Att rensa i röran, del 2

Gårdagens insikt om förfallet ledde till storslagna åtgärder. Vilda slag i luften. Oj vad här ska fixas fint. Tänkte jag.

Var ska man då börja? Jo, det mest akuta var nog barnens teckningar. Dessa konstnärliga uttryck – ack så oändligt söta, ack så oändligt många – kan inte pryda väggarna precis överallt. Vi har satt upp två snören där vi kan hänga upp en del på rad, med tvättklämmor. Fiffigt och flexibelt. En liten utställning. Båda raderna fylls dock fort. Det gör även deras egna rum. Det som blir över får varsin stor pappkartong att ligga i, i garderoben. På vägen dit brukar jag försöka rensa bort en eller annan mindre genomarbetad skapelse. Men innan dess får de ligga till sig, i en Hög. Högen hade förökat sig meddelst Delning. Det var flera Högar.

Det blev den där sortens städning när man plötsligt ser alla högar som tillkommit, och bestämmer sig för att skaffa 1) sopsäckar 2) fler förvaringslådor.
Det blev den där sortens städning där man utan eftertanke tar en grabbnäve saker och slänger i papperskorgen utan att passera Gå.
Det blev den där sortens städning där garderober töms, påsar vänds upp och ner och allting blir oändligt mycket stökigare än det var från början.
Det blev den sortens städning där till och med lillkillens spjälsäng rensades ut den med. Efter två nätters lyckad övernattning på sitt eget rum, ska vi försöka återgå till ett liv som par, inte enbart föräldrar. Ett liv där vi kan tända lampan på kvällen. Det känns konstigt. Det var drygt 6 år sedan.

Det kom plötsligt in ljus och luft. Det kändes bättre. Det gick plötsligt att damma! Det var några månader sedan.

Sanerat har vi ju gjort. Gnott och gnidit på soffor, stolar och allt som lillemannens svinkoppor kunde tänkas ha vidrört. Medan alla mer synliga ytor som hyllor, byråer och fönsterbräden fått stå tillbaka och sakta begravts i damm.

Tvättat har vi gjort till förbannelse. Ändå: de där gardinerna, som hängt där sedan vi flyttade in, de hade visst en ansenlig mängd intorkat snor på sig. De har väl agerat gömställe vid kurragömma, eller så. Nu är de rena! Tjoho!

Så tar orken slut. Där sitter man plötsligt mitt bland högarna som ska sorteras till: Högen-som-ska-till-loppis, Högen-som-ska-till-vinden-när-jag-köpt-en-förvaringslåda, Högen-som-barnen-började-leka-med. Ser röran. Undrar vart ljuset och luften tog vägen. Skriker lite på måfå på barnens stackars far. Skickar ut alla pojkar att leka. Tar en kopp kaffe. Tar itu med röran lite senare.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s