Semesterdrömmar

Så trött… har lite ångest för att så lite blir gjort. För att jag inte har ork eller lust att måla huset på fritiden. För att alla andra verkar vara lite bättre på vuxengrejen än jag. För att jag hellre vilar i solen än jobbar i mitt anletes svett. Just nu iallafall. Svett har sin tid och plats, men inte här, inte nu. Jag behöver sommarlov.

Funderar lite. Kom fram till att jag gått bra länge med värderingen att 5 timmars sammanhängande sömn är riktig lyx. Det har alltså inte inträffat så ofta. Sjuka barn, mardrömmar, läckande blöjor, kalla fötter, eller bara liten 2 åring som spenderar natten lyckligt undersökande sina egna tår, hoppandes i sängen och förtjust fnittrande bankandes sänggaveln mot väggen med taktfasta dunk. När lillkillen för en gångs skull sov en hel natt passade storebror på att få kräksjuka.

Så når man punkten där man får näsan tillräckligt långt över vattenytan för att lägga samman 1 och 1: Aha, det är nog dags att dra ner på middagsvilan för lillen. Då somnar han utmattad före maten, vaknar av hunger kl 23 och är sedan mätt, pigg och glad nog att hålla huset igång till framåt 03 åtminstone. Dagen därpå är man så trött att man bara måste få sova den där timmen mitt på dagen, samtidigt som han. Och så är man tillbaka där man började. Ungefär.

Nu har vi lyckats närma oss en balans. Han är inte kroniskt förkyld längre. Han får sova en liiiten stund. Då får vi sova, hela 6-7 timmar i sträck som bäst. Då kan man hålla samman tankarna igen. Köra bil utan tunnelseende. Laga något annat än köttbullar till middag. Läsa en artikel och förstå vad där står.

Ibland behöver han sova mer ändå, vill inte vakna, gnuggar ögonen med de små söta nävarna, ut med glänsande plutläppen. Man kan inte motstå, känner så väl igen känslan. Som jag varje morgon. Han får sova lite till, för det får ju sällan jag. Och så jag får hålla handen igen på natten, lyssna till fnittret, lägga kudden över huvudet och gnissla tänder. Det är okey ibland, han blir trött av nattvaken med, somnar på förmiddagen. Man får en stund att vila på plötsligt. Eller jobba undan något viktigt. Eller läsa en bok. Eller hålögd dricka kaffe och kolla facebook. Vad som nu lockar mest.

Vi bestämde iallafall att det varit synd om oss länge nu. Vi behövde semester. Vi tog oss det, nu i helgen. Solen sken. Det blomstrade vårigt överallt. Världen var ljus och vacker. Vi drog till stranden. Ja, det blåste, men vi hittade lä. Ja, vi glömde strandleksakerna, men barnen kunde gräva med händer och fötter. Ja, vi hittar fortfarande sand i öronen, hårbotten och bilens säten. Särskilt sandig blev tafatt medelst brottning mellan far och son. Ja, vattnet var kallt, men tillräckligt blött för att glittra lockande och plaskas med. Det blev ett mycket hastigt dopp. Det blev flitigt gnuggande av nedkylda barnafötter. Det blev glada skratt. Det blev till och med en stunds stilla solande för var och en av föräldrarna medan den andre roade sig med skattjakter och sökandet av hemliga gångar bland dynerna med barnen.

Nu åter vardagen. Det är okey, det kommer en helg snart igen.

Annonser

Om vardagsmos

Beteende- och samhällsvetare med författarambitioner. Mamma till två barn och (hittills) en bok: "Bland rymdraketer och navelludd - en vardagshjältes betraktelser"
Det här inlägget postades i Familjeliv 2011 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s