Mycket kärlek just nu

Idag mår alla liiite bättre, men ska fortfarande vara hemma för att inte smitta resten av världen. Det finns ännu risk att minstingen insjuknar och de vill inte ha smitta på dagis.

Vi drog ut på liten promenad. Högt oklippt höstgräs på en kulle och en omkullfallen stock var ju rena djungeln. Stocken blev ett piratskepp och vi kastade kanonkulor i form av barkbitar och småpinnar mot fiendeskeppen. ”Skepp ohoy!” hojtade kaptenen. ”Sepp ohoy!” pep lillmatrosen i repeat. Det fick storebror på platt fall, var tvungen att pussa sin lärljunge och förklara för mamma att han var så söööt. Det fick mamma på platt fall.

Vi hittade ett träd med stora rötter som man kunde krypa under, hemligaste gången. Storebrors lycka var total. Sedan tyckte jag att det var dags att gå hem och laga duktig lunch. Det tyckte nu inte sönerna, som likt kalvar på grönbete skuttade åt andra håll. Ut på en fotbollsplan tog sig storebror uppför en brant slänt. Lillebror var strax efter men fastnade halvvägs upp. Nå, är man världens bästa storebror så ger man förstås lillebror en hjälpande hand, så snart var även han uppe. Modershjärtat bankade väldigt.

Så jagade unga herrarna (detta inkluderar deras far) varandra lyckligt runt fotbollsplanen. Kvillrande skratt, tjut av glädje, busigt fintande och härligt virrande när man samtidigt både vill bli fångad och kramad och ändå låtsas fly. Enda lösningen tycks vara att springa med huvudet före rakt in i magen på pappa.

Så var det lunchdags. Nyttig grönsakssoppa. Mums, sa barnen. Detta hör inte precis till vanligheterna, men vi tackar och tar emot. Själv funderade jag på en andra portion men hade så trötta ben, sagt på skoj. Storebror tog då sin mammas tallrik, gick bort till spisen och fyllde den i all vänlighet, serverade så artigt som aldrig det sin förstummade mor. Sedan blir han förstås överfallen av monstermamma med alla pussarna. Fler lyckotjut.

Ja, det är mycket kärlek just nu.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s