Tålamod och lugn…

Att ha tålamod… en sådan god sak. Varför har man inte det jämt? Allting blir ju bättre då:
Man talar lugnare, blir tydligare och mer lättförstådd.
Man lyssnar bättre, och kan då själv förstå vad barnet vill eller behöver. Kanske man behöver förklara bättre. Eller lämna frågan för en tid, då det är för svårt eller ointressant för barnet.
Barnen får den tid de behöver för att smälta informationen, låta den sjunka in, bearbetas.
Barnen får tid och möjlighet att lära sig saker först om de tillåts prova, öva, träna sig.
Med tålmodigt lugn städar man tillsammans upp rörorna som uppstår efteråt. En del av livet. Det får ta den tid det tar.
Barnen blir gladare, nöjdare. Vi blir gladare, nöjdare. Konflikter rinner ut i sanden.

Låt dig inte provoceras, sa min kloka mor en gång. Då var det treåringstrots. Nu är det sexåringsångest, självständighetssträvan kontra oändlig osäkerhet. Däremellan andra saker. Det är nyckeln, har jag ofta tänkt därefter, att inte sätta sig i en position där man blir retad till vansinne. Att behålla lugnet, visa att man har koll, läget under kontroll. Det inger respekt, och trygghet.

Visst är det konstigt egentligen, att man kan låta sig provoceras av ett litet barn? Det är knappast så att barnet utmanar oss på duell, när de uttrycker sin ilska eller frustration över våra beslut. De säger vad de känner. Hur svårt ska det vara att möta?
Vi är inte precis hotade av barnen. Det är vi vuxna som sitter på kunskapen, beslutsrätten. Makten över barnens väl och ve ligger i våra händer.
Ibland misstänker jag att det är just det, barnets hjälplöshet, som gör det så utsatt för föräldrarnas humörsväxlingar. Vi kanske inte behärskar oss så bra som vi borde innanför hemmets fyra väggar. Särskilt inte när vi är trötta, stressade, utarbetade. När vi befinner oss i ett komplicerat jongleringsnummer och precis håller på att tappa balansen, då kastar barnet in ytterligare en boll åt oss att jonglera.

På många sätt är ju även vi föräldrar hjälplösa inför barnens alla ständiga krav. Vi har inget val, vi måste hjälpa, och ibland blir det kanske lite för mycket press även på oss. Likväl, vi måste försöka. Allt blir bättre när vi tar kontrollen över saker och ting, även oss själva.

Tålamod är lätt när barnen sover snällt på nätterna, är upptagna med stillsamma lekar eller utlånade till dagispersonalen att tampas med i första hand.

Tålamod är svårt när barnet, trots alla dina ansträngningar att vara En God Mor eller Far, inte alls är med på noterna. När det vägrar samarbeta, trots dina förståndiga argument om nyttan av Ditt Sätt. När barnet trots ett brokigt schema av stimulerande aktiviteter, god och hälsosam kost och rummet fullt av pedagogiska leksaker inte visar det minsta tacksamhet. När det vrålar sig till illamående eller andnöd, när det krälar sig ur ditt grepp och smälter till en blöt fläck på golvet.

Det är då man måste andas. Djupt och lugnt. Lugna sig själv, för att lugna barnet, annars blir det inte alls bra. Barnet blir rädd för sina egna känslor när de blir så starka, och än mer av dina. En arg förälder stressar barnet till en nivå där det låser sig, kan inte tänka klart, minns inte vad som sagts. Det blir som en ond dröm.
En förälder bör stå pall för barnets känslostormar. Inte ryckas med. Lugnt visa på bättre sätt att hantera känslorna. Sätta ord på dem. ”Oj vad du är arg.”, ”Du är så ledsen och besviken för att du inte fick…” Det lugnar. Alla dessa svåra känslor kan ramas in av ord, hanteras med ro. Så skönt. Barnet kan kanske slappna av.
Mjuka smekningar på ryggen, håret, kinderna eller benen skapar lugn. Det är ren fysiologi. Kramar är också läkande, om man får komma så nära.
Det är så helande att känna det upprörda, kanske övertrötta eller hungrigt vrålskrikande barnet slappna av från sin stålfjäderposition, andas djupare och känna gråten ebba ut.

Ett ärligt Förlåt när man varit orättvis, onödigt hård i tonen eller gjort något man ångrar, är jättebra. Barn är förlåtande. Men de ska inte behöva förlåta oss för ofta.

Angående precis detta läste jag häromdagen (igen) den underbart kloka fina lilla skriften ”Föräldraboken” och kände mig sorgligt träffad (utan att någonsin ha krökt ett hår på något barns huvud såklart). Inte för att jag är en särskilt dålig förälder, men för att jag inte alltid är tillräckligt bra. Det är en bok om barnmisshandel, delvis, men framförallt om situationer där man som förälder kan känna igen sig – där tålamodet prövas och humöret ibland rinner över. En påminnelse om att man inte är ensam om att vara otillräcklig ibland, med insiktsfulla tips på vad man borde göra istället.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Tänkt och tyckt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tålamod och lugn…

  1. Maria skriver:

    Fint skrivet. Helt ärligt, man visste ju inte vad tålamod var innan man fick barn. Snacka om personlig utveckling. Numera tappar jag nästan aldrig humöret med Linus, det kunde hända ganska ofta innan. Skönt att man utvecklas åt rätt håll.

    • vardagsmos skriver:

      Jomenvisst, att vara förälder känns som att gå en ständig utbildning. Man lär sig ett litet steg i taget, något nytt för varje fas. Känns som man är lite lugnare generellt med andrabarnet också, lite mer förvissad om att det mesta löser sig och att man inte måste ta så allvarligt på allt. Men man har ju också med sig något slags facit för vad som funkade bäst med storasyskonet, och det är nästan alltid detta: luuugn… Jag TRODDE att jag ägde den fina egenskapen Tålamod, tills jag skaffade unghäst (innan barnen). Då insåg jag att jag haft fel, och fick träna på det, med instruktör och allt – inget dumt drag, man skulle ha det som förälder ibland också!

  2. Ping: Tålamod och gränser | vardagsmos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s