Varit duktig

För att vara hemma med två sjuka barn medan jag själv är gnällförkyld, har jag varit sjukt flitig. Måste ge mig lite klapp på axeln.

Dagens största projekt har varit att försöka släpa lillen från datorn. Han är gnällig och parkerar sig där. Klickar hejvilt på alla ikoner, letar upp filmfiler vi inte visste fanns, ändrar inställningar och slänger viktiga jobbmappen. ”Nej” säger mamma, ”inte datorn, kom ska vi rita istället”. ”Måste jobba” ylar lillen och klänger sig fast i stol och bankar ilsket på tangentbordet så att det skickas iväg ett ofrivilligt meddelande till en kompis på Facebook, som visst låg uppe. Stänger av alla progam och släcker skärmen, bär bort vrålande lillkille och försöker intressera honom för någon uppbyggligare aktivitet. Han är inte med på noterna alls. Rymmer till datorn och knäpper på skärmen. Han är mycket, men inte dum. Lär sig blott alltför fort hur alla knappar funkar.

Nå, att bära ut barnens små fåtöljer och min egen, servera fruktsallad och idyllisk sagostund där ute – det borde göra susen. Gick jättefint halva sagan, sedan var lillen klar med sin fruktsallad och knatade in för att sätta på datorn. Så mycket för hurtfriska utestunden och den tänkta idyllen. Nåja, storebror ville iallafall höra så vi läste vidare.

Försöken att intressera sonen för något annat än datorn för mig in på okända jaktmarker: garaget. Det har länge varit makens revir, fullt av verktyg och sladdar, sågspån och delar av tillbehör till prylar som sedan länge ligger på tippen. Där någonstans, bakom vinterdäcken till vår numera skrotade bil, hittar jag barnens verktygsbänk. Ut med den. Jag organiserar en verkstad åt dem på uteplatsen och känner mig som en God Mor. Äldste sonen hjälper till, placerar verktyg på bänken, letar upp byggmaterial och nynnar trivselnynnet under tiden.

Åter till garaget. Såhär kan det ju inte se ut. Oj så mycket spindlar, vi tänker på något annat en stund, vissel vissel. Nej det går inte, här måste städas. Ut med skräp som ska slängas. Flytta saker till outnyttjade ytor. Sopa. Vira ihop vattenslangen som tar upp halva golvytan. Sådärja. Riktigt fint. Man kan iallafall gå från ena sidan till den andra sidan nu.

När jag tittar ut igen har sonen startat en skrotfirma, AB Förenade Skrot, liksom Rasmus och Pontus i Astrid Lindgrens saga. Det har ordnats handelsbod i ett lektält. Skrotet är allt som mamma rotat ur garaget. Det har lastats i gamla krukor som försetts med prislappar och texten ”LAGÖR” på. Det har plockats växelkassa av löv. Jag handlar ett sittunderlag och ett par plastbåtar.

Lillebror lyfts ut under viss protest men blev förtjust i AB Förenade Skrots lagerlokal, invaderar den och välter snart hela skjulet. VDn var inte nöjd med händelseutvecklingen. Det är nog läggdags för lillen. Han får sova i vagnen, så blir det iallafall lite frisk luft för honom också.

Fliten fortsatte när lillen sov. Stora pinnhögen släpades till garageuppfarten på bekostnad av bara lite blodvite och några välta krukor. Där ligger den fint tills vi hyr ett släp. I vårt tempo kanske om en månad? Det blev iallafall plats att röra sig på den pyttelilla gräsmattan igen.

Så lagas det lunch, diskas, ritas och byggs med lego en stund. Vi leker lite kurragömma och provar spela badminton. Äntligen vaknar lillen ur sin datorkoma. Då kommer pappa hem och barnen blir toklyckliga. Ojoj, han får stora kramar och uppmanas titta här, komma hit, springa dit. Det slutar med att de alla tre hoppar studsmatta i en halvtimme. Jag hör allt glädjetjuten där jag står i köket med storkoket jag nyss påbörjat och känner mig bitter.

Belönar mig efter nattning av smågrynen med stora lådan postorderkläder som beställdes förra veckan. Det var REA. Med stora bokstäver. Jag fick shoppingmani. Handlade klänningar som aldrig förr. Inte ett enda nyttigt plagg. Det var ju så billigt, och det var så länge sedan jag hade något fint… Undviker nogsamt frågan om när dessa små söta klänningar skulle komma till användning, det blir trots allt ganska långt mellan festerna numer. Undviker även tanken på att jag är närmare 40 än 30 numera, och kanske skulle undvika kortkorta saker med tyllkjolar a la ballerina.

Frossar en stund framför spegeln. Korta svarta tyllsaken får stanna. Kanske man kan ha den på halloween? Röda slampiga slinkdräkten pöste ut mer än jag gör av mig själv över baken, och det vill inte säga lite. Den åker tillbaka. Annars är det städrocks säsong tydligen. Storblommigt och pösigt med knyt under hakan. Aldrig i livet, så såg det väl ändå inte ut på bilden? Hellre slampigt då. Hälften åker tillbaka, nästan varje gång. Andra hälften är lyx.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s