Att göra mys av misär

Ännu en sjukdomsperiod. Man är inte på topp när första halvan av natten spenderas med att trösta, badda, bädda om och alvedona feberyrande lillkille – och andra halvan går åt till att torka spyor och sanera efter vad som uppenbarligen var säsongens första kräksjuka.
Note to self: köp badrumsmattor som kan tvättas i mer än 40 grader. Blir det rent? Vi kör en tvätt till, för säkerhets skull. Upptäcker att även resårmadrassen prickats. Hoppas såpa och intensivt gnuggande räcker. Dyrt att byta sängbotten annars…

Drabbade lille storkillen var olycklig förstås, hade försökt hinna till badrummet men inte lyckats. Han placerades i duschen och blev då både varm, ren och ganska nöjd medan jag skrubbade golv, handtag, ljusknappar, toalett och handfat. Ja, duschen och dess munstycke med. Avslutade med att gnugga våra händer och fötter med såpdränkt svamp, pussa lillkillen och bädda ner honom med handdukar under huvudet. Lättare att tvätta än sängar.

Då var det ändå morgon, resten av familjen hade vaknat och fadern föreslog frukost på sängen. Kanske inte vad socialstyrelsen föreskriver i hygienråd vid kräksjuka, men enda rimliga sättet att mata sjuklingen på. Vi andra kunde lika gärna hålla honom sällskap från andra sidan rummet. Det var ju städat och vädrat nu. Och rätt mysigt att slippa gå upp, nu när dagen var uppenbar vabb-dag ändå.

Det kokades ingefärsthé med honung, sjukanmäldes både här och där och lästes saga. Tvättades en tre-fyra tvättar. Tittades lite på TV. Det var en seg dag. Jag hade svårt att styra upp mig själv ens, och då går det vanligtvis sämre med barnen. Minstingen som ännu inte spytt var febergnällig. Ville ingenting, inte klä på sig, inte tvätta sig, inte snyta sig. Förkyld var han också, snorade noga av sig i många omgångar på hela handen, armen och kinden för att sedan i allmän upprördhet smeta vidare på allt han råkade komma i kontakt med när han kanade ur famnen, rullade runt på golvet eller klättrade upp i soffan. Det enda han ville ägna sig åt var att stänga av och sätta på datorn. Det var ju också en aktivitet. Så småningom kraschade den.

Det hela kändes ganska miserabelt. Så jag drog ut fåtöljerna i solen en stund, klädde på barnen trots minstingens protestvrål och så satte vi oss ute för att läsa saga istället. Det kändes lite bättre. Lillen vilade i famnen och blev lite gladare. Snart plockades det äpplen, bönor och tomater också. Vi hittade små söta snigelungar. Gossarna hittade lite rep, klädnypor och olika saker – av oss vuxna vanligtvis kallat Skräp – att knyta ihop till obegripliga uppfinningar. Man fick lite solljus i själen. Lillen var engagerad i grönsaksinsamlingen, proppade munnen full av cocktailtomat och näven med bönor. Sedan gick han in och spelade trummor en stund, medan han sjöng Ekorrn satt i granen med hög och klar röst. Kära barn, allt är dig förlåtet!

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s