjälper mig att samla ihop löv och kvistar på slutet. Sopar noga. Skäller på borsten som inte vill som han vill. Blir omsorgsfullt tackad för hjälpen. Blir stolt som en tupp.

Vi hämtar storebror och hans kompis. Lillebror får söta kramar av båda. Väl hemma bjuder kompisen lillebror på ett björnbär. Lillebror kramar lyckligt kompisen, som lika lycklig kramas tillbaka. Dagens ungdom – de är hur fina som helst!

Ja, fina är de och eftermiddagen var fortsatt harmonisk. Storebror och hans kompis satt stillsamt och lyssnade på Mozart medan de flitigt sysselsatte sig med pärlplattor. Välartade barn är de. Lillebror försökte också pilla med pärlorna.
Jag skulle bara prata i telefon en stund. Vanligt vuxet, bestämma tid för hämtning och sådär. Precis då blev vårt liv lätt parodiskt igen. Som hämtat ur en amerikansk sitcom, där jag är den avlägsna kompisen med de vanartiga barnen, absolut inte den spännande huvudpersonen. Lillen ville först äta upp storebrors pärlplatta. Det var ju ingen bra idé. Nå, man kan ju alltid klicka på datorn då. Nähä, inte det. Då passar man på att klättra upp i diskhon, fixa sig ett fotbad, spruta vatten ur munnen som en liten fontän och skratta så man kiknar. Inte fullt lika välartad. Men fasligt söt!

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s