Duktighetsrus

Emellanåt uppfylls man av en berusande känsla av att vara övermänsklig, ja, oövervinnlig i sin enorma duktighet. Den energivågen kan vara värd att rida på ett par gånger i sitt liv. Nackdelen är att man tenderar drunkna innan man hunnit ur den.

När min son var två månader gammal var min kropp ännu inte återställd efter en besvärlig förlossning och vårt hem befann sig i renoveringsprojektens våld. Då var det dags att beta av D-uppsatsen som inte hunnit bli klar innan det blivit baby-dags.

Det sägs att man ska försöka sova när bebisen sover, men när bebisen sov på dagen skrev jag. När maken och bebisen sov på natten skrev jag. När bebisen var vaken satt jag och ammade. Däremellan skulle det lagas mat och tvättas och åtminstone grovstädas med ojämna mellanrum. Efter ett antal veckor av sena nätter med böckerna närmade sig både deadline och min utmattningsgräns med oroväckande hastighet. Jag misstänkte att det var dags att ge upp.

Sista natten drabbades jag så av duktighetsruset. Bebisen hade precis somnat när jag med värkande axlar sjönk ner framför datorn och ögnade igenom vad jag hade. Hoppet tändes, ett vilt, desperat hopp djupt inne i maggropen. Fingrarna började arbeta, klippa, klistra, flytta hit, flytta dit… maken suckade och försedde mig med en nattmacka innan han gick och knöt sig vid elvasnåret. Klockan blev midnatt och ögonen sved, men fjärilarna i magen virvlade runt i förväntan: snart klar, snart klar! Klockan blev 02 och det var bara lite kvar, dubbelkolla, stryka lite här, utveckla där… Klockan blev 04 och skärmen syntes allt suddigare, bara sidnumrering nu, och index, och framsidan… klockan blev 05 och jag kunde inte längre se skärmen, men hurra! Jag kände mig klar! Nu skulle bebisen snart vakna, så det var ju knappt lönt att lägga sig. Asch, det har man väl klarat förr, lite trötthet, vad är det när man varit så duktig? In till badrummet, inte bara dråsa i säng. Har vi nu varit så duktiga kan vi gott bättra på det hela med lite självvård. Ansiktstvätt, tandborstning, tandtrådning, hmm, varför inte snabbduscha när vi ändå är igång så kanske maken kan bli lite glatt överraskad när han vaknar? Lite anti-rynk kräm kan vi nog behöva efter en natt som denna, lalalalaaaa… puff. Så går luften ur en ambitiös uppsatsskribent, moder och hustru. Inser att sängen lockar mer än rakapparaten som står på tur. Släpar mig dit. Dråsar ihop. Inser att kroppen gör ont. Ögonen slår igen efter en sista glimt på klockan: 05.55.

Vaknar med ett ryck av att bebis gnyr. Kikar på klockan: 06.10. Drar den döende martyrens sista suck, reser mig, lyfter över bebisen till sängen och ammar. Ber att han ska somna om. Det gör han inte. Sprattel, sprattel, lyckliga gurgelljud och små händer som virar in sig i de resterande testarna hår jag har kvar för att få bättre grepp. Alla planer på förförisk duktig hustru faller samman som ett korthus. Sparkar maken ur sängen och beordrar honom bebistjänst. Släpar mig upp en timme senare när hans jobb kallar. Snabb blick i spegeln säger att inga antirynkkrämer i världen kan göra någon nytta här. Det är bara att dra på sig kläderna och släpa sig iväg för att lämna av uppsatsen, tyvärr i en mindre stilfull och energisk anda än jag hade hoppats ett par timmar tidigare.

Nåväl – inlämnad blev den, godkänd med så småningom. Men inlämningsdagen fick mormor ett ylande nödrop i telefon, ryckte ut och kom till undsättning så att det blev någon timmes sömn extra. Det är inte lätt att vara duktig när man är lite för utmattad för att tänka klart. Tur att man har backup.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Bebisliv och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s